Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Claes-Göran Ullman

Annons

Advokat Claes-Göran Ullman, Leksand, har avlidit efter en tids sjukdom, 56 år gammal.

Han sörjs närmast av hustrun Eva och barnen Viktor, Petter och Måns, syster Marianne med familj, samt en stor krets av nära vänner.

Claes-Göran Ullman växte upp i Hässelby i västra Stockholm.

Han blev snabbt Claba med hela sin bekantskapskrets.

Efter skolgång, bland annat vid Kungsholms gymnasium, började han på Juridicum vid Stockholms universitet 1975.

Efter notarietjänstgöring vid Leksands tingsrätt började han vid AB Svenska Standardbolag som bolagsjurist men lockades snart till advokatyrket. Han blev ledamot av Sveriges Advokatsamfund 1995 och var delägare i advokatfirman Inter sedan 1996 och fram till sin död.

Sedan många år bodde han i Leksand och pendlade till arbetet i Stockholm.

I Leksand tillbringade han barndomssomrar och dit flyttade han när familjen växte. Han bedrev advokatverksamhet även i Leksand och kombinationen storstad/småstad gjorde att han kom i kontakt med nästan alla sidor av juridiken och alla slags klienter, stora som små. Han blev en advokat som advokater var förr, en som inte ryggade för något och som skickligt kunde hantera det mesta.

Vid sidan om juridiken och familjen var ett stort intresse sport. Han var hängiven AIK-are och kalenderbitare. Han åkte skidor och spelade golf. Han följde även Leksands IF i ishockey och särskilt under åren då sönerna spelade där.

Vi som kände Claba älskade hans livsglädje, hans härliga garv och dråpliga historier, inte sällan om smärre missöden som han själv orsakat.

Claba var ständigt på gång och en tidsoptimist. Inget var omöjligt och nästan allt var roligt.

I kamratgänget, som umgåtts nära i mer än fyrtio år, var han en uppslagsbok och hade idéer och åsikter om det mesta.

Bland kollegorna var han en glädjespridare. Han lade gärna obskyra detaljer ur historien på minnet, helst om sport som publiksiffror i Allsvenskan, målgörare i fotbolls-VM eller antalet homeruns som Babe Ruth gjorde.

Men bildningen stannade inte där.

Han hade ständigt en bok till hands och en Bowie-låt i huvudet och ingen kunde som han njuta av en lässtund i ett hörn eller framför brasan. Där satt han och småskrattade för sig själv och älskade att recitera små passager som han fastnat för.

Men han trivdes också i stora sällskap och i livliga ordväxlingar. Drog det ihop sig till diskussion, var han alltid intresserad. Han var en mästare på dräpande kommentarer, men alltid med ett garv på lut. Som meningsmotståndare fick man särskilt äta upp slarviga eller otydliga formuleringar.

Claba lämnade oss alla alldeles för tidigt. Vi hade mycket roligt kvar att göra. Många resor återstår, inte minst de årligen återkommande skidresorna där Claba var given.

Saknaden efter Claba är outsäglig.

Vi finner tröst i alla glada minnen och att vi fick så många härliga år tillsammans.

För vännerna och kollegorna

Lars-Göran Bergström,

Max Apéria,

Jonas Benedictsson