Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chatt om våld mot kvinnor

/

Helena Svensson, kvinnofridsrådgivare, svarade på frågor om våld mot kvinnor.
Här följer frågorna och svaren:

Annons

DT.se: Hej och välkommen till chatten om våld mot kvinnor här på DT.se. Helena Svensson som är kvinnofridsrådgivare i Falun svarar på dina frågor.

Greta: Om jag anmäler en kvinnomisshandel till polisen kan jag vara anonym då?
Helena: Hej, ja du kan vara anonym när du anmäler att en kvinna har misshandlats. Det är alltid polisens skyldighet att upprätta en anmälan om de får vetskap om att ett brott har begåtts. Du kan anmäla på polisens gratistelefon via 114 14, eller så kan du gå in till en polisstation i närheten. Vänliga hälsningar Helena

Undrar: Om jag skulle tipsa er om en vän som far illa i en relation, hur går ni vidare? Tipsar ni polisen ibland, när?
Helena: Hej, det är bra att du frågar denna fråga. Kvinnofridsrådgivningen i Falun tipsar inte polisen om våldsbrott. Om du har en vän som far illa och är våldsutsatt (fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt) i en relation så skulle jag råda dig att tala med henne om att det finns stöd och råd att få här på Kvinnofridsrådgivningen i Falun. Vi arbetar som så att kvinnor som är våldsutsatta oftast själva hör av sig hit till oss på mejl eller telefon. En annan möjlighet är att anhöriga/vänner/kollegor/familj hör av sig hit och efter att ha fått ok från den vän som är utsatt så kan vi ta kontakt med kvinnan ifråga. Det vill säga, stödet vi ger bygger på att personen själv vill ha stödet. Välkommen att ta kontakt med oss på via telefon på 020-25 21 00. Hoppas det var svar på frågan! Hälsar Helena


Blåslagen:
Det är knappast idé att anmäla våld mot kvinnor. Det tar ju upp till 1 år innan det behandlas i tingsrätt. Mycket låg priorritet.
Helena: Hej, jag skulle vilja säga att det principiellt är bra att anmäla våldsbrott mot kvinnor. Det är idé att anmäla våld mot kvinnor. Hur lång tid det tar innan ett ärende kommer till tingsrätten är olika, och i de fall när det tar för lång tid så är det naturligtvis beklagligt. Hälsningar Helena

Dalkulla: Vad ger du för råd när en kvinna ringer och behöver hjälp med att ta sig ur ett destruktivt förhållande.
Helena: Hej, att ta sig ur ett förhållande som är destruktivt kan vara väldigt svårt och det är en process att bryta upp. Och om du med ett destruktivt förhållande menar ett förhållande som innehåller psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld så skulle jag nog ge olika råd beroende på den historia som kvinnan berättar. Dvs det spelar roll var hon befinner sig i processen. I ett akut läge kan det behövas stöd till att komma till ett skyddat boende tex, men om vi inte talar om en kvinna som behöver akut skyddat boende så är ändå steget att fysiskt lämna relationen ett första steg. Att få fysiskt avstånd till personen som gör en illa är mycket viktigt i processen att bryta upp ifrån en våldsam relation.
En väg att ta sig ur en våldsrelation och åter tillbaka till livet efter att ha levt i misshandel och förtryck är att skaffa sig kunskap om hur våldets processer ser ut och vad dessa gör med en. Att be den stödsökande kvinnan reflektera kring det egna livsutrymmet och hur detta har krympt för henne under tiden hon levt i en våldsrelation kan vara ett sätt att ge verktyg att titta på det som hänt henne.
Detta blir ju ett alltför kort svar på en komplex fråga. Jag skulle fråga kvinnan om hon ville komma på samtal på kvinnofridsrådgivningen och sen i lugn och ro sitta ner och lyssna på hennes berättelse för att sen förhoppningsvis ge ok stöd och rår. Hoppas att det är ok svar till dig. Hälsningar helena


Ella: om en kvinna far med osanning och har diktat ihop en historia och änvänder sig av er och "behöver" stöd inför en rätte gång bara för det ska se bättre ut? hjälper ni till ändå?
Helena: Hej, Vår utgångspunkt i arbetet på Kvinnofridsrådgivningen är att kvinnor talar sanning, och med den utgångspunkten så stödjer vi kvinnor i samtal och även på rättegångar om så skulle behövas. Vänligen, Helena

jag: Hej. vart kan man man vända sig om man har problem med humöret, svartsjuka mm innan det går för långt
Helena: Hej, Om du är man så är mitt tips och råd att vända sig till Kris- och våldsmottagningen för män! På krismottagningen jobbar två rådgivare (män)med att ta emot män som:
- är i kris
- har svårigheter i relationer
- har svårigheter med sin ilska, anväder hot eller våld

Telefon är 023- 83150, www.falun.se/mottagningförmän
Sturegatan 99 c (men ingen dropin utan bara tidsbokning) Vänliga hälsningar helena

MARIE: var håller ni till någonstanns?
Helena: Hej, Vi är på Trotzgatan 37 A, (3 tr), mitt emot Östra skolan i hörnet Magasingatan. Kvinnofridsrådgivningen sitter i samma hus som Viva och på samma plan som Dialogen. Ring gärna för tidsbokning, eller mejla! 020-25 21 00, eller kvinnofridsradgivningen@falun.se

Välkommen ringa eller mejla.
Vänliga hälsningar helena

Holger: Hej Helena Varför väljer kvinnor som blivit slagna ofta att stanna kvar hos mannen och att ofta ta tillbaka polisanmälan om en sådan är upprättad?
Helena: Hej, Först vill jag säga att det går inte att ta tillbaka en polisanmälan när den väl är gjord. Det som däremot går är att inte medverka i utredningen, vilket är det som du nog menar tror jag.
Många kvinnor som blivit våldsutsatta i sin relation lämnar sina män men det är också många som inte gör det. Det finns olika anledningar till varför våldsutsatta kvinnor inte lämnar sina män/partners, en av de starkaste anledningarna skulle jag säga har att göra med den process som brukar kallas våldets normaliseringsprocess. Normaliseringsprocessen är den process som sker när kvinnans livsutrymme begränsas av mannens agerande genom stegvist ökad kontroll och isolering. Psykiska kränkningar/fysiskt våld växelvis med ömhetsbevis och värme gör att ramarna för vad som är normalt flyttas och gränserna flyttas. Tills sist blir det som är "onormalt" normalt, dvs kränkningar mm ingår i det vardagliga, det har blivit ramen för vardagen. Detta är en av anledningarna till att det är svårt att lämna.

Andra band som gör att det är svårt att lämna kan vara om man har gemensamma barn, det kan vara så att man tror att det är det bästa för barnen om man stannar i sin relation. Här vill jag tillägga att det inte är bra för någon att växa upp med spänningar, elaka ord, kränkningar, våld. Det skadar alltid.

Vidare finns det andra andledningar till att inte lämna, hoppet att allt ska bli bra igen kan faktiskt vara otroligt stark anledning. Den är ganska grundläggande och det är kanske därför som kvinnor ibland måste lämna flera gånger för att sen lämna en sista gång.

Det finns många andra band och bindningar som gör att det är svårt att lämna, men detta var lite kort sammanfattning av några anledningar iaf. Hälsnignar helena


Undrande:
Läste detta i ett kommentarsfält "En bärande tes i DT:s serie är att sådant här kan hända vem som helst. Men jag kan omöjligt känna igen mig i beskrivningen av hur förhållandet börjar, där hon inte får veta vad han jobbar med och inte vad han bor. Hur kan hon inte ana oråd när hon inte får veta sådana saker? Hur kan hon låta det gå över i ett förhållande utan att veta mer? Vad bygger hon sitt påstående om att han är "en kanonkille" på - att han är charmig på krogen? Nej, det håller inte. Så här naiv är inte genomsnittskvinnan. Tyvärr för DT:s serie". Vad säger du Helena?
Helena: Hej, den bärande tesen i DT:s serie stämmer, vem som helst kan bli utsatt för våld, tyvärr. Det finns inte någon "typ"kvinna som är brottsoffer och det finns inte någon "typ"man som är förövare.

Jag skulle säga att förhållanden börjar ju olika (alltså även våldsförhållanden), även om det faktiskt kan finns likheter mellan olika våldsförhållanden som de beskrivs från början- tex att han var "drömkillen" och att det var "himlastormande romans" när de först träffades, och att det fina sen övergick i stegvist systematiskt nedtryckande och våld blandat med värme.

Angående kvinnan i artikeln så är det ju en enskild kvinnas beskrivning av en våldsrelations början. Vi går ju in i relationer med olika bakgrund, olika känslor och olika antal erfarenheter bakom oss vilket troligen påverkar hur vi tänker om andra och andras motiv och uppsåt. Vi är olika mycket på vår vakt i olika tider och åldrar i livet, kanske. Vänligen, Helena

DT.se: Nu avslutar vi chatten om våld mot kvinnor. Tack Helena Svensson för dina svar, och tack till er läsare som ställt frågor.

Mer läsning

Annons