Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borgs uppgång och fall

/

Annons

Allt fler tecken pekar mot att finansminister Anders Borg gjort sitt som ledande politiker efter nästa val. Jag säger inte att det blir så, men Borgs utveckling är en intressant studie i politik. Den gamla sanningen om hur makt korrumperar bekräftas än en gång.

När Anders Borg återvände till politiken från finansvärlden hade han väldigt klart för sig vad han ville göra. Här är ett ganska dråpligt exempel:

I mars 2005, långt innan någon upptäckt en blivande finansminister, ritade Borg upp sin privata skattekurva hemma i mitt bibliotek. Skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare gick längre än vad moderaterna föreslagit. Vänsterpartiets gruppledare i riksdagen Lars Bäckström och Socialdemokraternas så kallade chefsideolog Anne-Marie Lindgren som också var med suckade avundsjukt ”tänk om vi kunde göra det där”. Borg hade till skillnad från dem finansiering.

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt drev framgångsrikt sin plan i bildandet av den borgerliga alliansen som vann valet. Den första mandatperioden fram till 2010 gick som en dans, reform efter reform betades av och Borg steg i aktning i Sverige och omvärlden.

Valrörelsen 2010 blev en favorit i repris: ”arbetslinje mot bidragslinje”. Den ekonomiska krisen och en usel opposition hjälpte regeringen att sitta kvar.

Det blir rimligen svårare för alliansen att behålla regeringsmakten nästa höst. Alla regeringar blir utslitna, att vinna för ytterligare fyra år efter att ha suttit i åtta skulle vara snudd på unikt i Europa. Det är det nog bara Tysklands CDU och Angela Merkel som klarar av. Regeringen är tröttkörd. Den gångna mandatperioden har reformerna lyst med sin frånvaro. Arbetslinjen har fungerat så där när arbetslösheten är högre än 2006 även om också fler är sysselsatta. Möjligen är regeringens största tillgång Anders Borg också på väg att tappa sin lyskraft.

Så gott som alla från Vänsterpartiet till Assar Lindbeck anser att det är fel att hålla fast vid ett överskottsmål när Sveriges nettoförmögenhet bara ökar. Men finansministern som tidigare ansågs söka svar i den ekonomiska forskningen, beskrivs numera som en maktfullkomlig typ som skäller ut de som har mage att ha en annan uppfattning.

När Anders Borgs statssekreterare dessutom går vidare till toppjobb efter toppjobb inom den offentliga förvaltningen kan man onekligen dra paralleller. Borg vet bäst, bestämmer allt och placerar ut sitt folk. Har ni hört det förut?

Det är klar "Perssonvarning". Borg kallas ännu inte Nivea (fet och dryg), som Göran Persson gjorde. Men "HSB" (Han Som Bestämmer) verkar numera vara lika tillämpligt på Anders Borg. Och vi vet ju alla hur det gick för Göran Persson i valet 2006.

Annons