Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Bergslagens kulturhistoria samlad i sten

Vissa saker blir liksom för självklara för att man ska se dem på riktigt. Slaggen från järntillverkningen i Bergslagen hör till det, menar AnnMarie Gunnarsson som nu ger ut en bok om kulturarvet kring slaggsten och slagghus.

Annons

Alla vi som bor i Bergslagen har väl sett dem, de blå och gröna glasartade stenarna som ligger lite här och var i naturen. Ibland sitter de inmurade i jordkällare eller gamla ladugårdar och hus - och ibland är de inte alls glänsande och glasartade utan bara lite bubbligt gråbruna. Det handlar om slagg.

På 1700-talet fick man upp ögonen för att hälla den varma slaggmassan i formar för att skapa byggstenar.

Slagg är en restprodukt från forna tiders järnframställning, eller biprodukt som AnnMarie Gunnarsson väljer att kalla det. Så mycket är vi nog många som vet. Men AnnMarie Gunnarsson i Ludvika ville veta mera.

–Jag kommer från Bergslagen och började fundera på det där med slagg. Det finns ju lite överallt i mina trakter, ibland som murverk i gamla hus. Jag ville veta mer men hittade ingen kunskap, inga böcker om slagg och folk visste inte när jag frågade. Det tyckte jag var märkligt, berättar hon.

En gång såg hon hur ett gammalt slagghus jämnades med marken i Ludvika när området skulle användas till annat.

För att få veta mer letade hon i böcker som bruksmonografier, gamla reseskildringar och artiklar och fann spridda uppgiftersom hon lade samman som ett pussel, berättar hon.

Så småningom ledde det till att hon bytte yrke. Hon jobbade inom förskolan men intresset för slagg fick henne att läsa på distans till kulturminnesvårdare. Hon har sedan jobbat som byggnadsantikvarie vid Dalarnas museum i Falun.

– Jag gjorde ett arbete om slagghus under min utbildning och det tryckte Jernkontoret. Men nu kände jag att jag ville göra en större bok om slagg tillsammans med en skicklig fotograf, så att folk skulle få upp ögonen och se vad det är, säger hon.

Fotografen är Peter Nyblom från Fagersta.

– Jag har jobbat mycket i Bergslagen så miljön är bekant, säger han.

Slaggen är ibland uppseendeväckande vacker.

Det är en vacker bok de gjort med många vackra bilder på slagghus och på slaggen i sig. Som läsare inser man snabbt att slaggen satt sina spår i många byggnader i Bergslagen, där det funnits järnframställning. I boken får man även en kulturhistorisk resa i järnframställning genom begrepp och ord som knappt används i dag. Det är tur det finns ett lexikon.

–Människor har säkert sett möjligheten att använda slaggen som byggmaterial för länge sedan men på 1700- och 1800-talet blev det mer allmänt. Idén kom från England och Tyskland, säger AnnMarie Gunnarsson.

Ett sätt var att låta slaggen rinna ut ur ugnen och ner på sandgolvet för att stelna. Sedan har man slagit sönder slaggen till ojämna bitar, slaggflis, och använt till bygge. Man murade eller göt väggar av slaggflis och murbruk. Ett annat sätt var att tappa den heta slaggen i formar och gjuta slaggtegel som var lättare att mura med, berättar författaren.

Slaggen lämpade sig extra bra för att bygga jordkällare, broar och annat med som blev fuktigt eftersom slaggen tål väta. Men den finns också som byggmaterial i ladugårdar, kyrkor och boningshus bland annat.

Granbergsdals hytta är en av många byggnader i Bergslagen som delvis är byggd av slaggsten.

Författaren vill att vi alla ska bli medvetna om att den slagg och de slagghus som finns i dag, aldrig kan ersättas. Det som blir förstört, är oersättligt.

– Den typen av slagg som ger den blå och gröna glasartade slaggen bildas bara när man framställer järn genom att elda en masugn med träkol. I dag finns bara två masugnar igång i Sverige och ingen av dem eldas med träkol, fortsätter AnnMarie.

Träkol tillhör gamla tiders järnframställning, helt enkelt. AnnMarie Gunnarsson vill uppmana alla som har ett gammalt slagghus på sin mark, till exempel en jordkällare, att ta tillvara byggnaden istället för att riva den. Den har ett stort kulturvärde.

Fotnot: Boken heter "Slaggsten och slagghus - unika kulturskatter". Författare är AnnMarie Gunnarsson och fotograf är Peter Nyblom. Länsstyrelserna i Bergslagslänen har bidragit med pengar för att boken ska kunna bli verklighet.

Fakta om slagg:

Slaggen består av de restprodukter som blir när man i en hytta utvinner järn eller koppar ur malm. Slaggens utseende beror på vilka andra ämnen än järn/koppar som fanns i malmen men också på hur slaggen svalnar. Grundämnena kobolt och krom kan färga slaggen vackert blå medan svavel gör den grön. Mangan kan göra den gulgrön eller ljusgrön. Om man kyler slaggen snabbt får slaggen glasartad karaktär, ett ganska vanligt resultat om man ska döma av alla rester som ligger i naturen och i byggnader.

I dag sker tillverkningen av järn på helt annat sätt än med träkol i masugn och till helt andra temperaturer än förr så den typen av slagg som ligger ute i naturen bildas aldrig mer. Det betyder att den slagg som finns är den enda.

Berätta om ditt slagghus:

Har du ett slagghus? Kan du berätta något om det? Skicka in bild och berätta. Skicka till bostadspuls@na.se

Brudkronan i Järnboås församling är en hyllning till forna tiders järntillverkning med stiiliserade masugnar och slipad slaggsten. Guldsmedsmästaren Sven Svedling i Nora har gjort den.

AnnMarie Gunnarsson är byggnadsantikvarie. Hon säger att man ska vara rädd om de slagghus som finns. Det kan aldrig byggas några nya.

Fotograf Peter Nyblom säger att det i dag är förbjudet att plocka slagg.

Mer läsning

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!