Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Carl Melin: Pengar, profil och bakgrund spelar in – det här tror jag blir Demokraternas utmanare till Trump

Annons

Nästa presidentval i USA sker i november 2020 och det första valmötet för att utse Demokraternas motkandidat till Donald Trump sker förmodligen i Iowa i början av februari nästa år.

Trots att det är långt kvar är det flera ledande demokrater som sedan länge har planerat sina presidentvalskampanjer. Det finns skäl till att vara ute tidigt. Det handlar om 1) att samla in pengar, 2) om att samla in ännu mer pengar och 3) om att samla in ytterligare pengar.

Men även om att 4) bli känd bland de demokratiska primärvalsväljarna, 5) få stöd av lokala politiker som kan tänkas påverka primärvalsväljare och 6) rekrytera de bästa kampanjmedarbetarna.

De starkaste och mest kända kandidaterna har råd att vänta längre eftersom de redan är kända och förväntas ha lättare att samla in pengar. Dit räknas framförallt tidigare vicepresidenten Joe Biden som ännu inte meddelat om han kommer att kandidera eller inte.

De amerikanska partierna är på ett annat sätt än de svenska en slags koalitioner. USA har egentligen bara två och därmed mycket bredare partier, både ideologiskt och kring vilken typ av väljare de attraherar.

Historiskt bestod Demokraterna främst av konservativa vita sydstatare, minoritetsgrupper (främst afroamerikaner), arbetarklass, storstadsbor (ofta katoliker) och liberaler som ofta var välutbildade.

Men de vita sydstatarna har övergivit partiet och arbetarklassen fått mindre betydelse eftersom allt färre är med i facket. Den icke-organiserad vita arbetarklassen röstar numer ofta på Republikanerna.

Den kandidat som lyckas bygga den bredaste koalitionen mellan olika grupper lyckas i regel vinna nomineringen. Historiskt har den som förenat stödet hos arbetarklass, sydstatare och afroamerikaner blivit Demokraternas kandidat. Det var vägen till framgång för Bill Clinton 1992.

Ofta slutar det med en nomineringsstrid mellan en kandidat som attraherat brett och en som främst attraherat ideologiskt utpräglade liberaler. På så sätt stod striden mellan Bill Clinton och Paul Tsongas 1992 och mellan Al Gore och Bill Bradley 2000.

Mönstret bröts dock 2008 då Barack Obama lyckades bygga en koalition av både välutbildade liberaler och afroamerikaner, vilket gjorde att Hillary Clinton inte kunde vinna. Hade Obama varit en vit liberal hade Clinton förmodligen blivit president år 2008. Mot Bernie Sanders kunde dock Hillary bli nominerad år 2016, eftersom Sanders hade svårt att vinna minoritetsväljare.

De som hittills gett sig in i nomineringsprocessen kämpar nu för att bli Kandidaten för olika grupper. Sanders konkurrerar med Elizabeth Warren om att bli de ideologiska liberalernas kandidat, Warren konkurrerar även med de möjliga kandidaterna Sherrod Brown och Biden om den vita arbetarklassen. Samtidigt som Kamala Harris, Cory Booker och Biden konkurrerar om afroamerikanerna.

Varje kandidat behöver en bas. Men för att vinna nomineringen måste de också lyckas attrahera brett.

En annan faktor som kommer att ha stor betydelse är själva valbarheten. För många demokratiska väljare är det betydligt viktigare att få bort Trump än att en viss person blir vald. Det talar för exempelvis senatorn Amy Klobuchar, som är något mer mittenorienterad och som kommer från den övre Mellanvästern där många tror att presidentvalet kommer att avgöras.

Just nu är den stora frågan om Biden kommer att kandidera. Biden är mycket populär men anses av andra vara för gammal och "gårdagens" kandidat. Andra starka namn som ännu inte meddelat om de kommer att ställa upp är Beto O´Rourke, Sherrod Brown och Michael Bloomberg. Den sista är kanske för mittenorienterad för dagens demokrater men har å andra sidan i praktiken obegränsat med pengar.

Skulle jag tvinga gissa idag så kommer Demokraterna att nominera senatorn Kamala Harris från Kalifornien. Harris är en liberal demokrat som politiskt står nära partiets gräsrötter. Samtidigt har hon en lång erfarenhet som en tuff åklagare vilket gör det svårt att angripa henne för att vara "en mjukis". Hon var Kaliforniens första kvinnliga justitieminister och nu senator sedan valet 2016. Därtill är hennes etniska bakgrund blandad då hon har både indiska och afrikanska rötter.

Klart är att Demokraternas val kommer att vara avgörande för utsikterna att besegra Trump.

LÄS ÄVEN:

Här hittar du Carl Melins tidigare krönikor