Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Carl Melin: Blir det en ny "folkomröstning om Trump" så är risken överhängande att han blir omvald

Annons

I presidentvalet 2016 vann Donald Trump valet medan Hillary Clinton vann väljarna. Trump fick drygt 46 procent av rösterna och 304 elektorer medan Clinton fick drygt 48 procent av rösterna och 227 elektorer.

Hade inte Trump med mycket liten marginal vunnit de tre delstaterna Michigan, Wisconsin och Pennsylvania hade Clinton vunnit. Alla dessa tre stater är industristater i mellanvästern. Republikanerna har stärkt sin position i dessa delstater över tid och Trump var förmodligen den perfekta kandidaten för att vinna den vita arbetarklass som utgör en stor del av väljarna i dessa stater.

Däremot gjorde demokraten Clinton ett bättre val än väntat i exempelvis Arizona, Texas och Georgia än vad andra demokrater har gjort i modern tid men inte tillräckligt för att vinna dem. Republikanernas stärkta position i mellanvästern ”hann före” demokraternas ökade styrka i stater med många latinamerikanska väljare.

Trump hade innan han valdes mycket dåliga opinionssiffror och så är åter fallet redan nu. Det som gjorde att han drog längsta strået var att han vann huvuddelen av de väljare som både tyckte illa om honom och Clinton. Hans popularitetssiffror har alltid legat närmare 40 än 50 procent och hans impopularitet går endast att jämföras med Richard Nixons efter Watergate och Jimmy Carters under oljekris och hyperinflation sent 70-tal.

Eftersom Trump blev vald med minsta möjliga marginal mot en svag motståndare och är så impopulär borde det mesta tala för att han blir bortröstad 2020. Jag är dock långt ifrån säker på det.

Min bedömning är att Demokraterna kan vinna nästa val med över tre procentenheter nationellt utan att vinna presidentposten. Om den demokratiska kandidaten lyckas vinna Pennsylvania och Michigan – vilket jag tror – men inte Wisconsin så räcker inte det om inte partiets kandidat lyckas vinna ytterligare någon annan delstat från Trump.

I så fall handlar det om Arizona, som sedan 1952 endast har stött Demokraterna en gång (1996). Georgia och Texas kommer som följd av den ökande antalet med latinamerikanska rötter på sikt att vara möjliga för Demokraterna, men vi talar nog då snarare om 2024 eller 2028.

De enskilda delstaterna är dock endast intressanta i ett mycket jämnt val. Skulle Demokraternas kandidat vinna med fyra till fem procent, eller mer, så vinner den även Wisconsin och stater som North Carolina och Florida. Min poäng är dock att det för Demokraterna förmodligen inte räcker att vinna med två till tre procent nationellt.

Trump har tydliga svagheter men också stora styrkor. Hade Mueller-rapporten om samarbete med Ryssland och försvårandet av rättssak kommit som en nyhet hade det fått vilken annan president som helst att tvingas avgå.

I stället har det ständiga flödet av sådana nyheter under över två år gjort att väljarna tagit det med en gäspning. De som ogillar Trump ”vet” att han är en fifflare medan de som gillar honom tar det goda med det onda och ser mycket av kritiken som en konspiration.

För dem är det viktigare att han står på ”deras sida” mot Washington, invandrare, feminister eller vad det nu må vara. Polariseringen av USA:s väljare gör att det i realiteten är ett ganska litet antal väljare som står och väger mellan partierna. Valen handlar därför i huvudsak om att få de egna att gå och rösta.

Trump gynnas också av USA:s mycket starka ekonomi som är dopad av stora ofinansierade utgifter och skattesänkningar. Hans förmåga att definiera sina politiska motståndare är också stor. Skandalerna kan även verka till hans fördel då det håller debatten borta från sakpolitiska områden, exempelvis sjukvård, där väljarna står närmare Demokraterna.

För den som, liksom undertecknad, ogillar Trump och även ser honom som ett direkt hot mot den liberala demokratin kan ovanstående resonemang vara nedslående. Självklart kan Demokraterna vinna, men de behöver då en stark kandidat som inte låter sig definieras av Trump.

Det kan vara en vänsterdemokrat men bör inte vara någon från partiets ytterkant som skrämmer bort de mittenväljare som i grunden ogillar Trump men historiskt föredragit Republikanernas ekonomiska politik. Framförallt behöver det vara en kandidat som klarar av att vara för något, och inte bara är emot Trump.

LÄS ÄVEN:

Här hittar du Carl Melins tidigare krönikor