Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

I fårhagen känner sig Ingela Portström fri: "Här finns inga grannar att tävla med om gräsklippning eller nya gardiner"

Drygt en mil öster om Insjön ligger byn Rexbo. Sväng vänster in på grusvägen i högerkurvan vid brevlådorna. Efter två kilometer vevar du ner vindrutan. Då kommer du garanterat att höra skall från hundar och bräk från får. Den ljudupplevelsen kommer dock att avbrytas abrupt när Ingela Portström vrålar TYST!

Annons

Leendet är milt. Eller så är det prillan på vänstersidan i överläppen som får solen att skina. Lantbrukaren och egenföretagaren Ingela Portström tar emot på Sörskogsgården strax utanför Rexbo i Sörskog i det omtalade Gimmenreviret i Leksands kommun. Omtalat för här har vargen rivit får, ganska många dessutom. Men texten ska inte handla om ulven som stryker runt knuten utan snarare om det goda livet på vischan. Det alldeles förträffliga livet i periferin.

Sörskogsgården, två kilometer norr om Rexbo i Leksands kommun.

På Sörskogsgården bor Ingela med sin man Hans. Här har de bott i 12 år. På gården bor också får och lamm, ett tiotal hundar, hästar, hönor och katter. Yngsta dottern Anna får vi inte glömma. Hon bor fortfarande kvar hemma. Efter gymnasiet ska hon utbilda sig till elektriker. De andra barnen, Emil, Ida och Emma är utflugna sedan länge. Barnbarn finns det också; Wilma, Ellen, Tore, Axel och Nova

I dammen, bara ett par meter från boningshuset simmar grodyngel på rygg. Mot den klarblå himlen slår svalorna sina vingar för att i nästa ögonblick så när röra vid det höga gräset.

– Här känner jag mig fri, säger Ingela Portström. Inga grannar att tävla med om gräsklippning.

Jag besöker Sörskogsgården på en fredag. En varm fredag. Det mest fascinerande, förutom mötet med naturen, är att livet här verkar pågå utan gränser mellan jobb och fritid.

– Här känner jag mig verkligen fri, säger Ingela och lägger in en snus. Här finns inga grannar att tävla med om gräsklippning eller om vem som har de nyaste gardinerna.

Två av invånarna i Sörskog.

Åkermarken ligger redo när jag gör min entré. På ängen står fyra hästar och sover. I hagen går fåren på rad. När jag stannar bilen fortsätter grusvägen obemärkt vidare. Under dagen kommer jag också att upptäcka alla stigar som leder in i den täta vegetationen.

– Tidigare bodde vi i Åhl-Tällberg, berättar Ingela, efter att ha fått tyst på hundarna.

Vrebro, Åhl-Tällberg och Solarvet är de byar som förgyller den hemliga Tällbergsvägen mellan Sågmyra och Rexbo.

– När fåren bräker gör de det för att tala om var de är någonstans.

– Men nu bor jag i Sörskog, tillsamans med djuren, familjen och skogen. Här lever jag ett bra liv.

Ingela Portström kallar sig fåratant. På gården finns idag cirka 500 får och lamm.

– De ska klippas, avmaskas och utfodras och på hösten och vintern säljer vi får.

När vi tar en promenad genom hagen flockas lammen runt oss, i synnerhet kring fåratanten.

– Visst är de fina, och de bryr sig heller inte om ifall man är snorig, skitig, smal eller tjock. De tycker om en som man är bara man är snäll. Det passar mig rätt bra.

Ingela sätter sig på huk och får en fårpuss.

– Det finaste man kan få.

– Jag vet inte om jag är stark.  Snarare envis. Det tror jag man måste vara för att orka.

Runt ingången till den stora ladan står säckar med ved. En sjuarmad ljusstake balanserar i ett av fönstren. Det är dags att mata lammen.

Ingela spiller inte många droppar när hon häller vispad lammnäring i nappflaskor.

– Förr hällde jag ofta utanför, men sedan jag tog jägarexamen har jag blivit bättre på att sikta.

Genom ladans väggar strilar solljuset. Doften och småprasslet från allt hö, den öppna träkonstruktionen, svirret från svalorna och fårens bräkande skapar en fridfull stämning.

– När de bräker gör de det för att tala om var de är. Lammet ropar efter mamman som svarar; "Här är jag!". De har bra koll på varandra.

Solen går i moln. Sakta rör vi oss ner på grusvägen. Vitsippor, maskrosor och nyss utslagna björklöv lyssnar på vårt samtal om konsten att hitta hem och finna ro. Ingela Portströms irrfärd under många år som hemmhjälpsarbetare och frilansande lantbrukare i grannbyarna verkar vara över. När hon släpper lös sina vallhundar vaknar hästarna i hagen.

Vid hästhagen:  – Tidigare var jag så lättpåverkad av hur andra tyckte man skulle leva och vara. Idag skiter jag i det.

– Det är klart att det är slitsamt ibland. Vissa dagar är mer jobbiga än andra. Så är det för alla. Egentligen vet jag inte om jag är stark. Snarare envis, för att orka.

– Jag tror inte våra barn kommer att ta över här. Men i och med att de får ta del av mitt enkla liv, som att små saker kan vara lycka, tror jag att de kommer att ha med sig det vad de än gör.

Vi sätter oss i dikeskanten. Hundarna Boss, Jack, Loke och Oden kryper tätt intill. En hund saknas, Birk, Ingelas första vallhund.

– Jag har honom tatuerad på min arm.

Hon har också tatuerat in; "Brain before beauty".

– Det var för tre år sedan som jag kom på att jag är jäkligt nöjd med det jag har. Tidigare var jag så lättpåverkad av hur andra tyckte man skulle leva och vara. Som att ha semester eller springa i affärer eller följa skönhetsideal och så vidare. Men idag skiter jag fullständigt i det. Jag blir inte lyckligare av att leva så. Under den korta tid man har på jorden måste man hitta sin grej. Livet här är min, grej.

Det mest fascinerande, förutom mötet med naturen, är att livet här verkar pågå utan gränser mellan jobb och fritid.

Innan vi skiljs åt på grusvägen, som obemärkt fortsätter vidare plockar vi en bukett vitsippor.

– Jag tror inte våra barn kommer att ta över här. Men i och med att de får ta del av mitt enkla liv, som att små saker kan vara lycka, tror jag att de kommer att ha med sig det vad de än gör.

När jag kommer ut på asfaltsvägen slår det mig att det också är ett sätt att hitta hem på. Att lycka kan vara att upptäckta små saker.

Mer läsning

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!