Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

BREV TILL LEDARSIDAN: Du har rätt – jag vet inget om hur det är att vara fattig

Tack för en bra tänkt och skriven ledare i DT onsdag den 9 mars. Jag gläds ärligt över en sund kritisk röst kring min fasteaktion (till skillnad från betydligt mer onyanserade och obegåvade påhopp som jag naturligtvis också drabbas av).

Jag delar din analys och dina slutsatser nära nog helt. Det är alldeles riktigt som du skriver att detta sociala och ekonomiska experiment bara låter mig snudda vid känslan av att vara fattig och jag har själv förundrats över att det varit så jobbigt som jag faktiskt upplever det, eftersom det ju är just på låtsas. Detta har jag också berört i flera olika sammanhang.

Jag tycker att syftet med din ledare är vällovligt och gott och jag har inget emot att stå som exempel för den poäng du vill göra. Däremot tycker jag att den kritiska udden träffar strax bredvid mitt experiment. Det är lite som att beskylla ett äpple för att vara ett dåligt päron, tycker jag. Jag har ju aldrig påstått att mitt huvudsyfte är att lära mig, eller andra höginkomsttagare, hur det är att vara fattig.

Mina huvudsyften är två: att skapa uppmärksamhet kring ett bidrag som inte setts över och justerats på över två decennier samt att bidra till upplysning om vilka ekonomiska villkor vi som land förväntar oss att asylsökande ska leva under.

I en tid då xenofobi och nationell protektionism tycks breda ut sig mer och mer används ovederhäftiga argument och sanningar om hur flyktingar som kommer hit har det, i syfte att stödja politiska ståndpunkter som går ut på att skydda vårt land från hjälpsökande.

Jag försökte hitta en metod att skapa tillräckligt mycket uppmärksamhet för att jag skulle ges utrymme i media för att berätta om detta och att denna ersättningsnivå legat oförändrad sedan 1994. Jag har lyckats över min egen förväntan med det.

Att jag samtidigt fått möjlighet att prata om hur det känns att leka fattig och att eventuellt få en och annan i min sociala och ekonomiska situation att ägna detta en tanke ser jag inte som något negativt. Däremot kan jag, precis som du skriver, inte påstå att jag mer än ens anat en svag susning av känslan av hur det är att vara utsatt på riktigt.

När nu mitt syfte att skapa större medvetenhet kring denna ersättningsnivå lyckats så här bra har jag inte så mycket mer kvar att säga än att jag tycker att det vore hedervärt av nationen Sverige att justera detta bidrag, efter så många år.

Om det sedan medför att man politiskt gör mer för att lyfta andra grupper så är jag bara tacksam för detta och jag skulle gärna, om jag visste hur jag skulle göra, räcka över mikrofonen till dem som kan och vill berätta om vad det verkligen betyder att leva i fattigdom. Har du någon idé om hur det skulle kunna göras så kanske vi kan hjälpas åt.

Pontus Gunnarsson

präst i Hedemora

…

SVAR DIREKT: Plötsligt händer det. Man får in en replik som är både eftertänksam och ödmjuk; som lägger eventuella sårade känslor åt sidan och istället försöker bena ut sakfrågan i hopp om att hitta en väg framåt. Det ska väl vara en präst till det. 

Gensvaret på min ledare har överlag varit rätt överraskande. Allt från konservativa krönikörer till kommunistiska tidningar har anklagat mig för att tillhöra den identitetsvänster som tror att ingen någonsin kan förstå en annan människas situation. Men jag säger ju egentligen precis tvärtom.

Jag tror inte att man måste leva som en fattig för att förstå hur fattiga har det. Jag tror att det räcker med att lyssna. Men de som kan berätta om den erfarenheten ges sällan något större utrymme i offentligheten. Istället dessa sociala experiment som egentligen beskriver något helt annat.

För att ha ont om pengar att röra sig med under en kortare tid är inte fattigdom. Fattigdom är att alltid vrida och vända på varenda krona, att ständigt oroa sig för oförutsedda utgifter, och inte se någon ljusning.

Det här problemet är du ju högst medveten om, och resonerar väldigt klokt kring. Det var dumt av mig att slentrianmässigt bunta ihop din kampanj med andra sociala experiment, bara för att den på ytan tog sig samma uttryck. 

Jag har skrivit en hel del om fattigdom, både om vad den har inneburit för mig personligen och ur ett samhälleligt perspektiv. Men självklart borde jag göra mer, självklart borde ledarsidan göra mer. Kanske i form av ett politiskt reportage? Jag funderar för fullt, och lovar att återkomma till dig.

Lisa Magnusson

LÄS MER: Sociala experiment hjälper inte de fattiga