Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borlängeparet Trollman bytte till en varmare vardag i Portugal

/
  • ”Det var en slump att vi hamnade just här. Men vi hade sådan tur, regionen är perfekt för oss. Det är det vi alltid säger – allt löser sig!” säger Susanne.
  • ”Vi ville inte bo i en semesterort på Algarve-kusten, vi är här för att bli portugiser,” säger Matz.

När Sverige blev för dyrt och kallt vände paret Trollman blicken söderut. Inom ett par veckor hade de lämnat Borlänge för Portugal och där stannar de kvar.

Annons

– Vi pekade i stort sett blint på världskartan och åkte inte ens hit och rekade. Sådana är vi helt enkelt – allt löser sig! säger Matz Trollman och svänger in med pickupen mot Óbidos stadkärna. Den idylliska lilla staden med anor från romartiden omgärdas av en ringmur och längs dess slingrande kullerstensgator klänger bougainvillean på vitkalkade hus.

För ett halvår sedan lämnade Matz och Susanne Trollman Borlänge för att slå sig ner här i centrala Portugal, åtta mil från Lissabon och en kvart från havet. Flytten var ett livsbeslut som legat och jäst i flera år. Susanne led av sin fibromyalgi under de kalla årstiderna och paret längtade efter en annorlunda vardag som också var ekonomiskt hållbar.

– Nästan halva lönen gick till att bara värma huset, vi hade varken tid eller råd med någonting. I flera år pratade vi om att göra något helt annat istället för att jobba och slita, aldrig vara lediga och aldrig vara tillsammans. I Sverige kändes det omöjligt, säger Matz.

I oktober förra året beslöt de sig slutgiltigt och sedan gick det fort. Efter ett par veckors letande kom paret i kontakt med en svenska i Portugal som skulle flytta hem till Sverige.

– Vi tar ditt hus, sade vi, så packade vi två bilar och körde ner, berättar Susanne.

Väl på plats startade paret en blogg som fick namnet Downshifting in Portugal. Bloggen om livet på en lägre växel ligger i träda tills de flyttar in i huset som de nyligen köpt, med lantkök och en stor adega där man förr brukade trampa vin.

– Det är ett riktigt drömhus och kostade runt hälften av vad det skulle gjort i Sverige. Kring jul får vi flytta in och sedan ska vi starta upp ett Bed and breakfast. Då kör vi även igång med bloggen på allvar! berättar Susanne.

Under tiden hyr paret ett hus som de delar med sina sju hundar, varav fem är räddade från gatan och från den lokala ideella organisation där paret volontärarbetar. Djur är ett stort intresse hos dem båda. Redan som 17-åring startade Susanne djuraffären Zoohuset i Falun och hon har också drivit ridskola med turridning på islandshästar.

– Jag växte upp hos mina farföräldrar och hade alltid djur som jag tog hand om. Jag hade en and med bruten vinge och en tam räv och så plockade jag upp döda djur och begravde dem hemma. Farfar höll på att bli galen på mig! säger hon och ler.

Matz växte upp i Borlänge, där han aldrig kände att han passade in. I skolan blev han understimulerad och hade svårt att sitta still. Efter en lång kamp fick han till slut som vuxen en Aspergersdiagnos och nu är han sjukpensionerad.

– Under många år led jag av social fobi, men här har jag fått fler bekanta på ett halvår än på 15-20 år i Sverige. Man umgås mycket här. Börjar du prata med någon går det fort att bli bekanta, säger Matz, som spelar det lokala bollspelet futsal (ungefär som inomhusfotboll) varje vecka med sina nya portugisiska vänner och har lärt sig många användbara vardagsuttryck på det viset.

– Portugiserna har dåligt med pengar men är enkla och trevliga. Du är alltid välkommen hem till folk, det är inget krångel, säger Susanne.

Några kulturkrockar med portugiserna har paret inte upplevt, menar de. Tvärt om har de funnit precis den enkla och ekonomiska hållbara livsstilen som de saknade i Sverige.

– Allt är billigt och dessutom är alla råvaror färska. Du kan gå till slaktaren och handla och sedan laga middag för tre personer inklusive vin för under 50 kronor! berättar Susanne.

Förutom verksamheten med Bed and breakfast finns det fler affärsidéer på lut inför framtiden. Susanne som har arbetat inom hemtjänsten har identifierat ett potentiellt behov bland åldrande utlandssvenskar och engelsmän att få personlig vård och hjälp på sina egna språk. En återvändo till Sverige ser paret inte framför sig.

– Det är bättre att våra familjer och vänner besöker oss och får lite sol och äta färska apelsiner. Och med hundarna att se efter finns ingen anledning att resa härifrån, konstaterar Susanne. Hennes Matz håller med och frågar sig retoriskt:

– Vad ska vi i Sverige och göra?

Läs även: Zhandra ångrar inte flytten från Rättvik till Gran Canaria

Läs om mer intressant dalfolk här

Gilla oss på Facebook

Annons