Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chefredaktör Carl-Johan Bergman: Vad händer om det egna barnet är den våldtäktsdömdas enda offer?

Har du sett annonserna? Har du hunnit reflektera över budskapet? Det är hög tid att göra det, att tänka efter – både för oss som ägnar oss åt journalistik och för er som tar del av den.
Därför ställer sig DT bakom branschorganisationen TU:s informationskampanj om medier och trovärdighet.

Annons

För något har hänt, något skaver i samtalet. Det är dags att uppmärksamma det.

Det handlar om förtroende, men också om hänsyn.

Hälften av oss tar del av nyheter i traditionella medier som tidningar, radio och tv, medan den andra hälften, visar en aktuell studie från flera stora tidningar och Handelshögskolan i Stockholm , inte vändersig till etablerade exempelvis nyhetssajter eller tidningar. Ungefär var femte nyhetskonsument hyser till och med misstro gentemot medierna.

Det måste fram i ljuset. För vad handlar misstroendet om? Medier misstänks för att mörka sanningen. Det finns de – och påfallande ofta hörs just detta från främlingsfientligt håll – som hävdar att en dold politisk agenda finns hos medierna. Syftet hävdas ofta vara att vi vill skydda makteliten i samhället och eller människor med utländsk bakgrund.

Det stämmer inte. Men ändå: Det är dags att bemöta det – på riktigt.

Varje publicering är en avvägning. Vad är sant? Vad är relevant?

Svenska ansvarstagande medier verkar under ansvarigt utgivarskap. Utgivarskapet handlar om att slå vakt om källkritiken, att redovisa fakta, kritiskt granska och därmed vara sann och relevant i de publiceringar som görs.

Vi är anslutna till det pressetiska systemet, som gör att den som upplever sig vara felaktigt behandlad i exempelvis DT kan få upprättelse. Därför förhåller vi oss till pressetiken, som genomsyrar detarbete – ja, hantverk! – som journalistik är.

Varje publicering är en avvägning. Vad är sant? Vad är relevant? Och vad kan vi berätta utan att människor utsätts för (onödig) publicitetsskada?

Vi tar hänsyn. Men det innebär samtidigt inte att vi avstår från att berätta det som allmänheten har rätt att känna till. Vi publicerar också sådant som inte uppskattas av alla.

Vi överväger från fall till fall hur starkt allmänintresset är – det finns ingen given mall för när vi publicerar namn ochbild på en politiker som misstänks bluffa eller på idrottaren som åkt fast för rattfylleri.

Carl-Johan Bergman, chefredaktör och ansvarig utgivare för DT.

Det är enkelt att skrika om att säga sanningen, det är svårare att ta ansvar för den.

Det är att ta ansvar. Det är att se till så att människor, eller personer i den utpekades närhet, inte lider oproportionerligskada av det vi berättar.

För vad händer om vi namnger den våldtäktsdömda – och det är den dömdas enda barn brottet begåtts mot? Det är enkelt att skrika om att säga sanningen, det är svårare att ta ansvar för den.

Vi står för opartiskhet och saklighet.

Som det sammanfattas i de pressetiska reglerna ( po.se ):

”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet”.

Av det skälet publicerar vi framöver TU:s annonser omden svenska pressetiken för att berätta om den och vad den innebär.

Men vi demonstrerar också densamma dygnet runt, i våra tidningar och på våra nyhetssajter, genom att med hänsyn tagna, med fakta påbordet och med allmänintresset för ögonen berätta det som du förtjänar att veta.

Det som är sant och relevant.

Det som kallas för journalistik.

Mer läsning

Annons