Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cool it

/
  • Ofta används påståenden om isbjörnar som indikation på den globala uppvärmningen. Men Björn Lomborg visar att isbjörnspopulationen faktiskt ökat kraftigt. Foto: SCANPIX

Annons

Den skeptiske miljövännens guide till den globala uppvärmningen, av Björn Lomborg

Övers. Claes-Göran Jönsson, SNS Förlag

Detta är en extremt pessimistisk förutsägelse, men det kryllar numera av miljövänner som ser fruktansvärda framtida katastrofer framför sig. Det går väl ungefär en skeptiker på hundra domedagsprofeter.

Dansken Björn Lomborg tillhör skeptikerna eller åtminstone dem som anser att paniken är både obefogad, väldigt obefogad, och kontraproduktiv.

Han inleder pedagogiskt sin berättelse med den symbolladdade bilden av isbjörnen som förtvivlat försöker klamra sig fast vid ett isflak för att inte drunkna.

Isbjörnen är hotad som art - Världsnaturfonden varnar till och med för att arten i praktiken kommer att vara utrotad om ett årtionde.

Nej, nej och åter nej hävdar Lomborg bestämt. Tack vare striktare jaktbestämmelser har beståndet ökat från 5000 individer på 60-talet till 25000 idag. Och, dessutom, minskar individerna i vissa underpopulationer men ökar i andra.

Lomborgs poäng är att med effektfulla foton och vinklad statistisk kan man få fram väldigt missvisande fakta och skapa moralisk panik. Han talar till och med om miljöpornografi.

Eftersom Lomborg är professor vid Köpenhamns Handelshögskola och slängd i statistisk är mycket av framställningen utpräglat tillväxtvänlig och fullmatad med fakta.

Hans huvudargument är ganska enkla. Lomborg förnekar inte att den globala uppvärmningen är orsakad av människan och skadlig. Däremot förnekar han att konsekvenserna av den är våldsamt överdrivna.

Frågan saknar på många områden fullståndigt proportioner. Han menar att det finns bättre sätt att komma till rätta med den globala uppvärmningens problem än genom extremt kostsamma och ineffektiva lösningar att minska koloxidutsläppen.

Det kommer man att kunna göra i framtiden med intensiva satsningar på forskning och utveckling. Och sist men inte minst menar han att det finns rader av viktigare och mer akuta problem att lösa än den globala uppvärmningen: fattigdom, svält och sjukdomar som malaria och hiv.

Kyotoprotokollet är extremt kostsamt att genomföra påpekar Lomborg. Att göra andra humanitära insatser idag kostar bara en bråkdel.

Om man inte är expert är det väldigt svårt att värdera giltigheten i Lomborgs argument, men om man har förfärats över Al Gores eller andras mycket pessimistiska framtidsscenarier bör man definitivt läsa Lomborg och beakta hans originella argument.

Annons