Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När Borlänge var konditoriernas Mecka

/
  • Ett kolorerat vykort från 1950-talet som visar café Gröna Lyktan i Romme.
  • Den klassiska neonskylt från ett välkänt, men numera nedlagt, Borlängebageri har sina rötter i Stenbergs bageri som under 1940-talet låg invid Formgrens hörna och som med tiden blev just Östers bageri.
  • Längs gamla Tjärnavägen i höjd med sandtaget låg under många år Tjärna kaffestuga. Bilden är tagen 1978.
  • Säg Duvnäsbagarn och varje Borlängebo får ett omåttligt begär efter Jojo-bullar. Här vinkar den glade bagaren själv, Gerhard Sundqvist som även kallades
  • Även i Frostbrunnsdalen fanns förr en liten sommarservering.
  • En exteriörbild som visar infarten och delar av trädgården till Majkens café som låg längs Borganäsvägen i höjd med Geologiska muséet. Tidigare fanns här Lydia Cedergrens
  • Här i det svagt gröntonade trähuset låg under många år Gilberths Konditori vars festvåning hade vita dukar kandelabrar och äkta Drottningsholmsmöblemang.
  • Vattugatan var under en följd av decennier caféernas och konditoriernas Mecka här i Borlänge. I området har åtminstone sju sådana funnits och på bilden, från 1968, kan vi se entrén och skylten till Annas Hembageri vilket drevs av två systrar.
  • Ett gammalt vykort som visar den lummiga trädgårdsserveringen vid Gilberths konditori.
  • Bengt Persson jobbade under 1940-talet vid Adlers Åkeri och i uppdraget ingick dagliga leveranser till Borlänges caféer och konditorier.
  • Alma Nilsson Café är i dag det enda som finns kvar av alla de många caféer, bagerier och konditorier som förr fanns i centrum. Hit kommer Bengt Persson gärna för att uppleva gamla caféminnen.

Säg Ekensteins Konditori eller Lydia Cedergrens Bageri och snålvattnet börjar rinna på fler än en Borlängebo ur det äldre gardet.
En sådan är Bengt Persson som i ungdomen körde ut mjöl till stadens bagerier och konditorier och som än i dag kan dem som sin egen ficka.
– Vattugatan var konditoriernas egen boulevard, minns Bengt.

Annons

Det var under 1940-talet som Bengt Persson arbetade vid Oscar Adlers Åkeri i Borlänge och bland uppgifterna fanns att leverera mjöl till stadens bagerier och konditorier. Vid den här tiden fanns en stor mängd sådana i Borlänge och mjölutkörningen var därför både viktig och omfattande.

– Borlänge var en stor handelsstad redan då och lockade folk från omkringliggande socknar och kommuner. Dessutom var det många som veckopendlade till arbetet i Borlänge, där man ofta bodde i kala trista inackorderingsrum, och för att ha något att göra om kvällarna gick man ofta på kondis, berättar Bengt Persson.

För konditorier fanns ju då i nästan varje gathörn och framför allt längs Vattugatan.

– Det var rena rama café- och bagerigatan det. Här låg Alma Nilssons, Annas Hembageri som drevs av två systrar, socialdemokratiska fiket Nya Konditoriet Frihet, Ekensteins Konditori samt fiket vid gamla busstationen. Dessutom låg det ytterligare ett bageri i Dalen samt Café Borganäs som låg uppe i hörnet vid Borganäsvägen och som drevs av familjen Lindholm, minns Bengt.

Från Vattugatan tar Bengt oss med upp till gamla Formgrens hörna ungefär där Gustav Wasa Hotel idag ligger. Platsen var namngiven efter företaget Andersson & Formgren Kolonialvaru AB och där kunde man under 1940-talet också återfinna en rad caféer och bagerier, t ex Konditori City, Stenbergs bageri (sedermera Östers bageri) och Norlings bageri.

– Norling var en mycket duktig bagare. Han jobbade ursprungligen åt Stenbergs bageri, men öppnade med tiden eget hemma i villan. Sedan fanns även ett bageri längs Tunagatan i samma källarlokal som en restaurang idag finns i. Även där bakade man väldigt gott bröd.

Färden går vidare längs Tunavägen utåt Stora Tuna. Mitt emot gamla GDG-garaget låg Märtas Finbageri som drevs av Märta Karls och ute i Åselby fanns Åselby bageri. Därefter återfanns Tunholms bageri vid Brobacken.

– Tunholms drev bageri, kondis och café och hade sommarservering vid dansbryggan nere vid Tunaån. Sedan låg i Frostbrunnsdalen ett café som prosthustrun Alva Bolling skötte om. Ute i Romme fanns sedan Nilssons bageri (nuvarande Gullans bröd), Gröna Lyktan samt åtminstone ett bageri till som jag glömt namnet på.

Vi återvänder till tätorten och ställer oss utanför adressen Borganäsvägen 5 där Lydia Cedergrens Bageri & Konditori låg.

– Där bakade man tveklöst Borlänges godaste wienerbröd. Inrättningen bytte sedan namn till Majkens Café och hade bl a trädgårdsservering. Bagerskan där hette Söderlund och var för övrigt gift med Moses Söderlund som drev en liten kiosk och café i Kråkslottet.

Även Stationsgatan hade sina bagerier. Här låg förr både Sylvéns bageri samt Werners Konditori.

– På 40-talet låg Werners i ett grönmålat hus nära korsningen vid Borganäsvägen. Sedan flyttade det ju in i hyreshuset som byggdes där.

Nästa stopp blir strax norr om Sveatorget där Polenbördige Kazimir Konradz under många år drev café och matservering.

– Han lagade väldigt god mat och om jag minns rätt öppnade han sedan Restaurang Moskogen i Leksand.

Längs Sveagatan låg Borlänges kanske mest eleganta caféinrättning, Gilberths Konditori.

– Visst var det så. Gilberths var det finaste kondiset och här var det vita linnedukar och finporslin som gällde, berättar Bengt som också förknippar Gilberths med en häst.

– Daniels Gustaf Johansson hette en profil som förr bodde i Borlänge by och han utförde hästtransporter i egen regi. Inte sällan hade Daniels Gustaf ärenden till Gilberths och då lämnades givetvis hästen utanför. Dock var hästen lurig nog att lyckas stjäla både limpor och bullar från damerna. Det var en rolig syn, säger Bengt och skrattar åt minnet.

Målaregatan har givetvis även den haft sina fikaplatser, som t ex Fyris Konditori som låg i det nedbrunna Lindéhuset mitt emot nuvarande Systembolaget.

– Fyris togs sedan över av Centrumkonditoriet som låg längre ned på gatan. Det drevs av familjen Andersson som med tiden också kom att köpa Werners.

Varje stadsdel i Borlänge hade under 40- och 50-talen sina egna bagerier och konditorier. Längs Vasagatan på Hagalund låg Östers bageri och längs Hagavägen hade konditor Backlund rörelse. Längs Tjärnavägen låg ytterligare två och vid Soltorget fanns både Finbageriet och Konditori Zolá som drevs av familjen Tommos. När Bullermyren anlades under senare delen av 50-talet hade givetvis även Ängsplan sitt eget konditori.

– Också Forssa hade många caféer. Nere i nuvarande Forssa centrum låg Konditori Smörkransen och längre upp vid "Klackenkurvan" fanns ytterligare två varav ett kan ha hetat Olssons.

– När det gäller Kvarnsveden minns jag att det låg två bagerier uppe vid Tallmoheden, Lennes bageri var ett av dessa. Sedan blev det ju konditori i Forumhuset när det byggdes på 50-talet. Dessutom fanns ett fik vid bensinmacken invid Mellstarondellen och strax intill fanns också Tjärna kaffestuga samt ett litet café i Båtsta.

I Bomsarvet låg också ett bageri och någon kilometer österut längs Tolvmilavägen kunde man återfinna konditor Hedlund i Hönsarvet och i Barkargärdet handlade man brödet hos Svenssons bageri som låg invid järnvägen strax söder om Presenningsfabriken.

I Sellnäs hade man Alma Bagges Kondis & Café, vid järnvägsstationen, att stilla sockersuget hos och man ska givetvis heller inte glömma bort Borlänge eget ambulerande bageri Duvnäsbagaren som ända fram till 1980-talet körde runt med sin varubuss och levererade bröd.

– Duvnäsbagaren, som hette Sundkvist, hade otroligt goda Jojobullar och syltmunkar av precis den rätta modellen. Men de allra godaste bakverken och tårtorna hittade man definitivt hos Lydia Cedergrens, Ekensteins eller Almas, slår Bengt Persson fast.

Och han om någon borde veta.

Mer läsning

Annons