Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agnes Gerner i sitt rätta element

/
  • Agnes Gerner är redan på god väg med nästa skrivprojekt.
  • Hur viktig stugan i Djurmo är för Agnes Gerner inser man när man läser Skall.

I dagarna debuterar Agnes Gerner med diktsamlingen Skall (Albert Bonniers Förlag).
Lycklig och förväntansfull vilar hon upp sig i sommarstugan i Djurmo.

Annons

Det är en av sommarens varmaste dagar. Vi svänger av från landsvägen och åker på en dammig grusväg ner mot Västerdalälven för att träffa Agnes Gerner.

På den här gården bodde en gång färjkarlen som skötte trafiken över älven. Nu tillhör den Agnes Gerners familj. Ända sedan barndomen har hon vistats i den här stugan om somrarna. Fortfarande tillbringar hon mycket tid här.

– Det är en positiv ensamhet här ute. De stora vidderna får mig att känna frihet och rörelseutrymme. Här kan jag tänka till punkt, säger Agnes Gerner.

Hon hyllar platsen och närheten till vattnet.

– Ingenting kan kännas så renande som att bada i älven. Man kommer så nära elementen här, det är ett helt annat förhållningssätt till naturen än i stan.

Vanligtvis bor Agnes Gerner i Stockholm där hon arbetar som bibliotekarie på Kungliga Biblioteket. Trots att hon har många års högskolestudier bakom sig har det egna skönlitterära skrivandet alltid varit viktigast.

– Att skriva är essentiellt för mig, det är det som gör att jag utvecklas och kommer framåt, säger hon.

Helst skriver hon på förmiddagarna, gärna några timmar i taget. Hon har skrivit både poesi och prosa i sina dar, men lyriken är hennes främsta uttrycksform.

– Att sammanfatta ett skeende i en konkret situation är det centrala i lyriken. Även om det handlar om abstrakta känslotillstånd så kan man nästan alltid knyta det till en specifik plats.

Hon berättar att hon i arbetet med Skall skurit ner cirka tre fjärdedelar av den ursprungliga textmassan.

Dikterna handlar om förlusten av en nära anhörig, om arbetet med att kommer vidare efter en sorg och hur en människa försöker förhålla sig till livet på ett meningsfullt sätt.

– Jag tycker inte om uttrycket "att komma över" någonting. Då är "att komma vidare" ett bättre begrepp. En frånvaro är och förblir en frånvaro, den bär man alltid med sig, säger Agnes Gerner.

Skall kryllar av metamorfoser – från det mänskliga till det djuriska och i motsatt riktning. Agnes Gerner säger att hon vill arbeta sig bort från dualismen mellan djur och människa.

– Jag vill luckra upp gränser, försvåra gränsdragningar. Plantera små frön så att människor ser likheter i stället för skillnader.

Djurrättsfrågor är viktiga för Agnes Gerner. Hon har varit vegetarian sedan tolvårsåldern, vegan sedan hon var 21.

– Vem har rätt att avgöra en annan varelses existensberättigande? När vi skjuter någonting ifrån oss går det lättare att behandla andra illa, säger hon.

I arbetet med Skall har hon fördjupat sig i äldre zoologisk litteratur. Bokomslaget pryds av ett 1600-talsträsnitt som föreställer en räv. Som ingång till de tre diktsviterna i boken finns illustrationer av trampdynor och utdrag ur den svenska 1700-talsforskaren Carl Peter Thunbergs Beskrifning på svenske djur.

Vi talar om litterära inspirationskällor. Agnes Gerner nämner poeterna Ted Hughes, som hon skrivit två universitetsuppsatser om, Vasco Popa och Johannes Anyuru. Sedan kommer hon att tänka på ett citat av Magnus William-Olsson som hon gillar.

– "Jag tror på en kropp hitom kroppen". Den raden säger väldigt mycket. För mig handlar det om att bejaka det fysiska, inte separera kropp och sinne, säger hon.

Det är lite mer än ett år sedan som Agnes Gerner fick reda på att Albert Bonniers Förlag ville ge ut Skall. Och nu är det äntligen dags.

– Det är förstås känsligt att bli offentligt bedömd. Jag skriver ju om mitt liv, säger hon.

Men framför allt upplever hon en enorm lättnad.

– Efter alla dessa timmar av ensamt slit känns det helt fantastiskt att det faktiskt gick att ge ut en diktsamling.

Annons