Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dalabänken: Centerpartisten som är stor i Dalarna men liten i riksdagen

Skogsägaren, piloten och Moras tidigare kommunalråd Peter Helander fyller sedan 2016 ut dalabänken i riksdagen. Detta sedan Anders Ahlgren (C) lämnat sin plats. Till vilken nytta, undrar ledarredaktionen i denna del i serien Dalabänken? Ännu ingen stor, visar det sig.

Annons

Trots att Helander förekommer flitigt i lokalpressen med kommentarer på länsstyrelsernas hantering av skogsfrågor och strandskydd, har han inte genom interpellationer eller skriftliga frågor – eller på något annat sätt som enkelt går att spåra i kammarens protokoll – lyft de farhågor han tar poäng med hos valkretsen med länsstyrelsernas arbetsledare: regeringen.

Han klagar alltså, men låter bli att ställa de ansvariga till svars. Det är för dåligt.Som suppleant i tre utskott, varav inget är Trafikutskottet, har Helander lagt stor energi på motioner om frågor som rör anslag till olika trafikslag i Dalarna. Det kan bland annat röra trafikplikt för Moras flygplats, att anslag ska gå till Dalarna i stället för till Gotland, eller ytterligare investeringar i Dalabanan.

Som de flesta av sina kollegor på dalabänken är Peter Helander engagerad i frågan om de statliga myndigheternas decentralisering, att de bör flytta från storstadsregionerna och ut i landet. Det är förstås så att alla partier, i kampen om röster i riksdagsvalet 2018, vill vara det som slagits hårdast för att frågan ska lyftas. Men det partipolitiska käbblet tjänar inte dalaväljarnas bästa intresse. Eller egentligen några landsbygdsväljares intresse.

Om riksdagsledamöter från alla partier som representerar landsbygden kunde slå sina säckar ihop, kunde de med enkelhet tvinga regeringen att göra saker. Man går, från i stort sett alla partier, till storms kring konflikten mellan stad och land, men vågar inte göra gemensam sak. Det skulle förstås reta partietablissemanget i Stockholm.

Riksdagen är inte, som man ibland kan få intrycket av, ett vuxendagis med regeringen som fröken och yttersta makt. Riksdagen är en plats där riksdagsledamöter, i egenskap av folkets representanter, ska agera regeringens uppdragsgivare.

Resultatet av att alla partierna vill vara det parti som "gjort" mer än de andra är att inget eller för lite blir gjort. Och det är synd, för enigheten mellan partierna verkar i frågor som rör landsbygden närmast vara total. I alla fall retoriskt. Inom partierna har de politiker som tar sig an dessa frågor uppenbarligen svårare att få gehör.

Peter Helander vill onekligen väl. Som alla andra. Men ledarredaktionen förväntar sig i framtiden att den skarpa kritiken av statens agerande i länet följs av lika slagkraftigt agerande i riksdagen. Helander är trots allt lagstiftare.