Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dalabänken: Aktiv men oartig vänsterman gör ändå ett helt okej jobb i riksdagen

Annons

Yngst på dalabänken 26-årige Daniel Riazat, Vänsterpartiets enda ledamot i utbildningsutskottet tillika partiets talesperson i utbildningspolitik. Uppdraget är så klart passande, då det var i skolfrågor han gjorde sig (ö)känd som falupolitiker.

I dalapressen har han figurerat med sin besvikelse över flyktingpolitiken efter regeringens kovändning hösten 2015, sitt motstånd mot Moderaterna och sin heltidssatsning på uppdraget som riksdagspolitiker. Till skillnad från många av de äldre dalakollegerna från andra partier har nämligen Riazat avsagt sig lokala partiuppdrag för att kunna lägga mer tid på rikspolitiken.

Utbildningspolitik är dock inget enkelt område att hitta bra balans i. Krav från riksdagen översätts i förpliktelser för kommunerna, och det är inte alltid uppenbart att rikspolitikerna kan bedöma när något är en fråga för kommunfullmäktige snarare än för regeringen. Skolskjutsar för gymnasieungdomar är ett sådant exempel. Är skriftliga frågor i riksdagen verkligen bästa sättet att konfrontera en minister över en debattartikel?

Men satsningen på rikspolitiken verkar på det stora hela ha lönat sig för Riazat. I kammardebatterna och i sina interpellationer tycks han träffa sådana frågor där regeringen faktiskt har inflytande, och där ansvarig minister måste godta att han påvisar ett relevant problem. Finansieringen av skolan är ett exempel, modersmålsundervisningen ett annat, den praktiska avgiftsfriheten för skolgången ett tredje.

Även om det åberopade underlaget sällan går bortom Skolverkets rapporter och personliga anekdoter känner man igen de exempel Riazat för fram från den bredare samhällsdebatten.

Har man invändningar mot Riazat lär det inte vara på grund av hur han uppbär riksdagsuppdraget, utan för att han ägnar sig åt trams som att flytta för att en meningsmotståndare bor nästgårds eller att vägra skaka hand med sverigedemokrater. Det representativa uppdraget är ju trots allt större än sitt rent tekniska utförande, även om undertecknad uppskattar att se ett skickligt tekniskt utförande också. Bättre ordning och det blir ett B nästa gång.

Helhetsomdöme över insatserna på dalabänken

Guldstjärna för: I princip alltid sakliga framställningar.

Bakläxa med: Beter sig inte som folk.

Betyg: C på skalan A till F där F är underkänt.

LÄS TIDIGARE DELAR I SERIEN DALABÄNKEN:

Del 1: 17/7 Programförklaring samt redogörelse för vad som utvärderats – Ny serie om dina riksdagsledamöter och vad de egentligen får gjort i riksdagen

Del 2: 19/7 Carl Oskar Bohlin (M) – Stjärnskottet från Borlänge som borde veta bättre

Del 3: 21/7 Roza Günclü Hedin (S) – Falusossen som vill mer än att bara trycka knapp åt Stefan Löfven

Del 4: 4/7 Maria Strömkvist (S) – Oklart vad Ludvikasossen ens har för sig i riksdagen

Del 5: 26/7 Peter Helander (C) – Centerpartisten som är stor i Dalarna men liten i riksdagen

Del 6: 31/7 Ann-Britt Åsebol (M) – Falumoderaten som driver rätt frågor – men på fel plats

Del 7: 2/8 Sverigedemokraterna rör sig i grupp – men oftast inte alls

Del 8: 7/8 Miljöpartisten bekräftar nu idealismens död

Del 9: 14/8 Sossar från Orsa och Avesta har mer att bevisa i riksdagen