Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det blir aldrig som förr"

/
  • Besviken. Albert Fadi är besviken på det svenska systemet, den 34-åring som knivhögg honom i januari dömdes till rättspsykiatrisk vård, och Albert funderar på hur en människa som begår brott kan få chans på chans utan att till slut behöva ta konsekvenserna av sitt handlande.

Annons

Albert kom från Libanon för 20 år sedan. Han har under hela sin tid i Sverige arbetat inom pizzeria- och restaurangbranschen och när han för fyra år sedan öppnade ett eget ställe, Krylbo restaurangen, hade han hittat "hem" .Livet såg ljust ut för Albert och hans lilla familj som består av sambo och en treårig dotter, "jäntan" som han kallar henne. Han hade dessutom nyligen beviljats svenskt medborgarskap.

- Jag var så glad, jag hade fått ett personnummer. Jag hade ett svenskt pass och kunde resa utan att behöva visum, säger han.

Restaurangen hade gott rykte och många trogna stamgäster. Albert var känd som en glad och lättsam kille som gärna pratade bort en stund med gästerna.

Av den mannen finns inte mycket kvar. Han ser äldre ut än sina 37 år, ögonen är matta och han skrattar inte så ofta längre. Han bär den vänstra armen tätt intill kroppen i en mitella, och han rör sig långsamt för att undvika smärtan. Knivhuggen tog i magen och skadade tjocktarmen och njuren och skadade nerver i armen.

- Jag är nästan bra i magen nu, men jag kan inte hosta då gör det ont, säger han. Det som är värst nu är armen.

Läkarna förutspår att han kan få tillbaka 70 procent av den tidigare rörligheten i armen, men det kommer att ta tid. Värst är de psykiska såren. Det är psykiskt påfrestande att vara i restauranglokalerna där allt hände, och han sover inte om nätterna utan hjälp av sömntabletter. Ett tungsinne har lagt sig över honom.

- Jag kommer aldrig att bli den Albert som jag var innan, säger han.

Han berättar att humöret går upp och ner, han är lättirriterad och söker ofta ensamheten.

- Jag kan sitta själv i flera timmar och vill inte bli störd.

Hans tidigare öppenhet har fått sig en rejäl törn och han går inte gärna ensam någonstans, inte ens för att hämta sin dotter på förskolan. Han oroar sig hela tiden för att en vän eller släkting till 34-åringen ska få för sig att hämnas. Han har inte blivit hotad, det handlar om en rädsla han ständigt bär med sig. Han försöker hitta tillbaka till den "gamla" Albert igen, men det är svårt.

- Jag är mer försiktigt nu, jag räknar till tio innan jag går fram till någon säger han.

Rykten i Krylbo säger att familjen planerar att flytta, och Albert bekräftar att han skulle vilja byta miljö. Men det är svårt att släppa restaurangen och familjen vill egentligen inte flytta.

- Flyttar vi har han ju vunnit, säger Albert.

Men oavsett hur Albert och hans sambo beslutar sig för att göra, så kommer han att behålla restaurangen och i måndags öppnade den igen. Goda vänner hjälper honom att hålla den öppen och han kommer själv att finnas på plats i möjligaste mån. Han tvekade först inför tanken, men efter stöd och uppmuntran från omgivningen han har förstått att han är efterlängtad och det fick honom att bestämma sig.

- Albert finns kvar här i Krylbo, det är inga nya ägare. Det är jag som är här, säger han beslutsamt.

Albert hade aldrig tidigare känt sig hotat av 34-åringen som hade en tatuerarfirma dörr i dörr med restaurangen. Han hade hört att mannen var drogmissbrukare, men tyckte att så länge han höll till inne hos sig med det så var det hans ensak. Albert brukade ibland gå över med beställd mat till mannen och de hälsade på varandra när de stötte ihop. Några meningsskiljaktigheter dem emellan har det aldrig varit. Så när 34-åringen på kvällen den 10 januari kom in på restaurangen kunde Albert aldrig ana vad som skulle ske.

- Det enda jag sa var "Hej granne, god fortsättning", sedan kändes det som om han knuffade mig, men jag förstått efteråt att han högg kniven i mig, säger han och minns att det inte gjorde ont.

Att han blivit knivhuggen insåg Albert inte förrän han skulle värja sig för ytterligare en attack och upptäckte att han blödde från armen. Han lyckades ta ifrån 34-åringen kniven som överbemannades av en anställd. Han häktades och ställdes inför rätta åtalad för dråpförsök. Han dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Albert tycker att straffet är för lindrigt. Men han klandrar inte gärningsmannen, utan systemet som gett honom chans på chans utan att han kunnat förvalta dem. Hur många chanser ska en människa egentligen få undrar Albert.

- På en dag förstörde han det jag byggt upp under 20 år.

Fotnot: Den 3 april överklagade den 34-årige gärningsmannen sin dom.

Mer läsning

Annons