Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fjärde roman av Karin Jarl Nydén

/
  • Karin Jarl Nydén från Stora Skedvi är också konstnär. I den nu aktuella novellsamlingen är arbetet med färg och form hela tiden påtagligt.

Annons

Helmer har tänkt och känt mycket de senaste åren och nu vill han hitta fingerborgen och drämma till den med sin slägga, mosa den till oigenkännlighet helt enkelt. Ingen, ingen ska någonsin kunna riskera att bli nypt som han! Så tänker han och letar.

Stycket är hämtat från novellen Helmer broderar i Karin Jarl Nydéns nya bok Du var en gång. Boken, som fått undertiteln Sagor till min vuxna dotter, är Stora Skedvi-författarens fjärde. Hon debuterade 2008 med Börjändar, och har sedan dess även utkommit med Måste man verkligen finna sig i allt? (2010) och Kärlekens väg. Ord och bild (2010).

Karin Jarl Nydén är också konstnär och var tidigare verksam som bildterapeut vid psykiatriska kliniken i Falun. I den nu aktuella novellsamlingen är arbetet med färg och form hela tiden påtagligt. Tablåer presenteras med några enkla drag som läsaren själv får sortera till en helhet, detaljer pockar på uppmärksamhet och hjälper till att illustrera känslotillstånd.

Berättelserna handlar om allt från flammande passion till utanförskap och utspelar sig både i från sent 1800-tal till idag. Geografin är vitt skiftande, här finns allt från svenska landskap till platser i Ryssland och Tanzania. Det karaktärerna har gemensamt är rollen i ett oändligt tidsspann, men där och då sitt avtryck och sitt inre.

Bland berättelserna jag fastnar mest för finns "Karin", om latinadjunkten, som lämnar fastlandet för lärdomens resa på Gotland. Här finns också "Madame" och "Olga och tesamovaren", vindlande sagor om ryska släktband, revolutionsfragment och sånger. Och så den lite rakare samtida berättelsen om Helmer, han som pulserar av hat och plötsligt överraskas av något som ställer hela hans existens i ett nytt ljus.

"Helmer broderar", skriver Karin Jarl Nydén i berättelsen med samma namn. "Han väljer rött garn av silke. Jävlar så vackert det skimrar!". Precis så är det också med hennes prosa. För även om berättelserna skiftar i styrka och det på sina ställen finns en något trasslig konstruktion, har hon ett språk som det sprakar om. Bitvis är det omständligt, bitvis präglat av en bruten meningsbyggnad, men det suger in läsaren i berättelsernas flöde.

Annons