Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är brott mot barn vardag

/
  • Våga anmäla. Av erfarenhet vet polisen att varje anmälan om barn som utsätts för brott, i regel leder till att situationen förbättras för barnet. Även om det inte leder till fällande dom. Foto: Johan Solum

Annons

Varje år anmäls runt 250 fall i Dalarna, där brottsoffret är ett barn. Det rör sig om brott som sexuella övergrepp, våldtäkt och misshandel.

Oftast är det en vårdnadshavare eller en annan närstående som är förövare.

Alla anmälningar som rör barn, utreds av polisens barnbrottsutredare. I dag finns sju sådana tjänster i länet, men två är för närvarande vakanta. De kommer att tillsättas i samband med att polisen omorganiserar och bildar en familjevåldsenhet.

Där ska alla anmälningar om våld inom familjen i framtiden utredas.

- Det framkommer ofta när ett barn utsatts för våld av exempelvis pappan, att även mamman är drabbad. Med en familjevåldsenhet kan vi utreda vad som hänt i familjen, utan att som i dag behöva sära på barnet och mamman, säger Anette Tigerstrand, som arbetar som barnbrottsutredare med placering i Borlänge.

I Dalarna har polisen haft särskilda barnbrottsutredare som arbetat i grupp sedan mars 2001. Det rör sig om poliser, som internt vidareutbildats för att kunna möta barn som är brottsoffer. I utbildningen läggs bland annat stor vikt vid förhörsteknik, vilket är särskilt viktigt när det handlar om barn.

Med barnen hålls videoförhör, som sedan spelas upp vid en eventuell rättegång.

Förhören är det enda rätten ser och hör av barnet, eftersom barn aldrig finns med i en rättssal. Det innebär att barnbrottsutredaren (som är förhörsledare) i sina förhör måste få barnet att i detalj berätta så mycket som möjligt om övergreppen, utan att ställa för många ledande frågor.

- Ledande frågor sänker bevisvärdet. Men ibland, om barnet inte förstår eller på annat sätt har svårt att berätta, har man inget val. Då måste man gå rakt på sak, säger Annelie Johansson, som arbetar som barnbrottsutredare med placering i Avesta.

Barnbrottsutredarna möter dagligen barn som utsatts för grova övergrepp. De får ta emot barnens berättelser om hur de våldtagits av en nära släkting, slagits blå och ibland blodig av en förälder, eller tvingats suga på en vuxen persons könsorgan.

För att kunna hantera det och orka ta emot barnens verklighet, erbjuds barnbrottsutredarna samtal och professionell hjälp av psykolog.

- Våra närstående får höra mycket, utan att vi för den delen röjer någons identitet. Och sedan pratar vi mycket och stöttar varandra kollegor emellan, säger Annelie Johansson.

Som anser att det tunga i jobbet ofta inte är innehållet i ärendena, utan mängden av dem. En barnbrottsutredare har i regel ständigt mellan tio och tjugo pågående ärenden. Akuta fall, som när ett barn uppvisar skador eller det finns misstanke om sexuella övergrepp, måste prioriteras.

- Kommer det många akutfall kan vi ibland ha upp emot 30 pågående ärenden. Det är lite mer än man mäktar med.

När det finns en misstänkt person som begått brott mot ett barn, leds utredningen alltid av åklagare. I första hand en sådan med specialkompetens.

Åklagaren ger direktiv till barnbrottsutredarna, om vilka åtgärder som ska vidtas i en utredning. För barnbrottsutredaren innebär det inte enbart en kontakt och förhör med det drabbade barnet. Även möten och förhör med förövaren och övrig familj ingår i det arbetet.

För barnbrottsutredaren är objektivitet därför a och o.

- Men i vissa fall, om det handlar om riktigt grova övergrepp och man kommit väldigt nära det utsatta barnet, kan det vara svårt. Då kan vi be en kollega att hålla förhör med förövaren, säger Anette Tigerstrand.

I andra fall, där övergreppen inte anses lika grova, men åklagaren ändå anser att förövaren ska anhållas och begäras häktad, kan känslorna vara motsatta.

- Att bli berövad friheten är kränkande. Att berätta för och låsa in en förälder kan vara jobbigt ibland.

I barnbrottsutredningar står oftast ord mot ord.

Barnet berättar om sina upplevelser och förövaren hävdar att det aldrig har hänt. För barnbrottsutredarna handlar det om att vända på alla stenar man kan hitta, för att få klarhet i vad som egentligen har hänt.

I det arbetet kan det bli frågan om att utföra en husrannsakan. Att gå in i förövarens hem och säkra de bevis som kan finnas där. Det kan handla om tillhyggen som använts vid långvarig misshandel och därmed grov fridskränkning av barn.

Rör det sig om sexuella övergrepp, är det inte ovanligt att det i hemmet återfinns barnpornografiska filmer och bilder.

- Det är det värsta. Att se det på bild. Det är nästan omöjligt att släppa.

Polisen vet att mörkertalet när det gäller barn som är brottsoffer är stort.

Och årligen möter de många barn som är utsatta, men av olika anledningar inte kan öppna sig och berätta. I de fallen kan förövaren i brist på bevis gå fri.

Men en tröst för barnbrottsutredarna är det faktum att när en familj blir föremål för utredning, får det oftast positiva effekter för ett utsatt barn.

En utredning skakar om, samtidigt som socialtjänsten genom anmälan får insyn och möjlighet till insatser i familjen.

Därför anser barnbrottsutredarna att det är viktigt att alla, vid minsta lilla misstanke om att något inte står rätt till i en familj, anmäler det.

Det kan räcka för att rädda ett utsatt barns liv.

Mer läsning

Annons