Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cancern en del av Hugos livs resa

För Hugo Tamm i Borlänge gick livet snabbt vidare efter prostatacancern.
– Jag tänkte att det här är en del av mitt livs resa. Jag får göra det jag kan och acceptera det jag inte kan göra något åt, säger han.

Annons

Hugo Tamm är 64 år, jobbar som organisationskonsult och bor i Färjegårdarna med sin fru Lena Stenström Tamm. Han har gått genom livet utan allvarliga sjukdomar och hade inga känningar av några problem med prostatan.

Vid en vanlig hälsokontroll 2008 tog han ett så kallat PSA-prov som visade ett förhöjt värde. Läkaren rådde honom då att göra en biopsi, det vill säga ta vävnadsprov, som är en kompletterande undersökning med större tillförlitlighet.

– PSA-provet har en träffsäkerhet på 35 procent och om man också gör en biopsi blir träffsäkerheten cirka 65 procent, förklarar Hugo.

Eftersom han har en privat sjukförsäkring tog han kontakt med sitt försäkringsbolag och kunde i maj 2008 ta vävnadsprovet på Sofiahemmet i Stockholm.

– Sex månader senare skulle jag tillbaka för att ta ett till prov. Och i julveckan det året fick jag besked att jag fått ett angrepp.

Hugo och Lena bjuder på kaffe och kokoskakor i sitt inglasade uterum på baksidan av villan. De berättar att ingen av dem någonsin var särskilt orolig.

– Jag tänkte bara: "Jaha, det här är en del av min livsresa och jag ska göra det bästa möjliga av den. Klara av det och gå vidare", säger Hugo.

– Allt gick fort, så jag hann aldrig heller bli rädd. Och när han var så cool, kunde ju inte jag vara orolig, fortsätter Lena.

En fördjupad kontroll gjordes och i februari 2009 fick Hugo, som då var 60 år, veta att han hade en cancersvulst i prostatakörteln.

– Men den hade som tur var inte spridit sig. Eftersom jag - i det här sammanhanget - var så ung, så rekommenderade läkaren mig att ta bort hela körteln.

Hade du några alternativ?

– Ja, strålning, men då hade jag, enligt läkaren, riskerat att bränna sönder vitala delar.

Men även operationen har biverkningar, något som Hugo var väl medveten om. Den ena är risk för läckage, att Hugo trots idoga knipövningar får räkna med att inte hålla helt tätt vid tunga lyft eller nysningar.

– Jag får leva med att det kan komma någon droppe då och då och att jag alltid får gå med inkontinensskydd, säger han.

Den andra biverkningen är att han inte längre har någon sexuell lust.

– Den är mer eller mindre noll även om jag tar tabletter.

Sörjer du det?

– Nej, det som hänt har hänt. Och vad har för alternativ? Jag letar hela tiden efter det som är positivt och det finns många andra värden som ger mig livskvalitet.

Och Lena då?

– Nej, man växer ihop i det här också, svarar hon.

– Det gäller att inte bara var trygg i sig själv utan även i äktenskapet. Hade Lena var 35, så kanske jag hade bekymrat mig mer över det här med lusten. Det gäller i stället att glädjas åt alla år man haft, fortsätter Hugo.

Nu får Hugo gå på kontroller tills han är 70 år. Han rekommenderar alla män i hans ålder att ta ett prov om året oavsett om de har några känningar eller inte.

– Gör man det, så har man gjort vad man kan.

Själv är Hugo öppen med sin sjukdom och berättar gärna om någon vill lyssna, både för att hjälpa andra och för att själv bearbeta sin sjukdom. Han tycker själv att han haft tur att cancern upptäcktes i tid och att han fick behandling så fort.

– Hugo har nog kommit lindrigare undan än många andra, men det beror också på hans mentala inställning. Han är unik, den här mannen, säger Lena.