Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Tv-profilen Johanna Ojala har hittat balansen mellan det hårda och det mjuka

Hon vinner priser och blir historisk.
Hon tränar världsstjärnor samtidigt som hon lär sin dotter motorikens möjligheter.
Hon slår Justyna Kowalczyk i skidspåret och hon ror 19 mil för alla världens barn.
Johanna Ojala är bra på allt.
Nästan.
Det svåraste hon vet är att ge sig själv en klapp på axeln.

Annons

Åreskutan är klädd i höstens färger och molnen rör sig hotfullt mot den. Det syns att molnen kommer vinna kampen men ännu går det att njuta av utsikten. Vi sitter på altanen hos 34-åriga Johanna Ojala i Undersåker. Hennes dotter klättrar vant runt på trallen. Det finns inga räcken och jag får andan i halsen när hon närmar sig kanten. Inte Johanna. Hon tittar lugnt på, hon vet dotterns möjligheter. Några gränser finns inte. En bit bort hamrar Johannas sambo, Christian Wiesner på det hus som familjen så småningom ska flytta till. I tre år har de bott på tomten i ett hus på 25 kvadratmeter och dottern som snart är ett och ett halvt år är nöjd att klättra runt. Johanna med:

– Jag vill att hon ska bli kompetent och det är så att ju mer motorik hon lär sig nu desto mer har hon med sig.

Johanna Ojala kommer att sitta som studioexpert i

Lika rörlig som hon är ute, lika stilla blir hon inne i köket när Johanna ger henne sin mobil och sätter igång Nicke Nyfiken.

– Annars är det ”Masha och björnen” som hon tycker om. Jag gillar att det är en tjej som är den kavata, annars är det ofta en massa pojkar och gubbar som står för det. Äh nu låter jag trött och bitter, säger Johanna samtidigt som hon sätter sig vid bordet.

Men Johanna är allt annat än trött och bitter. Hennes mamma kallar henne ofta för Lilla My, själv benämner hon det som skinn på näsan. Men jämställdhet är viktigt för henne och bara för en månad sedan var Johanna i Trondheim och föreläste för FIS, Internationella skidförbundet, om hur hon har blivit bemött som kvinnlig tränare.

– Efter föreläsningen där största andelen var män, kom det fram en man och sa ”tack för att du har fått mig att tänka om”.

Ändå tycker Johanna att sporten är rätt jämställd utövarmässigt.

– Om jag påvisar kunskap och lyssnar blir jag inte ifrågasatt som tränare. Och då verkar det vara okej att jag är kvinna och expert i SVT:s Vinterstudion. Sen kanske Ove 53 år skriver hatmejl till SVT men jag har inte behövt se dem. Jag får uppmuntrande meddelanden, någon som vill gifta sig och någon som skriver att jag berättar intressanta saker. Men mina kvinnliga kollegor i fotboll och hockey, de har ett rent helvete. Jag tror lagidrotter är värre. Det är något med, ursäkta mig, män och lagidrott, som gör att deras reptilhjärna kickar in och det kommer ut en massa skit.

Johanna är inte ensam om att komma från Ånge som tränare utan även Lars Lagerbäck kommer från orten. Och det var i Ånge som allt började för Johanna. Det var där hon testade alla idrotter som längdskidor, slalom, orientering, basket, dans och friidrott. Det var där hon prövade strängarna i fiolen första gången och blev en del av bandet "The grand opening" där hon spelade bas och turnerade genom Europa.

Och det är just det här hon vill ge sin dotter.

– Jag läste vad en forskare i Canada skrivit om rörelsekompentens, han menade att saker man gör tidigt i livet blir till en rörelsebank i kroppen, då blir man trygg och får självförtroende. Det vill jag ge henne. Jag vill att hon ska kunna känna att hon kan. När jag var junior och tävlade i längd var jag inte starkast eller hade det bästa syreupptaget, men jag nyttjade min teknik och det var min behållning. Motoriken kan du påverka till största del fram tills puberteten ungefär och det är så mycket värt att lägga den grunden.

Utifrån måste man imponeras av Johannas alla olika kompetenser, hon har varit på elitnivå i längd, hon har tränat skidstjärnor, hennes band turnerade i Europa och hon är SVT´s studioeexpert i Vinterstudion. Numera är hon dessutom egen företagare där hon som tränare kör coaching, skidteknik och föreläsningar.

– Jag kanske är som Pippi Långstrump trots allt, jag vill vara som henne. Jag resonerar som hon säger "Det där har jag aldrig provat förut så det kan jag säkert", säger hon och skrattar.

Johanna blev historisk då hon som första kvinna vann Kristallen som årets sportprofil. Den största bragden för henne hämtar hon ändå från skidspåret.

– Under junior-VM slutade jag på 35:e plats och Justyna Kowalczyk blev 36:a. Det brukar jag säga är min största merit, säger hon och skrattar.

Hon slutade tidigt med skidkarriären, endast 21 år. Hon blev skadad och tappade motivationen.

– För mig med duktig-flicka-syndrom var allt svart eller vitt, det fanns ingen gråzon. Det tog ett tag innan jag kunde erkänna för mig själv att jag inte skulle fortsätta. Det här var hela min identitet då.

Genom hennes skidtränare fick hon veta att det behövdes kvinnliga tränare så Johanna började studera på Gymnastik och Idrottshögskolan, GIH i Stockholm. Hon fick sedan jobb på skidgymnasiet i Torsby och i Östersund. Och tränarfilosofin började formas.

– Jag vill alltid försöka förstå, jag lyssnar mycket och tar in en massa information och sedan kan jag ge råd och tips tillbaka. Jag vet hur det är att vara utövare själv och jag vill alltid göra mitt allra bästa. Vi bär på olika ryggsäckar, men mitt mål är att åkarna ska vara självständiga, annars har jag misslyckats som tränare. Det är precis som föräldraskap, jag står inte och säger ”gör inte så där” utan jag frågar mer ”hur gjorde du”.

Och visst är det en liten Pippi Långstrump hon uppfostrar för dottern har lämnat filmtittandet och ställt sig bredvid Johanna.

­– Och du vill upp och sitta på bordet, frågar Johanna henne.

Hon nickar.

Johanna skrattar och lyfter upp henne. Allt ser så bra ut, de sitter på bord och stol, fjället skymtar genom fönstret och hunden Ofelia ligger under kökssoffan. Nästan som en perfekt instagrambild.

– Många tror att jag är Pippi Långstrump och det är jag ju till viss del, men jag är usel på att ta åt mig av det positiva. Jag är aldrig nöjd, jag vänder och vrider på allt. Det är en ping-pong-match mellan positivt och negativt i huvudet.

Förra veckan var Johanna i Stockholm på ett Vinterstudiomöte och Yvette Hermundstad frågade Johanna om hon njutit av tv-priset Kristallen.

– Och jag svarade att nej, det var nog bara hem och koka välling igen. Hon sa att jag var tvungen att tillåta mig att njuta av det här, men jag har svårt för det.

Johanna pratar om "duktig-flicka-syndromet" och vad det inneburit för henne genom livet.

– Det är många utifrån som ser mig som självsäker och vet vad jag vill och kan, och ja det vet jag, men det är också mycket krig här inne. Men det tror jag alla människor har, så det är inget jag hymlar med. Att vara en duktig flicka är på gott och ont, jag tror inte man är bättre än sitt senaste rykte så att göra sitt yttersta är också viktigt.

Kontrollbehovet har sambon Christian hjälpt henne med. Han har lärt henne att livet inte behöver gå längs samma väg hela tiden eller att behöva planera sitt liv flera år framåt. Numera faller det mesta i hennes liv på plats utan att hon behöver pilla så mycket i det.

– Ofta är det när jag släpper kontrollen som jag ser möjligheterna.

Christian hjälper även Johanna att försöka övervinna hennes rädsla för breda skidor.

– Jag vill bli bättre på att droppa med skidor, men jag är rädd. Jag ser framför mig att jag bryter alla ben. Jag vet inte vad som ska hända under de där 1,5 metrarna som jag hoppar, det är läskigt.

Johanna pratar ofta hur hon zoomar in och ut i alla olika perspektiv som finns i livet.

– I bland när jag som tränare står och filmar någon åkare som vill bli bäst i världen tänker jag på mitt jobb, vad är det för jobb egentligen? Det är krig i världen, människor svälter och barn är på flykt. Men när jag zoomar ut ser jag att jag försöker skapa rörelseglädje och då blir det viktigt igen.

Johanna har precis rott en 3,5 ton tung livbåt på Göta kanal i 19 mil för Världens Barn och när jag zoomar ut från den fina gården i Undersåker och säger hej då till Johanna och hennes familj kommer jag att tänka på ett Pippi-citat: ”Den som är stark måste vara snäll”. Och Johanna Ojala, hon är både och.

Läs även:

Johanna Ojala vann Kristallen som Årets sport-tv-profil

Johanna Ojala om historiska priset: "Hoppas det banar väg för fler tjejer"

Johanna Ojala prisades som årets sportprofil i år. Hon blev då historisk, för ingen kvinna har någonsin vunnit.

Mer läsning

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!