Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Manar till nytt dalauppror

/
  • - Det behövs ett nytt Dalauppror, så här kan det inte fortsätta längre, säger Agneta Lindhamn, arbetslös sjubarnsmamma i Dysberg i Älvdalen. Foto: Björn Rehnström
  • Foto: Björn Rehnström
  • Tårar. Hon försöker le, men skulle helst av allt vilja gråta, när hon berättar om hur hon som arbetslös småbarnsmamma får kämpa mot myndigheterna med att få vardagen att gå ihop. Foto: Björn Rehnström
  • Barnen först. Nu vägrar Agneta Lindhamn, sjubarnsmor i Älvdalen, att ställa upp på att alltid få rätta sig efter myndigheternas allt hårdare regler. - Jag ska anpassa mitt liv efter barnen och inte tvärtom. Foto: Björn Rehnström

Annons

Agneta Lindhamn sitter i köket i huset i Dysberg. Hennes ansikte är fårat och blekt och på kinderna trillar tårarna när hon berättar om sin situation. Sin oro, bitterhet, ilska och sorg över sin situation delar hon med många människor arbetslösa människor runt om i Sverige som nu ser a-kassa, sjukpenning och socialbidrag minska och dras in och hur de pressas allt hårdare i den svåra situation de befinner sig i.

Agneta har fyra större barn samt tre minderåriga. De minderåriga är tvillingarna Soilii och Kristina, 8 år, och Emil, 6 år. Hennes sambo Sakari Karonen jobbar som snickare i Oslo och är borta hela veckorna.

Hon är arbetslös och anmäld till Arbetsförmedlingen, som nu vill tvinga henne att ta ett jobb i Särna. Ett jobb inom vården, som börjar klockan sju på morgonen. Det betyder att hon måste åka redan klockan halv sex på morgonen från Älvdalen.

- Men då finns inget dagis eller fritids öppet. Skulle det vara öppet måste jag väcka barnen vid halv fem för att hinna ge dem frukost och klä på dem, och alltid är det någon som krånglar. Sen skulle jag skjutsa dem till dagis och till fritids på olika håll och sen sätta mig i bilen och köra till jobbet i Särna. När jag kommer fram skulle jag vara så trött och slut att jag inte kan göra ett bra jobb. Dessutom innebär detta jobb kvällstjänst ibland.

- Men, det bryr de sig inte om på Arbetsförmedlingen. De hotar med att dra in a-kassan för mig om jag inte tar det här jobbet.

- Efter åtta timmars arbetsdag vidtar samma procedur med att hämta barnen och sen ge dem mat och lägga dem efter det att de varit borta från hemmet i kanske upp till tolv timmar.

- På Arbetsförmedlingen säger man att man ska kunna pendla till ett jobb och vara borta 13 timmar per dag, men det blir ju helt orimligt för barnen. Och för mig.

- Jag tänker inte gå med på detta helt enkelt. Jag kommer att anpassa mitt liv efter ungarna, vad de än säger.

Det är inte bara på Arbetsförmedlingen som Agneta Lindhamn får kämpa.

- På Försäkringskassan har de inte personal så att det räcker för att ge mig de pengar jag har rätt till då jag behöver dem.

- Jag har ägnat hundratals timmar åt telefonsamtal för att få min rätt. Till slut, när jag fått tag på en högre chef och sagt att mina fordringsägare inte väntar på att de ska göra sitt jobb, så har jag fått mina pengar.

- Från sociala får jag heller ingen hjälp. I somras hade vi ekonomiska problem sedan vi flyttat till en ny bostad och stod med dubbla hyror innan vi kunnat sälja det gamla huset. Men de räknade bara efter normerna, där finns inte dubbelt boende med.

- Kommer jag dit med en räkning som jag inte klarar av så slår de ut den på ett år och då ser det inte så farligt ut, men räkningen ska ju betalas ändå.

- Inom vården är det samma sak. Det är inte personalen det är fel på, de gör ett fantastiskt jobb. Men så fort man vill ha hjälp får man orden "resurser" och "befogenhet" slängda i ansiktet. Det har blivit en riktig köp- och säljmarknad, där det viktigaste är att spara pengar, inte att hjälpa de som behöver hjälp.

- I fjol tog jag ut garantidagar från a-kassan. Efter några dagar fick jag ett brev där de skrev att jag gjort fel och att jag var återbetalningsskyldig för en tusenlapp. Så fick jag bråka om det också. Om 60 kronor per dag.

- Samtidigt fick en minister 1,2 miljoner i belöning för att hon slutade efter att hon inte betalt sin tv-licens.

- Då finns det pengar. Liksom när kommunalrådet ska ha löneförhöjning till 38 000 kronor per månad.

- De pengarna hade suttit fint för en arbetslös, säger Agneta Lindhamn.

Hon är bitter och besviken på samhället för att hon alltid ska behöva kämpa ur underläge. Arg över att reglerna ändras hela tiden och att de olika tjänstemännen på myndigheterna inte riktigt vet vad som gäller för dagen. Heligt förbannad över känslan av att myndigheterna skär ned och drar in på henne och inte på de som har pengar.

Kvällen efter intervjun med Agneta Lindhamn gick regeringen ut med nyheten om att arbetslösa nu ska tvingas att söka jobb var som helst i landet från den första dagen de är arbetslösa. Just denna bestämmelse drabbar inte Agneta eftersom de med barn under 18 år inte drabbas. Däremot ska ersättningen från a-kassan sänkas igen.

- Det behövs ett nytt Dalauppror helt enkelt. Jag ställer då upp om det är fler som känner som jag. Så här kan det bara inte fortsätta.

Mer läsning

Annons