Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkbranden - en slump

Annons

När han inte kom in i höghuset på Slånbärsgården (Grottvägen) valde han i stället Lillkyrkan. Något som förmodligen förhindrade en betydligt större katastrof.

- Helt klart var det så, säger polismannen Mats Danielsson, Ludvika, som varit med i förundersökningen från början till slut.

-Med tanke på att det i den aktuella fastigheten bor ett stort antal handikappade personer så hade en brand med kraftig rökutveckling kunnat sluta mycket illa.

Nu valde XX i stället Lillkyrkan. I detalj redogjorde han för hur han gick runt ett par byggnader och in i ett prång där kallförrådet var beläget.

- Jag bröt upp dörren och hittade en dunk med bensin som jag sedan hällde ut på dörren framför fritidsavdelningen.

- Jag fick en extrem kick av det här.

- Det blev en djävla låga och jag brände mig i bakhuvudet.

Han förklarade även för rätten "när det brinner och blir stor förödelse så mår jag bra".

Det blev i stort sett total förödelse av församlingshemmet. Utan ett intensivt arbete från räddningstjänsten hade man aldrig lyckats att rädda själva kyrkdelen.

Mannen gick sedan hem till sin lägenhet och var enligt vittnesmål svedd i såväl skägg som ögonbryn. Dessutom luktade han rök och bensin. Brandkåren anlände till platsen strax före 05.00 och en stund senare fanns även 23-åringen som intresserad åskådare.

Den 21 januari, alltså sex dagar efter den senaste branden, ringde han själv till polisen.

- Jag mådde riktigt dåligt och var rädd för vad jag kunde åstadkomma. Ångesten var stor och jag visste att det skulle bli frågan om större och större bränder framöver.

Han uppgav först ett annat namn för polisen men senare den 26 januari så uppgav han sitt rätta namn. Nätet runt den fruktade pyromanen på Ludvika gård kunde börja dras åt.

Den 21 mars i år gjordes en videoupptagning och rekonstruktion av branden vid Lillkyrkan. Han visade exakt var han hade tänt på fastigheten. Något som även brandmännen Anders Fisk och Tommy Nyberg verifierade i rätten för att styrka 23-åringens erkännande.

Kammaråklagare P-G Persson, Falun, höll sex vittnesförhör med personer runt den åtalade. Allt för att styrka åtalet.

- Det står utom allt annat rimligt tvivel att inte XX skulle vara gärningsman. Vittnesmålen runt hans erkännande har stärkts upp.

P-G Persson vidhöll i sin slutplädereing att såväl de två källarbränderna på Hjortrongården och Lillkyrkan skulle rubriceras som grova mordbränder medan försvarets advokat Olof Riesenfeld, Ludvika, endast ville att Lillkyrkan skulle vara ett grovt brott.

Advokaten ville även ha jämkning på de närmare 500000 kronor som inkommit som skadestånd för självrisken för de drabbade.

-Brotten har begåtts under psykisk abnormitet. Enligt skadeståndslagen ska då jämkning kunna förekomma. 100000 kronor låter rimligt.

På den punkten var inte åklagaren och försvaret överens. Åklagaren ville att det begärda skadestånden skulle stå fast.

Parterna var däremot helt överens om att 23-åringen under sina brott och även före och efter dessa lider av en allvarlig psykisk störning.

- Jag yrkar på sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, underströk P-G Persson.

Advokat Olof Riesenfeld instämde.

23-åringen har sedan häktningen vårdats på Säters sjukhus.

- Jag trivs bra. Det är som att bo i en vanlig etta men fönstren är lite tjockare.

Innan rätten drog sig tillbaka fick han frågan av rådmannen Åsa Nord om han hade något att säga till avslutning.

- Det är bra. Jag är nöjd, konstaterade han med armarna i kors och iklädd sin Black Army-jacka.

Den 4 maj lämnar tingsrätten sin dom. Anledningen till att denna inte kom under torsdagen berodde på att man ville ha tid för att avgöra brottsrubricering och skadestånden.

Att rätten dömer honom till sluten psykiatrisk vård står redan nu helt klart.

Mer läsning

Annons