Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brist på träningskläder för alla som inte ser ut som Kalla

/
  • Ärmar och byxben är för långa, och jackor och byxor är ofta för trånga.

Under flera år har Kersti Vikström letat efter träningskläder som passar.
Hon har artros måste röra på sig regelbundet för att kunna gå.
– Jag tror att vi är många som skulle vara intresserade av snygga och praktiska sportkläder i större storlekar, säger hon.

Annons

För Kersti är träning inget stort intresse, utan ett måste för att orka med vardagen.

– Problemet är att jag inte är så lång men däremot bred över axlarna och med stora bröst. Det verkar vara en helt omöjlig kombination, säger Kersti Vikström.

Hon bor i Mora och där dyker det ju upp extra sportbutiker under Vasaloppet. Kersti hoppades att der kunde vara en möjlighet att hitta den där skidåkarjackan som hon letat länge efter. Men det var samma visa som vanligt - den L-märkta jackan gick inte ihop över bysten.

– Jag frågade vem som räknades som large? Då svarade försäljaren att medium var ungefär som Charlotte Kalla!

Man bör alltså se ut som en guldmedaljör i VM, annars är det kört.

Det retade Kersti Vikström som inte gav sig. Hon frågade vad alla kraftigare byggda motionärer skulle ha på sig och fick till svar att säljarna kände till problemet, men att det skulle bli för dyrt att producera så små serier.

Via internet går det ju att beställa på postorder, men hon vill inte gärna chansa – det är så svårt att veta vad som passar.

Regnkläder fick Kersti Vikström tag på förra sommaren, men även de byxorna är alldeles för långa, men de går lyckligtvis att dra åt vid fötterna.

Träning är viktigt för henne. Kersti Vikström har bytt bägge höftlederna. Atros är den vanligaste formen av reumatisk ledsjukdom i Sverige, och för att klara vardagen är det viktigt att bygga muskler kring lederna.

– Jag måste träna för att kunna gå, annars blir jag stel och öm i muskelfästena, och så får jag ont, säger Kersti Vikström som tränar på gym ett par gånger i veckan. Om somrarna cyklar hon och under vintrarna är det skidåkning som gäller.

Kort-Vasan på 3 mil kommer hon aldrig att köra igen, det får hon acceptera. Men turerna på myren Koppången är hennes bästa motion.

– På gymmet är det inte så noga. Det drivs av sjukgymnaster och där finns alla sorters människor. Där bryr jag mig inte utan kan gå i fula shorts och t-shirt.

Med skidåkningen är det värre. Kersti har letat kläder i många år. Länge hade hon matchande byxor och jacka som hon köpte för 12-13 år sedan, men sedan kom skaljackorna, och då var det kört när hon behövde köpa nytt.

– På Koppången åker jag skidor i min gamla anorak som jag själv sydde för 30 år sen. Den duger fint för friluftsliv men när jag bara motionsåker skulle jag vilja ha något annat.

Kläderna hon haft på sig i vinter är en nödlösning. Löparjackan är lite för kort, men funkar för skidåkning, så länge hon inte vill fika längs spåret. Byxorna som hör till var för trånga över höfterna. Tröjan hittade hon i Ullmax sortiment som orienteringsklubbarna marknadsför.

– Man vill ju inte ha en för trång jacka heller. Det är viktigt att kunna staka när man åker skidor.

– Det pratas ju så mycket om behovet av motion. Men ingen nämner att det kan vara en hög tröskel att börja träna om man dels är storvuxen, dels inte kan få tag på bra motionskläder. Är man dessutom nybörjare kan det ju kännas som om man sticker ut på alla sätt, säger Kersti Vikström.

Annons