Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dalabröder startade guldrusch i USA

Klippiga bergen i Colorado har sedan mitten av 1800-talet varit ett eldorado för guld- och silverletare.
Något vi kan skylla tre Leksandsbröder för.
Bröderna blev gruvpionjärer, stadsgrundare, mångmiljonärer och deras gärningar hyllas än i dag.

Vid mitten av 1800-talet var det hårda tider i Sverige och många riktade då blickarna västerut för att hitta ett nytt liv i Amerika. Något som gällde bröderna Resar från Skeberg i Leksand. De var tre till antalet, Anders, Hans och Daniel, och den förste att lämna hembygden var Anders 1866 som vid 24 års ålder tog båten över Atlanten.

Anders, eller Andrew som han kallades "over there", sökte sig snabbt till staden Lawrence i Kansas där han livnärde sig som stenhuggare. 1869 följde också brodern Hans (Henry i USA) efter och bara något år senare, 1871, drog de bägge åter upp bopålarna och begav sig till Colorados vildmark och de mineralrika Klippiga Bergen. Under två års tid slet man hårt med inmutningar i det s k "Ten mile mining district" som låg mitt i vildmarken där "ingen hvit man fanns".

Och bröderna Resars, eller Recen som de döpte om sig till inför emigrationen till USA, slit betalade sig. Pengarna började rulla in i rask takt och redan 1876 hade Henry upptäckt och sålt gruvan "Red Elelphant mine" för den då närmast svindlande summan av 5000 dollar. Med dessa pengar på fickan återvände en förmögen Henry till Leksand för att hämta sin blivande hustru Gudmunds Carin Matsdotter från Västanvik samt yngste brodern Daniel (kallad Dan i USA) över till det nya landet där de bosatte sig i Henrys egenbyggda timmerstuga uppe i bergen.

Att kvinnor bodde där var då mycket ovanligt och Carin ska enligt uppgifter ha varit den första och enda vita kvinnan i området som ursprungligen var indiansk mark och där stammar som ute, arapaho och cheyenne tidigare hade härskat. Till "Ten mile canyon" där stugan låg fanns inga vägar över huvud taget och att ta sig dit gjorde man med hjälp av häst och via gamla indianstigar.

Carin blev också lämnad ensam i stugan under många långa månader då maken var ute på mineraljakt, och då fanns såväl björn och varg som indianer ofta i trakterna. Indianer från Ute-stammen rörde sig ofta i området runt Henrys Recens stuga och bland dem den då ökände krigarhövdingen Colorow som inte var särskilt förtjust i "blekansiktenas" intrång på indianernas gamla marker.

Men Henry stod ändå Colorow på relativt god fot med och det berättas om hur Henry och Carin en dag efter att de fångat en silverräv stoppades av krigarhövdingen och hans mannar som menade att rävpälsen rätteligen var deras. En längre diskussion uppstod och med hjälp av taktik och byteshandel lyckades Henry till sist få behålla silverrävspälsen samtidigt som också Colorow och hans mannar kände sig belåtna med uppgörelsen.

Även lillebror Dan gav sig snabbt in i gruvbranschen och han blev den av bröderna som verkligen hittade rätt med hackan och spaden. I närheten av nuvarande skidorten Vail upptäckte han fyndigheten "Queen of the west" ur vilken det genom åren hämtats guld och silver för miljontals dollar. Dan hade även flera guld- och silverinmutningar, t ex "The Excelsior lode", och även Andrew hade upptäckt en rad fyndigheter varav Enterprise-gruvan var den allra största.

Henry, eller "The old swede" som han kallades, hade å sin sida hittat en silverådra i närheten till timmerkojan. Den gruvan, "Juno lode", var den som lade grunden till den gruvexpansion som skulle följa i området. "Juno lode" var den första stora gruvan i området och den fick snart många efterföljare.

Guldgrävarna strömmade till trakten och i anslutning till Henrys timmerkoja hade snart ett helt samhälle växt fram. Samhället heter Frisco och namnet ska det genom att en bekant till Henry Recen, indianspåraren Henry Leader, lite på skämt karvade in Frisco ovanför dörren till Recens timmerkoja. 1879 fick Frisco stadsrättigheter och året därpå fanns där järnväg, flera hotell och salooner och invånarantalet hade stigit till 48 och något år senare till ett par tusen.

Frisco var också en något udda stad på det viset att där förutom gruvnäringen fanns mängder av olika affärsrörelser och yrken. Dock saknades helt advokater, gamblers, fallna kvinnor eller politiker, och det av en glasklar anledning. "Vi behöver inget onödigt folk här", löd den enkla devisen.

Men bröderna inte bara grundade en stad. De fick också en uppkallad efter sig.

Den döptes kort och gott till Recen och låg några mil söder om Frisco strax intill en av brödernas Recens många gruvfyndigheter. Henry, Dan och Andrew var i högsta grad delaktiga i Recens utveckling, bl a var man drivande när det gällde att få järnvägsföretag som "Denver & Rio Grande Railroad" att etablera sig där och i grannsamhället Kokomo. Något som gjorde att det där även byggdes operahus och skola samt att flera företag etablerade sig där.

Stora delar av Kokomo förstördes dock 1881 i en brand och det gjorde att invånarna istället bosatte sig i Recen som med tiden att heta Kokomo-Recen. När gruvkrisen sedan slog till i slutet av 1800-talet avfolkades staden snabbt och av Kokomo-Recen finns idag inte många spår kvar. Då hade staden ändå under sin storhetstid haft drygt 10 000 invånare, sex smältverk för silvermalm, två järnvägar, tre lokala tidningar samt ett oräkneligt antal gruvor.

Bröderna blev områdets egna "silverbaroner" och bara ur "Queen of the west" bröts under 1879 silver till ett värde av 250 000 dollar. Det gav en expressbiljett in i det lokala socitetslivet och "The Recens" blev snabbt ansedda och välbärgade affärsmän och i umgängeskretsen ingick bl a svenska sångerskan Jenny Lind. De var också minst sagt spendersamma av sig och var ökända för sina champagne- och ostronfester som ibland hölls i specialchartrade järnvägsvagnar. Pengar fanns i överflöd.

Men 1893 blev ett tufft år för bröderna. Silverpriset sjönk som en sten och förmögenheten minskade radikalt. Att återvända hem till Sverige, Dalarna och Leksand igen var dock aldrig något alternativ för de bägge utan de stannade kvar i Klippiga bergens vildmark där livnärde sig på jakt och fiske tills dess att de avled 1913 (Andrew) respektive 1918 (Dan). Andrew hade hittats död utanför sin stuga och kroppen begravdes på platsen. Där begravdes några år senare också Dan.

Sannolikt lär även Henry, som avled 1914 och begravdes i Kokomo, ha drabbats av 1893 års prisras på silver och förlorat en del av sin nyvunna rikedom. Han bodde dock kvar i Kokomo där han och Karin fick flera barn, bl a dottern Julia (född 1882) och sonen Henry Jr som bl a utvecklade en maskin som förenklade och påskyndade gruvbrytningsarbetet, "The Hercules tunnel machine".

"Fröken Julia Recén är en äkta dalkulletyp, täck och hurtig. Familjen i sin helhet är en äkta banbrytarfamilj och består af just sådana menskor som gjort Amerika och Colorado till hvad de äro. Heder åt dem!", kunde man läsa i Svenska Korrespondenten 1899.

Än i dag lever minnet av bröderna Recen kvar i Frisco. Bland annat så var det bröderna som byggde stadens första saloon som sedermera blev skolhus och finns kvar än idag och används som bygdehistoriskt museum och som är navet i "Frisco Historical Park" som skapats i det i dag turisttäta området.

Så glömda är de tre Leksandsbröderna definitivt inte.

– Här är vi väldigt stolta över vår bakgrund och de pionjärer som kom hit och bosatte sig här under 1800-talet. Bröderna Recen och deras familjer är oerhört betydelsefulla för Friscos historia, förklarar Nancy Anderson vid Frisco Historical Park & Museum.

Guld- och silverbrytningen i bergen runt Frisco, som i dag har knappt 3000 invånare, fortsatte fram till 1918 och minskade därefter fram till 1930-talets depression då den nästan helt upphörde. 1935 bodde bara 18 personer där och staden var på väg att dö ut. Räddningen kom i stället att bli områdets natur och i dag är det jakt, fiske och turism som är den stora inkomstkällorna med hjälp av skidorterna Vail, Copper Mountain, Breckenridge och Keystone och runt tre miljoner besökare hittar årligen dit.

Några av dem säkert för att följa i de tre Leksandsbrödernas silverglimrande spår.