Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chefredaktören: Nej, nazisterna försvinner inte för att media slutar ge dem uppmärksamhet

Annons

Det har gått en vecka sedan det uppmärksammade mötet i Ludvika där DT:s manifestation mot extremism lockade hundra personer i arbetet för ett tolerant samhälle.

En av punkterna under dagen handlade om medias roll. Spelar vi organisationer inom vit makt-miljön i händerna och ger dem den uppmärksamhet de vill ha eller har media en roll att beskriva en verklighet – oavsett?

Forskaren Christer Mattsson på Segerstedtinstitutet, som sprider kunskap kring våldsbejakande och rasistiska organisationer, berättade under mötet att han ofta får frågor från journalister om man bör eller inte publicera. Hans inställning är att hålla sig borta från att ha synpunkter på det, men menade samtidigt att en artikel kan få konsekvenser. Att anhängare till extrema organisationer som visas med namn och bild snarare knyts närmare eftersom de blir identifierade med dem.

Ja, det är en risk. Samtidigt tänker jag att vi nått så många fler med kunskap och insikt om de nazister som verkar i Ludvika och i Sverige i dag.

Vad skulle hända om vi inte uppmärksammar organisationer som nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) alls? Förtvinar i medieskuggan eller växer utan insyn i densamma?

Den här är komplext. Ansvariga chefer på landets medieföretag brottas med frågan. Vi tar olika beslut i olika situationer baserade på olika val och orsaker. Det existerar ingen gemensam hållning i media-Sverige. Debatten bör inte fokuseras på ATT vi skriver - utan HUR. En medvetenhet och insikt krävs därför på redaktionerna för att vi ska hamna rätt.

DT bevakar NMR med utgångspunkten att det är en våldsbejakande, högerextrem, antisemitisk, förintelseförnekande, militant och nynazistisk organisation. Vi har gjort flertalet granskningar för att kartlägga, förklara och göra det begripligt för våra läsare. Vi har också rapporterat om direkta nyhetshändelser.

Men mest har vi avstått ifrån att skriva.

En annan fråga är att använda organisationens namn. Marcus Hjelm, regional samordnare mot våldsbejakande extremism använder alltid uttrycket ”vit makt-miljö”. Dels för att det innefattar även andra extrema organisationer, dels för att organisationer kommer och går inom miljön men individerna finns ofta kvar, dels för att inte bidra till att marknadsföra enskilda aktörer.

Vid mötet i Ludvika pratade DN:s chefredaktör Peter Wolodarski om att de kort och gott skulle kunna beskrivas som nazister.

DT skriver alltid nazistiska Nordiska motståndsrörelsen för att göra det tydligt för våra läsare vad det handlar om. I Ludvika sitter Pär Öberg på ett SD-mandat, men han företräder inte SD:s politik. Han är NMR:s talesman. De kandiderar till kommunfullmäktige och regionen, de har tillstånd att demonstrera och står utanför mataffären för att prata politik. Det kan man tycka vad man vill om, men det är ett faktum.

Att media lyfter frågan om en växande nynazism är en skyldighet. Jag hoppas att ingen på allvar anser att vi ska stoppa huvudet i sanden i hopp om att de extrema rörelserna då försvinner.

Vår rapportering behöver vara konsekvensneutral. Alltså om vi anser att en händelse är relevant och viktig att publicera kan vi inte ta ansvar för vad det kan få för konsekvenser i förlängningen. Det ska dock inte förväxlas med reglerna i det pressetiska systemet som vi självfallet följer.

Men vi ska komma ihåg att varje gång den nazistiska organisationen nämns vet de om det. Från Almedalen nämndes NMR 1 500 gånger i landets medier.

Vi vet att människor i Ludvika känner obehag att nazisterna är en del av vardagen. I artiklarna här intill får vi också en bild av hur rädda politikerna är.

Det är inte rimligt.