Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brunnsjöns vintervänner

Mitt i trafiken med alla modellflygplan dyker det plötsligt upp en större variant på isen.
Det är Henry Mattsson från Nås som blivit ditlockad av Brunnsjöns Vintervänner och dess arrangemang.
– Ett utmärkt tillfälle för mig att träna landningar, säger han.

Mattsson har fått en 200 meter lång landningsbana på Brunnsjön till förfogande.

– Det är ungefär vad jag behöver för att lyfta och landa, säger han.

Mattsson bor en stenkast från Brunnsjön - åtminstone när man tar fågelvägen.

– På andra sidan skogsdungen där, säger han. Inte långt alls.

Han erbjuder tidningens utsända att följa med på en tur.

– Vi åker upp en bit så du får hur området ser ut från ovan.

Det blåser lite över Brunnsjön och eftersom planet är litet, ruskar det en del vilket gör det lite svårt att ta bilder emellanåt.

Men Henry manövrerar planet skickligt och kör några vändor runt sjön. Brunnsjöns Vinterarena och dess besökare liknar mest en myrstack, fast inte lika rörlig.

Där håller arrangörerna till med prisutdelning, korvgrillning, kaffeförsäljning och tipsrunda.

Vi ser också Hedemorabygdens skoterklubb vars medlemmar visar upp sina åkdon - två av dem har kopplat vagnar efter skotern för att skjutsa barn, bland annat Jan Persson.

– Vi åker bort till andra sidan sjön och vänder, säger han.

En bit därifrån står ett gäng från Södra Dalarnas Radioflygklubb och styr sina plan. Modellplanen befinner sig något lägre i luften än vi - ingen risk för kollision alltså.

– Jag lät min quadcopter följa efter motorcyklarna, säger André Romsi från Säter. Den har en kamera längst fram så jag har filmat en del under dagen som jag tänker lägga ut på Youtube.

Han syftar på isracing och två gamla veterancyklar av märket Jawa som medlemmar i föreningen Isgaraget i Hedemora tagit med sig.

– Min är från 1972, säger Benny Sollo. Jag brukar ta ut den ett par gånger om året och åka lite fritt på sjöar i närheten.

Peter Lundins är från 80-talet och har fått lite problem med stötdämpningen.

– Men den är okey för den som vill provåka lite lugnt, konstaterar han.

Det är det flera som vill, bland annat Peter Lundgren som visserligen kört motorcykel förr, mestadels trail, men aldrig isracing.

Han får låna både cykel och utrustning. Han kör några varv och konstaterar att det är väldigt guppigt. De 28 millimeter långa skruvarna på däcken trasar sönder isen.

– Roligt men läskigt, säger han och lämnar över prylarna till Karl-Johan Westlund medan Lundin fyller på olja i hojen.

Efter tre varv runt Brunnsjön är det dags för Henry Mattsson att landa. Det går hur bra som helst - verkar inte som han behöver någon extra träning.

– Jag är med och tävlar i precisionsflyg och då behöver man alltid träna detaljer, säger Mattsson, som vunnit pris just för sin fina landning.

Undertecknad är lite orolig om isen ska hålla för så tunga fordon.

– Jajamen, svarar Tomas Larsson. Isen är en halvmeter tjock och håller för ett helt tåg.

Han ingår i den trio som regelbundet plogar upp spår på Brunnsjön för allehanda motion.

– Så fort det snöat det minst plogar vi, säger hans kollega Rune Bernhardson.

De båda är två av cirka 60 medlemmar i föreningen Brunnsjöns Vintervänner. De plogar allt utom skidspåret (det gör Vasaloppsklubben).

Det fyra kilometer långa skridskospåret på isen har funnits tillgängligt sedan jul.

I dag är det premiär för Brunnsjörännet - ett 20 kilometer långt lopp, fem varv runt sjön vilket beräknas ta en timme. Tolv skrinnare är anmälda.

– Så fort den första gått i mål, bryter vi loppet, förklarar Lennart Fyrk.

Det var Mikael Alriksson som behövde 46:24 minuter att gå i mål.

– Jag körde i mitt vanliga tempo och det brukar ta runt 45 minuter.

Att stå på skridskor är ingen konst för en "gammal" hockeylirare som Alriksson. Fast då handlade det om hockeygrillor, nu är det långfärdsskridskor.

– Jag har åkt ganska mycket på senare år, oftast på Runn.

På plats denna dag fanns även Hedemora-Garpenbergs församling som höll friluftsgudstjänst på isen.

Mikaelikören och personal från församlingen stod för musiken, kyrkoherde Pontus Gunnarsson för betraktelsen som denna dag handlade om "Prövningens stund".

Ett passande tema, då Gunnarsson själv stod i valet och kvalet om han skulle prova på isracing.

– Nej, nej, nej, kommenterade personalen. Gör inget dumt, vi vill behålla dig som kyrkoherde ett tag till.