Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

50 år sedan Bengt satte sig vid orgeln i Stora Tuna

/
  • Musiken är Bengt Granstams stora intresse.
  • Dulcian är Bengt Granstams favoritljud på orgeln.
  • Melodin till Sveriges nationalsång har sitt ursprung i klockargården i Stora Tuna.
  • Klockargården i Stora Tuna har funnits på samma plats sedan 1600-talet, men den nuvarande byggnaden härstammar från slutet av 1800-talet.
  • I närheten av Stora Tuna kyrka finns en väg uppkallad efter komminister Magnus Dybeck som var farbror till Rickard Dybeck, upphovsmannen till Du gamla, du fria.

På nyårsdagen är det femtio år sedan Bengt Granstram satte sig bakom orgeln i Stora Tuna för första gången. 14 år efter pensioneringen är han fortfarande välanlitad.
– Det är roligt att få hoppa in och hålla i gång så länge man är eftertraktad, säger han.

Annons

242 står det på klockargården i Stora Tuna. Det vita huset med snickarglädje ligger mittemot kyrkan och är för dagen inbäddat i ett fint lager av nyfallen snö.

– Här har klockargården legat sedan 1600-talet, men den brann på 1800-talet, så det här huset tror jag är från 1880.

Mörkgröna blomtapeter möter oss i hallen där Bengt Granstam tar emot jackorna.

– Det är restaurerat här på 70-talet. Den där tapeten kallas prostgårdstapet, förklarar han och pekar mot ett rum bredvid hallen.

Själv har han bott där sedan mellandagarna 1961 då han precis skulle tillträda tjänsten som organist.

– Jag är uppvuxen i ett prästhem i Öxabäck i Halland och tänkte bli präst ett tag, berättar han.

Men så blev det inte. I stället började Bengt spela fiol och piano i sjuårsåldern. Bara elva år gammal spelade han orgel under sin första gudstjänst.

– Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Det är väldigt fritt; man rår sig själv och det finns inga gränser mellan jobb och fritid. Man jobbar aldrig och är aldrig ledig.

1949 tog Bengt kantorsexamen i Göteborg och 1960 gick han ut musikhögskolan i Stockholm. Ett par år vikarierade han i Boo församling på Värmdö och skulle därefter söka någon av de fasta tjänsterna som fanns i Falkenberg eller Stora Tuna.

– Då sa min kollega Gunnar Nordenfors: "Ska du inte ta Stora Tuna?", men jag visste inget om Stora Tuna mer än att Wallin kom härifrån, så jag åkte väl hit och tittade.

Att kyrkan var vacker, liksom trakten, och herr och fru Granstam skulle få bo i klockargården precis mellan kyrkan och Frostbrunnsdalen gjorde valet lätt.

– Det var ju ett fantastiskt läge, utbrister Bengt och ler.

Och lika glad är han för läget i dag, även om han nu bor ensam i kvar sedan barnen flugit ut och han blivit änkeman för en tid sedan. Valet av yrke har han heller aldrig ångrat, men han fick en chock första kvällen i Borlänge.

– Jag och min fru blev bjudna till prosten Perers och han berättade att det skulle bli en tv-sänd gudstjänst bara tre veckor senare.

Två ljus brinner i adventsljusstaken i finrummet som vetter mot Frostbrunnsdalen. Bengt sitter rakryggad och propert klädd. Han har pigga bruna ögon inramade av långa ögonfransar och ler åt minnet från den där första kvällen på nya jobbet för 50 år sedan.

– Ja, det blev en spännande upptakt. På den tiden fanns det ju bara en tv-kanal och folk gick man ur huse.

Gick det bra?

– Ja, det hoppas jag. Det var direktsänt, så jag har inte sett programmet.

Under åren som organist har Bengt fått uppleva många minnesvärda högtider och jubileum. Ett sådant tillfälle var när kyrkan hade restaurerats inför 500-årsjubileet 1969 och den stora orgeln invigdes.

– Då hade jag och kyrkvaktaren Knut Eklund skrivit en kantat till invigningen.

Bengt reser sig upp, pekar ut mot ett rött hus ett stenkast bort.

– Där bodde Eklund. Han skrev texten och jag musiken och så möttes vi i potatislandet och bytte papper.

Bengt Granstam har också inspirerats av Lars Roos pappa, riksspelmannen Ernfrid Roos, att arrangera fäbodpsalmer.

– Jag började med fäbodpsalm från Torsång och Gimsbärke, skickade in dem till ett förlag och de ville bara ha mer och mer.

Ett 20-tal häften med fäbodpsalmer har det blivit totalt och de har fått spridning i hela Norden och även till USA. Han har också gett ut en skiva 1976 som heter Dalakoraler och bröllopsmusik.

– Den kommer i dagarna ut på cd för kyrkan ville ha den som presentgrej.

Att ständigt jobba vid högtidliga tillfällen har blivit vardag för Bengt.

– Ja, man vänjer sig vid det. Vi har ju som regel mörk kostym när vi jobbar och jag tycker att det ska vara så.

Du syns ju oftast inte uppe på orgelläktaren. Är inte det otacksamt?

– Nej.

Är det skönt?

– Ja, faktiskt. Det viktigaste är att ju hur det låter.

Händerna har Bengt fått vara extra rädd om och alltid skyddat med handskar om han till exempel arbetat i trädgården.

– Det är en mardröm om man skulle skada dem, men jag har klarat mig hittills.

Både präster och organister hade större inflytande förr och kyrkans regler var mycket striktare när Bengt utbildade sig till organist än i dag.

– Ja, då ansåg många till exempel att Mendehlssons brudmarsch inte passade sig att spela, att den inte var rumsren.

I dag har musikrepertoaren blivit annorlunda. Bröllop och begravningar har blivit mer privata; man väljer modernare stycken och ibland även inspelad musik på cd, något Bengt har blandade känslor inför.

– Jag tycker bäst om levande musik, men annars kan man inte stoppa tidens gång. Det gäller att följa med i utvecklingen och lära sig den nya repertoaren.

Hur gör du det då?

– Min efterträdare Anita Sundmark som jag vikarierar för ibland fixar de moderna bitarna åt mig på datorn.

När vi går över till kyrkan för att fotografera Bengt så kommer Anita upp på orgelläktaren och kramar om honom.

– De har gått igenom hela mitt liv nu, säger han och skrattar.

– Bra, då får jag läsa om det sedan, svarar hon.

I framtiden hoppas Bengt kunna fortsätta att hoppa in och spela som han gjort de sista åren.

– Det är ett bra sätt att hålla i gång. Men det beror ju på hälsan. Ju äldre man blir desto mer förstår man hur viktig den är.

Händer något särskilt på 50-årsdagen?

– Nej, då spelar jag i kyrkan under den ekumeniska gudstjänsten.

Mer läsning

Annons