Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bok om staden som försvann

En man klädd i svart går förbi det halvrivna badhuset. Han ser texten på det som finns kvar av fasaden - "Vet hut, Helldin".
Han tar ett foto. Mannen är just Bertil Helldin, kommunalrådet i stan, som gav det 100-åriga badhuset nådastöten.

Annons

I den mycket ambitiöst gjorda boken "Staden som försvann" beskriver text och bilder hur Falun bytte ansikte mellan 1959 och 1981.

En stor del av den gamla trästaden försvann i en omfattande rivningshysteri.

Ett av exemplen är givetvis varmbadhuset, som byggdes redan 1869 i en mäktig slottsinspirerad jugendstil.

Bilden i boken när Helldin går förbi badhuset, som då var under rivning, sammanfattar medborgarnas ilska och hat över rivningen.

"Vet hut, Helldin" har någon sprayat på fasaden.

Och Faluborna protesterade livligt mot rivningen.

6 000 namn skrevs på en protestlista. Det bildades en aktionsgrupp - mot rivningen, i den ingick bland annat Falu kurirens legendariske skribent Arne Montan.

Men inget hjälpte.

Politikerna hade bestämt att badhuset skulle jämnas med marken - det nya polishuset skulle ha fritt spelrum.

– Badhuset "revs" redan när polishuset byggdes, sa Helldin när dödsdomen kom för det badhus som älskats av tusentals Falubor.

Men något beslut om rivning hittades aldrig i kommunens papper...

Oskar Nordin var den siste som badade. Han gick ut genom porten 8 december 1972.

Sen låstes dörren och badhuset stängdes.

Men inte förrän i slutet av mars två år senare revs badhuset.

Det var en smålänning vid namn Erik Stark som fick uppdraget och på 14 dagar var badhuset borta.

Han fick 28 000 kronor för besväret.

Då, på senvintern 1974, var känslorna upprörda i stan. Ett landmärke hade gått förlorat.

– Känslorna fanns kvar i många år efteråt, kanske finns de kvar fortfarande, skriver bokens redaktör Örjan Hamrin i kapitlet om badhuset.

I fem år har Hamrin och medarbetare - bland annat ett 30-tal fotografer - jobbat med boken, vars titel är tagen från en roman av Stephen King.

Unika bilder visar ett Falun, som många i dag inte ens kommer ihåg: Esplanaden, gamla bensinstationer, Epa, bion Regina, Promenaden, Norra järnvägsstationen, Tegelbruket i Östanfors. Med mera...

– Den gamla staden vi visar upp var kanske inte vacker. Men spännande och intressant, säger Hamrin.

Eller som stadsarkitekten Widman sa 1961:

– Holmtorget är nog det fulaste torg jag någonsin sett.

Och just detta torg pryder omslaget till boken "Staden som försvann". Veckla ut omslaget - och du har en nära nog meterbred bild av torget.

Bilden togs av Lars Anselius.

– Det var i september 1966, säger han.

Flest bilder i boken har Ragnar Andersson, välkänd Falufotograf.