Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dalamodernism i fokus: "Även mexisten är kulturhistoria," säger byggnadsantikvarie Malena Andersson

Många är stolta över sina hus. En del blir dock misstänksamma när någon kommer med kameran.
– Folk undrar varför vi är ute och fotograferar, men när vi förklarar blir det flesta glada, och många blir förvånade. De säger "det är väl inget särskilt med det här huset. Det är ju inte gammalt", berättar Malena Andersson.

Hon är byggnadsantikvarie på Dalarnas museum och en av dem som är ute och spanar med kameran i högsta hugg. Projektet heter Dalamodernism och kartläggningen handlar om hus arkitektur och bebyggelsemiljöer i Dalarna från 1930-1970-talen i Dalarnas alla kommuner (se faktaruta).

Mora, Gagnef och Älvdalen klarades av i fjol. Nu pågår inventering i Borlänge, Falun, Leksand och Rättvik.

– Vi vill särskilt belysa lokala bidrag till den moderna bebyggelsen, vad som knyter an till lokala förutsättningar, som lokala produkter och husritare, säger byggnadsantikvarien Malena Andersson och nämner monteringsfärdiga hus från Mockfjärd, Leksandsdörrar och plåt från Domnarvet som hamnade på både tak och fasader.

Läs mer: Paret Rosén trivs med dalamodernismen i sitt tegelhus

Kulturhus behöver alltså inte vara kringbyggda bondgårdar från 1700-talet eller disponentens praktvilla från sent 1800-tal. Det kan också vara skogshuggarens eternithus från 1930-talet, hyresgästens funkislimpa i två, tre våningar från 40-talet, vita mexitegelvillan från 1960-talet eller trendiga timmerhuset från 1970-talet.

Allt är av intresse när museets folk går ut på spaning, utrustade med kartor och kameror: Skolor och verkstäder, kiosker och hyreshus, ålderdomshem och sportstugor.

– Vi har en öppen fråga med oss: Finns det något som kan kallas dalamodernism? Utmärker sig byggnader och miljöer i Dalarna på något sätt? berättar Malena Andersson.

En annan fråga är vilken roll det lokala byggnadsskicket spelade under epoken.

Redan nu kan inventerarna se skillnader mellan olika kommuner. I Leksand och Rättvik finns områden där man kan se hur husbyggare anpassat den nya bebyggelsen till den äldre tradition, i till exempel Lerdal och Kärringberget finns hela gator med bruna timmervillor från 1970-talet.

De villorna har moderna planlösningar, men traditionella attribut som utsirade förstukvistar. Till skillnad från allmogens förstukvistar är exempelvis pelarna fabrikstillverkade och standardiserade.

– I Färnäs i Mora står tegelvillor sida vid sida med flerhundraåriga timmerbyggnader. intill medeltida härbren, säger Malena Andersson.

I Älvdalens kyrkby ligger de gamla handelshusen längs Dalatan, med butikslokaler bottenvåningen och bostäder ovanpå. Norröver i Särna finns småvillor, ofta i eternit, som skogsarbetarna byggde på tomter som skogsbolaget reserverat för sina anställda, och uppåt Idre är det sportstugorna i timmer eller fjällpanel som skänker karaktär.

I Gagnef kan man se hur tyngdpunkten flyttats från kyrkbyn till Djurås där handelstorg, skola och flerbostadshus anlades under 1950-talet.

Och husfabriken Elementhus AB har förstås satt sin prägel i kommunen. I Mockfjärd finns hela områden av bolagets villatyper, 1,5-plansvillan med aluminiumfasad hör till husfabrikens mest särpräglade skapelse, som framför allt ses i Benarvet. Senare modeller följer modets växlingar i till exempel mexisten och lockpanel.

Just nu pågår inventeringen i Borlänge och Falun. Här revs hela bostadsområden under 1960-talet och det finns mycket nybyggt i de centrala stadsdelarna. Inventerarna måste lyfta blicken för att hinna med, och tittar ibland på vad som utmärker hela kvarter.

– Det är lätt att snöa in på stilar och byggnadsdetaljer som byggnadsantikvarie. Vi vill också höra människors minnen, berättelser om hur det var att arbeta eller bo i byggnaderna, säger Malena Andersson.

Hon pratar så ofta hon kan med dem som bor i husen.

– Det är som att folk i timmervillorna känner större stolthet än de som bor i till exempel mexistenhus, de vet vem som timrat och det finns en lokal anknytning. Men även mexitegel är kulturhistoria, säger hon.

Kolla in fler fina dalahem

Gilla Pralin på Facebook