Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Laddad avhandling

/
  • Provocerar. ”Jag vet att det kan vara provocerande det jag säger, men de flesta lärare jag mött är öppna för att ta in nya perspektiv”, säger Åsa Bartholdsson.
  • Doktorerar snart. ”Jag vill belysa vad som händer bortom välviljan; att det vi tänker inte alltid är det vi gör, att vi faktiskt kontrollerar och skapar människor för att få det att fungera. Och lärarna har alldeles för lite utrymme för att fundera över sådana saker”, säger Åsa Bartholdsson, socialantropolog och blivande doktor.

Annons

Åsa Bartholdsson kommer från Stockholm men känner sig hemma i Borlänge där hon bott i 18 år. 1993 började hon studera socialantropologi i Falun och tog så småningom magisterexamen i Stockholm. När det var dags att välja forskningsområde 1998 pågick en debatt i samhället om neuropsykiatriska diagnoser.

- Många började prata om bokstavsbarn och det var lätt att ta till sig de begreppen. Men vad det handlar om är att de här barnen bryter mot de normer som ställts upp, säger hon.

Hon bestämde sig då för att titta på vad som istället anses normalt i skolan, hur en normal elev är och hur den skapas.

- Normalitet är ju inte bara en smal tråd man ska följa utan mer ett handlingsutrymme vi skapat för vad vi tycker är acceptabelt.

Under åren 1999-2002 gjorde Åsa Bartholdsson fältstudier i en förskoleklass och i en femteklass i Mellansverige. Som antropolog gör man så kallade deltagande observationer, vilket innebär att man är med i det dagliga arbetet och iakttar men också gör formella och informella intervjuer med lärare och elever, i det här fallet.

- Jag blev förvånad över hur mycket kraft och engagemang som låg på fostransbiten, i att skapa en slags människa som svarar mot skolans behov.

Att vara sig själv uppmuntras i skolan, men det innebär, enligt Åsa Bartholdsson, att vara som skolan vill att man ska vara.

- Man ska vara positiv, reflekterande, stå för vad man gjort, respektera lärare och elever. De elever som hävdar sig, argumenterar eller försöker förändra uppfattas som problematiska. Och dem måste man vara hård mot och det vill man inte.

Hon säger att lärare i dag uppfattar elever som mer problematiska än förut.

- Barn är vana vid att diskutera och bli lyssnade på hemma. Föräldrarna är intresserade av dem och de får vara med och bestämma vilken film man ska se eller vart man ska åka på semester. Men i skolan kan inte 27 elever få vara med och bestämma.

En annan paradox, enligt avhandlingen, handlar om demokrati och elevinflytande.

- Skolan tycker det är viktigt med demokrati, men hur fungerar de demokratiska idealen när man inte får vara negativ, när det är så viktigt att vara positiv? frågar hon sig.

Som forskare anser Åsa Bartholdsson inte att det är hennes sak att komma med lösningar eller moralkakor utan att erbjuda ett annat perspektiv som hon hoppas att lärarna kan fundera över. Men hon medger att det finns sådant hon inte tycker är bra med skolan.

- Det mest problematiska är nog att för mycket ansvar överlåts åt eleverna. Jag tycker att lärarens viktigaste uppgift är att få eleverna att tycka det är meningsfullt att gå till skolan. Får man eleverna att förstå varför de är där, får man med sig dem på ett annat sätt.

Doktorsavhandlingen heter Med facit i hand: Normalitet, elevskap och vänlig maktutövning i två svenska skolor. På torsdag ska den försvaras i Stockholm.

- Ja, usch, nu börjar jag bli nervös.

Vad ska du göra sedan?

- Pusta ut, ha semester och sedan koncentrera mig på en sak i taget.

Ska du fortsätta forska i framtiden?

- Ja, det vill jag men inte än på ett tag.

Fakta: Åsa

  • Ålder: 43.
  • Yrke: Universitetsadjunkt i socialantropologi på högskolan Dalarna.
  • Bor: I Åselby, Borlänge.
  • Familj: Leffe, 44, Hanna, 21, Disa, 19, och Saga, 15.
  • Intressen: Att läsa, springa, fotografera och titta på film.
  • Mer läsning

    Annons