Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Balen är värd varenda krona"

/
  • Ung-redaktionens Elisabeth Johansson gick på balen med Viktor Schütt. Hon minns förra årets balförberedelser som om det vore i går. I dag är hon avundsjuk på alla niondeklassare som får gå på bal.

Annons

Min kompis Frida frågade mig här om dagen om jag hade någon dag jag mindes speciellt mycket. Jag svarade automatiskt balen. Dagen jag längtat efter ända sedan jag såg Askungen och den där meningen "Vad är en bal på slottet, säkert fruktansvärt långsam och tråkig och alldeles, alldeles underbar". Jag minns de intensiva dansträningarna, det eviga letandet efter den perfekta klänningen, frustrationen över alla fullbokade hårsalonger och tjejernas eviga prat om allt balen innebar som i går. Jag minns hur jag själv planerade baldagen in i minsta detalj. När jag skulle vakna, när jag skulle till sminkösen, när jag hade tid att gå på toa, när jag skulle infinna mig i balkön…

Baldagen skulle bli perfekt. Sagolik. Oförglömlig. Och mycket riktigt, min bal blev helt magisk. Jag hade en perfekt partner, snygg och sådär perfekt lång, en matchande blå cabb, en egensydd klänning som jag fullständigt älskade (Tack Linda Axelsson), det där håret, de skönaste högklackarna och den prinsessliknande tiaran. Jag kunde inte ha begärt mer.

Jag minns även den där speciella stämningen inne på Stora Björn. Det var någonting speciellt med att möta klasskompisar i eleganta utstyrslar, se de i sagolika sminkningar, se de stråla på ett helt annat sätt. Det var speciellt (och fränt) att bli uppbjuden av en främmande människa och dansa bugg till livemusik i stället för vanlig röra-sig-ryckigt-dans på något trångt dansgolv. Känna värmen i alla komplimanger man fick från personer som man vanligtvis aldrig pratar med. För så var det, under balen var ingen rädd för att ge beröm. Kanske för att man kom bort från det vardagliga och kände sig mer vuxen och mogen.

I år är det alla 95:ors tur att uppleva det där magiska. Och jag är så avundsjuk. Jag vill också känna pirret när man kliver ut ur bilen och ser tusen kamerablixtrar riktade mot just mig. Känna den fläktande luften när man gör en piruett.

Jag vill återigen uppleva den där hopplösa känslan när man innan balen bara stod i danscirkeln och inte fattade hur man skulle ta sina danssteg, hur man kliade sig i huvudet och rynkade näsan åt alla som kunde. Eller euforin när man hittade den rätta balväskan. Eller ligga sömnlös natten innan och bara längta, sukta och hoppas på att dagen med stort D skulle komma.

Jag hoppas alla 95:or tar vara på balkvällen, för den kommer bli den bästa kvällen någonsin, alla kategorier. Jag vet att balen är ett dyrt evenemang, speciellt för oss tjejer, men jag försäkrar er att det är värt varenda krona. Ni kommer få minnen för livet, göra någonting man bara gör en eller två gånger under en livstid. Och ha så fruktansvärt kul att det blir svårt att sova på kvällen när resan är över.

Annons