Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Ceremonin känns som hyckleri"

Regeringen har beslutat att de personer som utsattes för övergrepp inom barn- och ungdomsvården mellan 1920-1980 inte får någon ekonomisk ersättning. Däremot hålls en upprättelseceremoni i höst.
– Den kan de ha själva. Det känns bara som hyckleri, säger Erik, ett av de berörda före detta barnhemsbarnen.

Bakgrunden till beslutet är den så kallade Vanvårdsutredningen och den efterföljande Upprättelseutredningen. I den sistnämnda föreslås att de som drabbades av kränkningar och övergrepp inom den sociala barn- och ungdomsvården ska få en ursäkt och ekonomisk kompensation samt att åtgärder vidtas för att förhindra upprepning.

Men nu har regeringen gjort bedömningen att det "inte finns förutsättningar att införa ett system med ekonomisk ersättning till de drabbade". En upprättelseceremoni kommer dock att hållas under hösten och regeringen uppger att de på olika sätt försökt stärka skyddet och stödet för barn som i dag befinner sig inom barn- och ungdomsvården.

I mars skrev DT om hur Erik från Borlänge utsattes för sexuella övergrepp och våld när han som liten bodde på barnhem. Han är inte är förvånad över regeringens beslut.

– Jag bara suckade när jag hörde det på nyheterna. Det är precis som vanligt. Utsatta människor hjälper de inte, bara sig själva och sina barn. Det är fortfarande en stor klasskillnad.

Han hade inte väntat sig någon ekonomisk ersättning och den kommande ceremonin ger han inte heller mycket för.

– Jag hade inte räknat med pengarna så det är jag inte besviken för. Men jag går inte på ceremonin, det känns bara som hyckleri. De har inte satt sig in i det här, de har så många järn i elden.

Sedan vanvårdsutredningen aktualiserades har Erik velat få ut sin historia för sin egen skull, för att få upprättelse.

– Men ceremonin, den kan de ha själva. Jag tror inte det kommer några dit. Det är som vanligt med myndigheter – man får ingen som helst respons. Jag skickade in min historia till Maria Larsson (anm. barn- och äldreminister, Socialdepartementet) men brevet kom i retur. Hon hade inte ens öppnat det.

Fotnot: Erik heter egentligen något annat.