Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När marken öppnade sig i Idkerberget

/
  • Mitt i natten den 16 mars 1961 inträffade raset in Idkerbergets gruva vilket gjorde att en 58 meter djup krater öppnade sig mitt i byn. Att olyckan skedde nattetid gjorde att inga barn fanns på den lekplats som försvann i djupet. Ett antal uthus, garage och bilar försvann dock ned i underjorden. Att boningshusen klarade sig får ses som ett smärre mirakel.

Annons

Det var klockan 03.10 på morgonen den 16 mars 1961 som helvetet brakade lös i Idkerberget. Taket på gruvschaktet Bergmästarmalmen på 405 meters djup rasade då in i brytningshålet mot två äldre gruvor, Väggruvan och Januarimalmen. Detta i sin tur gjorde att också ovanliggande berg- och marklager rasade samman och på några ögonblick hade en gigantisk krater med en omkrets på cirka en kilometer och ett djup på 58 meter öppnat sig mitt i byn.

Raset orsakade ett kraftigt dån som väckte Idkerbergsborna ur nattsömnen och yrvakna tittade de ut genom fönstren bara för att få se ett enormt dammoln som efter en stor explosion. Snabbt förstod man ett ras inträffat skett och man begav sig ut för att hjälpa eventuella nödställda och spärra av området närmast rasplatsen. Ställbergsbolagets gruvledning kallade snabbt in såväl katastrofstyrkor som extra vaktpersonal och alla de boende i närheten av raset evakuerades från sina bostäder.

Trots att raset skedde mitt inne i byn så krävde olyckan inga dödsoffer, och även de materiella skadorna begränsades då endast några garage och uthus samt tiotalet bilar och en bland barnen populär lekplats drogs ned i underjorden. Flera boningshus stod dock inte mer än 20-talet meter från raskanten så marginalerna till en katastrof var dock inte stora.

För gruvledningen kom dock raset inte som någon chock. Redan några år tidigare hade man fått indikationer på att ett större ras i Idkerbergsgruvan var i förestående, däremot kom platsen och omfattningen av raset som en överraskning. Redan 1931 hade också ett liknande ras inträffat på nästan samma plats. Det raset var dock planerat då man genom s k skivrasbrytning ville fylla igen tidigare tomrum i berget som gruvbrytningen orsakat.

- Vi har sett tecken som förebådat ett ras, men raset inträffade på en plats som inte brutits sedan 1938 och både rasets riktning och omfattning är större än vad vi kunde ana. Vi ser också att ytterligare ras kan ske från kanterna av kratern, förklarade bergsingenjör Arne Gustafsson, platschef, dagen efter raset.

De familjer som genom raset blev totalt 68 personer hemlösa varav många inkvarterades vid Rämshyttans turistgård. Riksvägen som passerade bara 50 meter från rasplatsen fick stängas av för trafik som istället fick omdirigeras till mindre rasbenägna småvägar.

För själva gruvverksamheten innebar raset i princip ingenting då brytningen vid den här tiden skedde på annan plats. För säkerhets skull gjordes ändå ett flertal mätningar i gruvgångar på olika nivåer, dock utan att några risker kunde påvisas. Redan dagen därpå arbetade totalt 70 man i gruvan på nivåer under där raset skett.

Olycksutredningen leddes av bergmästare Nils Cronenborg och genom att jämföra de rasade gruvornas omfång med kraterns storlek kunde man se om risk för nya ras förelåg.

- Ser man skillnader mellan dessa saker kan fler ras komma och i det läget kommer vi att göra mätningar med seismiska instrument för att försöka se eventuella rörelser i berget, sade Cronenborg som också redan dagen efter raset var säker på exakt vad som låg bakom olyckan.

- Det var en sju meter bred åder av diabas som gav vika, förklarade han.

För gruvbolaget innebar raset givetvis mycket arbete och stora kostnader. Förutom att hela riskområdet var tvunget att hägnas in med högt stängsel arbetade man också febrilt med att ordna fram nytt boende till de drabbade. I många fall förklarade man att man inte längre ville bo kvar i Idkerberget utan valde i stället att bosätta sig i Borlänge eller Ludvika. Gruvbolaget gjorde också tidigt klart med att man skulle täcka alla förluster de drabbade gjort och som inte täcktes av försäkringar.

Gruvverksamheten i Idkerberget fortsatte fram till 1977 då den lades ned för gott.

Mer läsning

Annons