Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besök kyrkans dolda rum

/
  • Upp på vinden till Stora Tuna kyrka ser man den imponerande takstolskonstruktion som bär upp kyrkans tak. I de murade tegelväggarna kan man se spår av såväl bränder som tidigare renoveringar.
  • Takhöjden inne i kyrkan är cirka 14 meter och taket bärs upp av en rad pelare.
  • I ett sidorum till sakristian återfinns den mycket vackert bemålade gravkammaren tillhörande forne Tunaprosten Magnus Sahlstedt och hans familj. I dag används det svala och temperaturstabila rummet ofta som förvaring av altarblommor.
  • Den här gamla smidda järndörren som finns i källaren under kyrkan är förmodligen inte öppnad sedan Sverige var ett bondesamhälle. För att ta sig fram till dörren måste man åla sig in genom en mindre öppning i källarväggen. Inte ens kyrkvaktmästaren vet vad som döljs därbakom.
  • Kyrkvaktmästare Daniel Jernström har öppnat kyrkans minst sagt stabila kassaskåp, där t ex kyrksilvret förvaras, och visar försiktigt upp en s k Vasabibel från 1500-talet.
  • En smal, brant och murad tegeltrappa leder upp till kyrkvinden.
  • Kyrkvinden på Stora Tuna kyrka är ingen förvaringsplats, men här ligger i alla fall två stycken nationalromantiskt inspirerade takkronor som en gång suttit i taket på vapenhuset.
  • I kyrkans kassaskåp förvaras också kyrkan egna brudkronor vilka man vid behov lånar ut vid bröllop.
  • Även taket inne i Magnus Sahlstedt gravkammare är målat och dekorerat med bibelord och -illustrationer.
  • Nedgången till kyrkans källare som dock egentligen inte innehåller mer än ett pannrum.

Stora Tuna kyrka är en byggnad med många rum. Rum de flesta av oss aldrig får chansen att beträda.
Kyrkvaktmästaren Daniel Jernström tar dock DT:s läsare med på en rundvandring i såväl källare och gravkammare som på självaste kyrkvinden.
Dessutom avslöjar han vart kyrksilvret är gömt.

Annons

Stora Tuna kyrka är en av Tunabygdens äldsta bevarade byggnader och stod klar 1469, då tänkt som domkyrka i "Dalarna och Bergslagen ovan Långheden". Kyrkan byggdes i sengotisk stil av gråsten och tegel ovanpå grunden till en äldre 1200-talskyrka som i sin tur var uppförd på mark som ansetts som helig ända sedan fornnordisk tid.

Själva kyrksalen har givetvis haft många besökare. Betydligt färre har dock besökt sakristian, ett rum som något ärevördigt skulle kunna kallas prästernas omklädningsrum. Faktum är dock att sakristian är ett rum fyllt med såväl historia som spännande ting.

– Här har vi t ex kyrkans kassaskåp, ett riktigt Franz Jäger, skrattar Daniel Jernström och låser upp det minst sagt gedigna skåpet och blottar de kyrkliga skatterna i form av kyrksilver och annat.

– Det är framför allt kannor och bägare som används vid nattvarden och några av dessa härstammar från 1600-talet. Här förvaras också den s k Vasabibeln från 1561. Den är i otroligt fint skick för sin ålder och har vad jag har förstått funnits här i kyrkan ända sedan den skrevs, d v s i 450 år.

En av de tongivande personer som verkat i Stora Tuna kyrka är Magnus Sahlstedt som var kyrkoherde där 1725-1752 och som även var Karl XII:s fältpräst. På hans initiativ byggdes i anslutning till sakristian en gravkammare ägnad familjen Sahlstedt. Gravkammaren är kanske fyra-fem kvadratmeter och dess väggar och tak är täckta med vackra målningar med religiösa motiv och citat från bibeln. Under en massiv järnplatta fylld med graveringar ska den gamle kyrkoherden och hans fru ligga begravda.

– I dag används dock gravkammaren mest till att förvara altarblommorna i. Här är svalt och skönt så blommorna står sig bättre. Inne i själva kyrksalen har tidigare också funnits andra gravar, men dessa grävdes ut och flyttades i samband med restaureringen av kyrkan för cirka 100 år sedan.

Under sakristian finns också kyrkkällaren. Ett utrymme som åtminstone under det senaste seklet har fungerat som kyrkans pannrum. I trappen ned mot källaren finns i väggen en liten öppning och innanför den en liten järnport.

– Den porten har nog inte varit öppnad på väldigt länge och själv har jag ingen aning om vad som döljer sig där bakom. Källaren i sig bör ju vara från 1400-talet så det är i alla fall riktigt gamla gångar det handlar om.

Till kyrkvinden kommer man via en dörr strax till vänster om predikstolen. En brant tegeltrappa tar oss 15 meter uppåt och via små öppningar kan man ta sig in bland regelverk och takstolar som bär upp kyrkans tak. En plats som kyrkvaktmästare Jernström och hans kollegor måste besöka med jämna mellanrum.

– Här på vinden sitter proppskåp och elcentraler till stora delar av kyrkan, så går det en säkring är det bara att ge sig upp på vinden. Kanske inte så lyckat om det händer vid en gudstjänst och man är klädd i svart kostym, säger Daniel och borstar vindsdammet av kläderna.

Uppe på vinden finns inga saker förvarade utan det är i stället själva byggnadskonstruktionen som fångar ögat, t ex det ursprungstegel som kyrkans två meter tjocka och numera vitrappade väggar är byggda av. Man kan där se spåren av när man vid restaureringen 1914 rev kyrkans sidoskeppsläktare och då gjorde ingrepp i väggkonstruktionen.

Balanserande på plankor tar vi oss vidare över vinden fram mot kyrktornet där man kommer in i ett utrymme direkt ovanför vapenhuset och precis under klockorna. Här hänger en röd stickad vante med en mikrofon inuti.

– Den används så att klockorna kan höras också inne i kyrkan. Kyrkans väggar är så tjocka att man faktiskt inte hör dem annars, förklarar Daniel som dock aldrig hört talas om några kyrkospöken.

– Nej, ingenting ditåt, och då har jag ändå arbetat själv i kyrkan till framåt tre på nätterna. Jag har jobbat här i 1,5 år och trivs alldeles utmärkt. Inte minst är det roligt att få visa dessa gamla och sällan sedda kyrkorum för allmänheten, avslutar han.

Mer läsning

Annons