Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Villa med sjötomt och egen brygga intressantast – här är Dalarnas mest klickade fastigheter vecka 30

Villa med sjötomt och egen brygga , fritidshus med morgondoppet ett stenkast från verandan och villa med gammeldags charm. Ett smakprov av vad som finns med på Klicktoppen, bostadssajten Hemnets lista, för vecka 30.

Annons

Så här såg Klicktoppen i Dalarna ut vecka 30:

Friliggande villa, Söderbärke.

1. Friliggande villa (6 rum), 100 kvm, Fallbyn 13, Söderbärke.

Utgångspris: 3 495 000 kronor.

Besök på objektsidan: 5 701.

Mäklare: Svensk Fastighetsförmedling.

Vinterbonat fritidshus, Borlänge.

2. Vinterbonat fritidshus (3 rum), 59 kvm, Mjälga fabodar 2, Borlänge.

Utgångspris: 495 000 kronor.

Besök på objektsidan: 5 419.

Mäklare: Svensk Fastighetsförmedling.

Friliggande villa, Grängesberg.

3. Friliggande villa (4 rum), 121 kvm, Skjutarevägen 22, Grängesberg.

Utgångspris: 595 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 894.

Mäklare: Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.

Fritidshus, Hedemora

4. Fritidshus (3 rum), 67 kvm, Västkustvägen 18, Hedemora.

Utgångspris: 995 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 753.

Mäklare: Svensk Fastighetsförmedling.

Friliggande villa, Falun.

5. Friliggande villa (4 rum), 95 kvm, Hasselvägen 16, Falun.

Utgångspris: 2 795 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 648.

Mäklare: SkandiaMäklarna.

Gård, Dala-Floda,

6. Gård (4 rum), 84 kvm, Ottilias väg 4, Dala-Floda.

Utgångspris: 1 100 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 247.

Mäklare: Svensk Fastighetsförmedling.

Fritidshus, Mora.

7. Fritidshus (1 rum), 24 kvm, Lödrogsnäs 50, Mora.

Utgångspris: 450 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 182.

Mäklare: Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.

Villa, Avesta,

8. Villa (4 rum), 96 kvm, Mimerstigen 9, Avesta.

Utgångspris: 1 475 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 111.

Mäklare: Fastihetsbyrån.

Villa, Ludvika.

9. Villa (4 rum), 110 kvm, Landsvägsbacken 1, Ludvika.

Utgångspris: 895 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 091.

Mäklare: Svensk Fastighetsförmedling.

Fritidshus, Gimsbärke, Borlänge.

10. Fritidshus, Gimsbärke 305, Borlänge.

Utgångspris: 250 000 kronor.

Besök på objektsidan: 4 026.

Mäklare: Svensk Fastighetsförmedling.

Källa: Hemnet.

SÅ KÖPER DU PLUS

PLUS-texter:

Så mycket fick din granne för huset – veckans fastighetsaffärer

Kents puderrosa husvagn "Är väl lite knäpp"

Karin inreder med ljuset som ledstjärna

DT-APPEN: Håll dig uppdaterad – ladda hem DT-appen för IPhone och Android här

DD-APPEN: Alltid senaste nytt från dalademokraten.se i vår app för IPhone och Android

AT-APPEN: Alltid senaste nytt från avestatidning.com i vår app för IPhone och Android

Annons

1 maj höll inte – nytt slutdatum för gågateprojektet

– Vi ska vara klara till 1 maj, sade Ludvikaföretaget AEB:s ägare Håkan Lodin till tidningen den 25 mars.
Men nu kommer nya besked om slutdatumet för det omdiskuterade gågateprojektet.

Annons
Ännu dröjer det några veckor innan det i mer än ett år pågående gågateprojektet är klart.

– Jag tror inte att det blir klart till sista april utan snarare mitten av maj. Minusgraderna på nätterna har ställt till problem, säger Susanne Sakofall, centrumutvecklare vid Unika Ludvika.

Håkan Lodin vill nu inte uttala sig närmare i frågan med hänvisning till att det är sagt att en person ska sköta presskontakterna. Han undslipper sig dock att datumet för slutbesiktning är satt till den 15 maj.

Lodin hänvisar till projektledaren Anders Nyberg som bekräftar den uppgiften.

– På det stora hela ska det vara klart den 15 maj. Det kan vara vissa mindre justeringar som återstår.

Hans förklaring till förseningen är att det i ett sent skede bestämdes att granitstenen som köptes från Portugal skulle hårdfogas.

– Det är ungefär som när man fogar kakel och hårdfogning tar tid. Man gör det för att vatten ska rinna undan till en brunn, upplyser Anders Nyberg.

Om detta arbete kommer att påverka den beräknade slutkostnaden på 8,6 miljoner är oklart.

– På något sätt påverkar det väl notan men om det totalt sett blir dyrare i slutändan vet jag inte.

Annons

Försvarsgeneral 'Kolan' i långintervju om självgoda svenskar, lönebråk, barnuppfostran – och ständiga flyttar: "Hoppas Leksand blir slutdestination"

Artikel 146 av 146
Daladramat 2019: Mora–Leksand
Visa alla artiklar

2013: Mattias Timander.
2016: Jonas Frögren.
2019 blev Mattias Karlsson den senaste i raden av försvarsgeneraler att föra upp Leksand i SHL. Möt den frispråkige "Kolan" i en långintervju om smeknamnet, självgoda svenskar, barnuppfostran, lönebråk – och hur han kommer att stå sig i högsta serien.
– Jag vet hur hockeybranschen funkar, men jag hoppas att Leksand kan bli min slutdestination i karriären.

Annons

Mattias Karlsson huttrar när isvindarna greppar tag i honom utanför Tegera Arena. När vi mäts har några dagar passerat sedan Leksand tog klivet upp i SHL, och det efterföljande firandet som pågick i ett par dygn.

Han slår sig ned i en fåtölj ovanför hemmahallens foajé med en känsla av lättnad. Lättnad över att hans LIF kunde resa sig från de spillror laget var sönderslitet i efter nio raka förluster före jul, lättnad över att kvalspelet mot Mora gick vägen – och lättnad över att äntligen få stå på den vinnande sidan.

När jag summerar min karriär är jag ganska säker på att det där kommer att vara mitt ögonblick.

– Jag såg nyss ett klipp när Ray Bourque vann Stanley Cup med Colorado 2001. Sånt ger mig gåshud. Tänk att han spelade tjugo år i Boston utan att vinna, och så fick han till slut göra det. Jag tror inte att han brydde sig om att han vann med ett annat lag.

Han mottogs dessutom med en parad i Boston efteråt.

– Nåt sånt skulle aldrig hända i Sverige. Här är man alldeles för självgod för att kunna unna folk nånting.

Även om "Kolan" inte kan matcha Ray Bourques 21 segerlösa säsonger i Boston Bruins känner han igen känslan av att nå fram.

– Den senaste månaden har man varit rätt sargad med matcher varannan dag. Matcher med kniven mot strupen. När då August (Berg) gör det där avgörande målet släpper bara allt. Då är man ganska glad faktiskt.

Backjätten Mattias Karlsson öppnar upp om allt från coca-cola-maskiner till barnuppfostran i en långintervju med Hockeypuls.

Ganska?

– Ja, alltså. Att få ta den där jubelbilden med våra fans i bakgrunden. Det är nåt man har suktat efter länge, att äntligen få stå längst upp och vinna nånting. När jag summerar min karriär är jag ganska säker på att det där kommer att vara mitt ögonblick.

– Och det är extra speciellt för en som mig som inte har vunnit så mycket i karriären.

Inte ens en DM-pokal eller så?

– Nej, med inte så mycket menar jag ingenting. Det finns inte en jävla medalj.

Mattias Karlsson skrattar gott, väl medveten om idrottens förgänglighet.

Vid den här tiden i fjol grät hans äldsta söner Liam, 12, och Loui, 10, när Karlskrona föll i den sjunde och avgörande kvalmatchen mot Timrå.

I år fick familjen Karlsson uppleva andra sidan av känslospektrat.

Mattias Karlsson, liggandes längst fram i bilden bredvid Hugo Enock, jublar tillsammans med resten av laget och Leksandsfansen i Jalas Arena efter 3–2-segern i match 5 som tog laget upp i SHL.

– Det är gladare miner nu. De är rätt insatta i vad som händer. I fjol visste de att vi skulle flytta från Karlskrona om vi åkte ur.

"Kolan" vet allt om en elithockeyspelares kringflackande liv. På hans 16 A-lagsäsonger har han representerat tio klubbar på tre kontinenter.

– Det blir ju en omstart för hela familjen vid varje flytt. Så vi är väl inte jättesugna på att flytta en massa mer nu. Barnen börjar bli stora och vi skulle gärna hitta en slutdestination. Jag hoppas att den kan bli i Leksand, samtidigt som jag vet att hockeybranschen är som den är.

Och det roliga är att jag aldrig kommer att flytta tillbaka dit heller. Jag tycker inte att det finns nåt där för oss som familj.

Mattias och frun Therese har tre barn – Leo, 2, är yngst i brödraskaran – och en av anledningarna till att flyttlasset gick till Leksand inför den här säsongen var att paret ville komma närmare sina respektive familjer.

Thereses föräldrar bor i Gävle, medan Guldsmedshyttan i Västmanland är "hemma" för Mattias Karlsson – trots att han inte har bott där sedan 2001.

– Och det roliga är att jag aldrig kommer att flytta tillbaka dit heller. Jag tycker inte att det finns nåt där för oss som familj, så det går bara inte.

– Men vi har i alla fall närmare till mina föräldrar nu, och Therese familj har inte heller så långt hit. Behöver man hjälp med nånting är det betydligt smidigare här än när vi bodde i Karlskrona.

Mattias Karlsson blev pappa vid 22 års ålder och är en hängiven familjekille. På twitter drar sig inte den debattglade "Kolan" för att delge sina åsikter om ditt och datt – bland annat om barnuppfostran. Som när han i vintras ifrågasatte trunkbärande hockeyföräldrar: "... När ska dom lära sig att man tar sina egna grejer? Vid vilken ålder slutade ni bära era barns trunkar? I familjen Karlsson så slutade vi i U9".

– Många hade åsikter om det där, men de flesta höll med mig och menar att de låter sina barn bära trunkarna själva. Det är ju ingen stor fråga egentligen. Herregud, barnen måste lära sig att bära själva. De har det lite för bra i dag generellt sett.

– Barn i dag kan ju inte ens ha tråkigt. Då får de panik. Det här med att vara ute och leka har försvunnit. Nu har de sina paddor och telefoner.

Hur gör ni som föräldrar för att hantera det?

– De har skärmtid nu, våra grabbar. Det kan jag tipsa andra föräldrar om att det går att sätta begränsningar på telefonerna. De får en viss tid varje dag, och sen stängs den av. Då kan de göra andra saker än att sitta med telefonen.

Du verkar ha många och starka åsikter om mycket?

– Jo, men det har jag. Fast nuförtiden är folk så känsliga att man inte kan skriva vad man känner. Det finns alltid folk som tycker det är fel och att det är jättejobbigt. Debattklimatet i Sverige är så känsligt, och folk har så jäkla lätt för att åt sig. Man måste vara försiktig i vad man skriver och gör, tyvärr.

Mattias Karlsson får instruktioner av Leksands assisterande tränare Jens Nielsen i matchen mot Modo i slutspelsserien. Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån

Att Mattias Karlsson har varit den som gått i bräschen i tidigare klubbar när löneutbetalningar uteblivit känns inte som en slump. Som i Timrå för åtta år sedan, och nu senast i Karlskrona.

– Jag vet inte var jag har fått det i från, men jag har väl med mig en känsla av att rätt ska vara rätt. Jag gör allt så bra som möjligt, och då förväntar jag mig samma sak av min arbetsgivare, säger "Kolan".

– Det blir ju att storma varje gång man tar upp det med en klubb och det når ut offentligt. Ofta beror det ju på att klubben inte har medel kvar i kassan, och det är skittråkigt. Men samtidigt har vi ju ett avtal som ska följas.

Det är en sporre att komma tillbaka dit och visa att jag håller.

På vilket sätt har de brutits?

– Det är rätt vanligt att man löneväxlar i SHL. Klubbarna betalar ut löner som spelarna kan plocka ut, men den del som avsätts till en slags hockeypension kan de skita i att betala. Så har det sett ut i många fall, att den släpar efter.

Och då har du tagit fajten med klubbarna?

– Jag har fått bära hundhuvudet i många föreningar eftersom jag tycker att vi ska ha det vi har rätt till enligt avtalet. De gånger jag har reagerat har gränsen passerats sen länge, vi snackar månader. Det pratas ju i omklädningsrummet om sånt här, och folk blir irriterade. En del kanske är rädda för vad andra ska tycka, men jag är van vid att få skit för att säga vad jag tycker.

– Jag har haft ett ganska bra liv med förmånen att spela i SHL i många år och haft en hög lön. Med det så kommer en känsla av att folk och supportrar kan säga vad som helst om en. Jag är ganska van att bli kommenterad vid det här laget.

Mattias Karlsson fyllde nyss 34 år, och brinner efter att få visa att han fortfarande håller i SHL:

Varje gång som Leksand har avancerat till SHL på 2010-talet har den gemensamma nämnaren varit en stor, stark försvarssheriff längst bak i leden som rakryggat lett sina styrkor på isen.

2013 hette han Mattias Timander.

2016 var det Jonas Frögren som spelade sin bästa hockey lagom till den osannolika kvalvåren.

2019 kan Mattias Karlsson sägas ha haft en liknande roll.

– Jag är ju överlägset äldsta backen i laget, så visst har jag fått axla en papparoll. Jag tycker om att spela mycket och vill vara på planen när matchen ska avgöras. Det bästa jag vet är att höra slutsignalen ljuda när man har lyckats hålla undan och vinna med uddamålet. Det är en smickrande jämförelse med två stora hockeyspelare, även om jag ser mig som en mer komplett spelare än Frögren (skratt).

Medan Jonas Frögren bara svarade för tre assist i grundserien 2015/16 gjorde Mattias Karlsson 23 poäng (7+16) på 45 seriematcher den gångna säsongen – samt sex poäng på tolv kvalmatcher.

Men det var i Hockeyallsvenskan. Hur står sig den nyss 34 år fyllde, 190 centimeter långe och 104 kilo tunge "Kolan" i SHL i höst?

– Vi spelade mot killar i kvalet som tillhör toppskiktet i SHL: Bromé, Abbott och Rowe gör en massa poäng. Jag tycker inte att jag hade några problem mot dem. Folk har väl aldrig tyckt att jag har varit snabb på skridskorna, men jag har gjort 500 SHL-matcher och klarat mig rätt bra ändå. Det är en sporre att komma tillbaka dit och visa att jag håller.

Han tyckte att jag drack mycket cola på den tiden, och smeknamnet har hängt med mig sen dess.

En drivkraft?

– Ja, så har det varit i ganska många år. Det gäller att visa att jag fortfarande kan spela bra hockey. Jag har en revanschlusta att visa att jag kan spela på den här nivån.

Har det alltid varit så?

– Njae, som ung var jag inte den största talangen. Men jag klarade mig hela tiden och behövde inte träna ihjäl mig för att nå SHL. Stod det på en lapp vilka övningar jag skulle göra så gjorde jag dem och inga extra. Sen var det bra med det.

Mattias Timander, Jonas Frögren och Mattias Karlsson. Varje gång Leksand tagit klivet upp i SHL på 2010-talet har laget haft en stor, stark backgeneral som lagpappa.

Ångrar du att du inte tränade mer som junior?

– Nej, det gör jag faktiskt inte. Det är lätt att vara efterklok, och det finns inget som säger att det hade blivit så mycket bättre om jag gjort på ett visst sätt. Det blev rätt bra ändå.

Hur ser du på träningen i dag?

– Jag förbereder mig bättre och noggrannare. Det har kommit med åren. Jag är här tidigt på morgnarna och tar hand om min kropp, ser till så att den är redo när träningen börjar. Hockeyn i stort har ju blivit så mycket mer seriös. När jag kom upp i Brynäs A-lag stod det en Coca-cola-maskin i omklädningsrummet. En sån hittar du inte i något lag i dag. Allt är mer proffsigt, och det gäller att anpassa sig för att hänga med.

Är det därför du kallas "Kolan"?

– Ja, för sjutton år sen började Björn Danielsson i Brynäs säga "Kolan" till mig. Han tyckte att jag drack mycket cola på den tiden, och smeknamnet har hängt med mig sen dess.

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons

Gjorde drömresa med Tinderdejten – lämnade ett krossat hjärta i Bajkalsjön

Annons

NATTENS NYHETER: Bilbrand spred sig till garage och vind • Man till sjukhus efter misshandel – blev slagen i huvudet

Annons