Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dalabänken: Falumoderaten som driver rätt frågor – men på fel plats

Annons

Efter att Ulf Berg (M) dragit sig tillbaka från riksdagspolitiken och blivit oppositionsråd i landstinget, fick Ann-Britt Åsebol möjligheten att kliva tillbaka in i riksdagspolitiken för Moderaterna.

Åsebol fortsatte inte Bergs då tvååriga samarbete med partikamraten Carl-Oskar Bohlin om att varje år lägga en motion om att Dalarna behöver infrastruktursatsningar. Hon kom i stället att ägna sig åt landstings- och kommunfrågor.

Det är i allra högsta grad viktiga frågor och i ett läge där regeringar (röda och blå) de senaste årtiondena varit mycket framgångsrika i att kringskära det kommunala självstyret hade det verkligen behövts starka borgerliga röster som förmår få det alldeles för ängsliga etablissemanget i Stockholm att lita på demokratin ute i landet. Att vara folkvald i kommuner och landsting ska inte reduceras till att effektuera (och få skulden för) riksdagens beslut.

Men de flesta interpellationer och frågor som Ann-Britt Åsebol tar upp med regeringen förefaller vara sådana som bättre löses i själva landstingen och kommunerna - eller den framtida regionkommunen - än i riksdagen. Kvaliteten på äldres mat, en av de saker Åsebol engagerat sig i, är till exempel en kommunal fråga. Väntetiderna i vården, och de närmast kroniska bemanningsproblemen i landstingsorganisationerna är - i alla fall i praktiken - en fråga som just nu hamnar på partikollegan Ulf Bergs bord hemma i Dalarna.

I ledarredaktionens mening finns det skäl att fråga om det är resurseffektivt att lägga regeringens och riksdagens tid på att diskutera frågor där besluten fattas någon annanstans. Åsebol är så klart inte den enda ledamoten som gör detta, men hennes sätt att utöva sitt mandat förefaller dra ned riksdagens förmåga att diskutera sådant som faktiskt ligger på riksdagens och regeringens bord.

Till Åsebols försvar ska sägas att hon i ett fall, vilket beskrivits på nyhetsplats i tidningen, kritiserat en omskrivning av Försäkringskassans regleringsbrev. Det är den sortens tråkiga granskningsarbete som folkvalda representanter får betalt att göra på heltid, eftersom det för varje enskild medborgare vore arbetskrävande. Regleringsbreven styr dessutom regeringen över, så det är rätt fråga på rätt plats.

I ett annat fall har hon, som så många andra ledamöter på dalabänken, ifrågasatt att statliga myndigheter flyttar verksamheter från Dalarna till framförallt Stockholm. Men som så många andra ledamöter har hon glömt att koordinera sina ansträngningar med andra politiker som delar hennes oro, till sakens förfång. Här finns en outnyttjad potential.

LÄS TIDIGARE DELAR I SERIEN DALABÄNKEN:

Del 1: 17/7 Programförklaring samt redogörelse för vad som utvärderats – Ny serie om dina riksdagsledamöter och vad de egentligen får gjort i riksdagen

Del 2: 19/7 Carl Oskar Bohlin (M) – Stjärnskottet från Borlänge som borde veta bättre

Del 3: 21/7 Roza Günclü Hedin (S) – Falusossen som vill mer än att bara trycka knapp åt Stefan Löfven

Del 4: 4/7 Maria Strömkvist (S) – Oklart vad Ludvikasossen ens har för sig i riksdagen

Del 5: 26/7 Peter Helander (C) – Centerpartisten som är stor i Dalarna men liten i riksdagen