Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dalagraffiti flyttar in på museet

Nu intar gatans konst finsalongerna.
Från och med idag fyller utställningen Graffiti Dalarna upp större delen av entréhallen på Dalarnas Museum.

Annons

På skärmar och från väggar sköljer de stora målningarnas färger över besökarna och konkurrerar med höstens prakt utanför.

Tio anonyma graffitikonstnärer med rötter i Dalarna har samlat sin skaparkraft under länsmuseets tak, för att visa på sina särdrag i en konstart som ofta förknippas med klotter, vandalism och nolltolerans från samhällets sida.

Museets Michael Mårtensson är tillsammans med Aje Thåli producenter för utställningen i samråd med museet.

– Målningarna är färska och flera var under produktion för bara några dagar sen, berättar Michael Mårtensson, som länge intresserat sig för graffitin i Sverige.

År 2010 tog han en mastersexamen på Stockholms universitet i ämnet Graffitin i Falun.

– Det finns nu tre ställen i Falun där man lagligen kan måla. Arenan, och på två ställen utmed Timmervägen.

I Borlänge kommun är klimatet fortsatt mer restriktivt, inflikar Aje Thåli. Han tror att man där är kvar i en mer traditionell syn med nolltolerans mot graffiti, en policy där Stockholms stad länge varit drivande.

– När graffitin etablerades i USA (under 1970-talet) var den först ganska accepterad, men privatiseringarna i det offentliga rummet ledde till den negativa bild i media som sedan dess pumpats ut även i Sverige, den att Graffiti automatiskt leder till våld och samhällets undergång, berättar Michael Mårtensson.

Han menar vidare att det inte finns några vetenskapliga belägg för att en laglig utställning som den på Dalarnas Museum skulle uppmuntra till eller leda till vandalism.

– Man fångar istället upp de med estetiskt intresse. Klottrarna kan inte vi stoppa eller fånga in.

Bland de tio konstnärerna finns inga tjejer, sådan ser graffitiscenen ut konstaterar de båda. De är också medvetna om att höstens utställning är mer kontroversiell än så. Förutom de stora målningarna kommer närmare tusen foton att visas, med graffitin i Dalarna från 1980-talets slut och framåt. Flera av dem visande graffiti på tågvagnar och dylikt. Det vill säga dokumentationer av rent olagliga aktiviteter.

– Vi är noga med att påpeka att vi inte uppmuntrar till olagligheter. Vi visar bara bilder tagna av de medverkande konstnärerna själva.

Ett mål är att senare kunna ge ut en konstbok med bilderna. Men först ska den aktuella utställningen genomföras. Och förhandsintresset har varit stort på nätet och sajter som Facebook.

Målningarna visar på de regionala särdrag som finns i Dalarna och som är utställningens tema, när man nu hänger på rikstrenden med graffitiutställningar. Bland dem har Kulturhuset i Stockholm och Riksteatern redan märkts i år.

– Vi visar tio konstnärer från bland annat Säter, Mora, Falun och Borlänge. Typiskt för graffitin i Dalarna är den naivistiska stilen, förklarar Aje Thåli.

– Det är inte som klassisk wildstyle graffiti, utan mer enkelt men med stil, inflikar Michael Mårtensson.

Som en del av utställningen kommer Michael Mårtensson den 3 oktober kl 19 hålla ett föredrag i Museets hörsal. Titeln är Sprayristningar. Varför bevara, är en frågeställning. De flesta målningar i en stadsmiljö överlever inte så länge. Han tycker det är orättvis i jämförelse med de resurser som går till annan kulturvård.

– Folk är fortfarande mer rädda för en sprayburk än för en pensel med Falu rödfärg.

Michael Eriksson