Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gryningspyromanen om livet i Västmanland och hämndkänslorna som aldrig svalnar

Artikel 1 av 4
Gryningspyromanen
Visa alla artiklar

”Det ska brinna här i bygden”, var det sista hotet som Sveriges mest fruktade seriemordbrännare Ulf Borgström riktade mot Sala. Hotet har tyngt det svenska rättsväsendet sedan Borgström frisläpptes från anstalten Hall i år och flyttade till Västmanland. En mörk kväll träffar vi den så kallade gryningspyromanen för att prata om hotet, fängelsetiden och det nya livet i Västmanland.

Annons

Klockan är 06:45 när Ulf Borgström väcks i sin cell på anstalten Hall den 26 mars i år. Journalisterna står redo med kamerorna utanför fängelset, några har väntat hela natten. Han smugglas över fängelsegården och slår upp blicken mot skyn. Grådisiga moln har vuxit ihop och döljer himlen. Två bilar står redo framför grindarna. Baksätesdörren öppnas på den ena. Han kryper in och lägger sig på golvet. Efter över fem år i fångenskap är Ulf Borgström en fri man. Han ska till Västmanland, men det är fortfarande en hemlighet.

Fängelsemuren på kriminalvårdsanstalten Hall utanför Södertälje söder om Stockholm.

– Det var väldigt många journalister utanför fängelset. Jag lotsades ut genom speciella korridorer för att ingen skulle se mig och tipsa om att jag var ute. Sen hoppade jag in i en bil, la mig på golvet och vi rullade ut i en rasande fart, säger Ulf Borgström.

Daniel Nordström: Utan en lokal polis hade det kunnat brinna första natten

Det är en laddad dag för svensk polis och Ystadborna, som fortfarande minns tiden då bostäder och kulturbyggnader på sydkusten regelbundet stod i lågor. På Västerås polishus sitter lokalpolisområdeschefen Per Ågren. Han vet att den kände mordbrännaren, som slukade stora delar av Skånepolisens resurser och skåningarnas trygghet, är på väg att bosätta sig i hans län – men han anar inte att Ulf Borgström redan om några timmar ska ställa honom inför ett val som kan avgöra om Västmanland ska bli ett nytt Skåne.

– Det var lite halvknepigt. Jag kände inte Ulf Borgström särskilt väl den dagen han blev frigiven. Han hade en stark bakgrund av brott när vi träffades den här kvällen. Allt handlade bara om en enda sak: Att han kommer att tända elda igen. Det var det budskapet som skickades med honom när han kom ut, säger Per Ågren.

Västerås lokalpolisområdeschef Per Ågren.

När Ulf Borgström skakat av sig journalistsvärmen och står framför avgångstavlan på Stockholms centralstation köper han en enkelbiljett till Västerås. Han har en väska fylld av pengar med sig.

– På Västerås turistbyrå får jag veta att det bara finns ett ledigt hotellrum, men de tar inte kontanter. Jag är trött, min väska är tung. Till slut går jag ned till polishuset och ställer väskan där medan jag ber om att få ringa en polis i Malmö, som sagt att jag kan höra av mig om jag får problem.

Malmöpolisen tar kontakt med Per Ågren, som går ned till receptionen för att möta sin nye medborgare. Några timmar efter Borgströms frigivning ställs polischefen inför ett viktigt val som ska påverka hans eget arbete och Ulf Borgströms framtid.

– Det första som händer är att han inte får något boende och ber mig om hjälp, vad kan hända då? Västerås stadshus brinner ned? säger Per Ågren.

Tänkte du så?

–Ja, det kan jag ärligt säga att jag gjorde.

Under tio års tid, mellan 2000 och 2010, jagade Skånepolisen Ulf Borgström under namnet gryningspyromanen. Det är en lång berättelse om en man som misstänks för hundratals bränder men gång på gång frisläpps i brist på bevis. En plågsam historia om unika byggnader som svenskarna aldrig kommer att få tillbaka. En historia som lokalpolisområdeschefen i Västerås Per Ågren har lärt sig utantill. Han bestämmer sig för att hjälpa Ulf Borgström och hämtar sin bil. Timmarna som följer spenderar de på vägarna runt om i Västmanland.

Klipp från SVT:s arkiv.

– Det vi pratade om i bilen var att han ville ha chansen att leva, i så fall skulle han inte göra någonting. Jag kontrade med att säga om du beter dig dåligt så kommer jag att hindra det. Men det är inte det som är problemet, utan det är för att han är gryningspyromanen och upplever att det är därför som personer skrattar och sparkar på honom.

Vi träffar både Ulf Borgström och Per Ågren denna mörka höstkväll. Då har de känt varandra i över ett halvår. Sedan hotell-kvällen har de haft kontakt i princip dagligen. Ulf Borgström har skaffat sig ett jobb, en bostad och planerar att köpa en båt nästa sommar. Men bakgrunden som gryningspyroman är något han varken vill, eller kan skaka av sig. Kollegorna och grannarna har känt igen honom. Han har varit med om några obehagliga möten men det skulle aldrig falla honom in att byta namn. I september kom en ny bok om Borgström ut: ”Gryningspyromanen – en berättelse om hämnd”. Författarna Monica Walldén och David Widlund har bland andra intervjuat Ulf Borgströms bror som berättar om brödernas uppväxt, om en styvpappa som regelbundet misshandlade dem, både psykiskt och fysiskt, och om hur Ulf Borgström tidigt började ljuga och begå brott.

– Min styvpappa var en schysst person. Vi fungerade bra. Han är pappa till min syster och henne har jag kontakt med. Min bror är en annan historia. Att han skulle ha misshandlat mig och gjort mig ont: Det är snarare tvärtom. Han var en kärleksfull och bra pappa. Hade jag varit 25 år hade jag letat upp författarna och sänkt dem.

Hur skulle du beskriva din barndom?

– Det var inga problem med den …

Ulf Borgström lämnar snabbt ämnet men halkar tillbaka när vi frågar om hans narkotikamissbruk.

–Jag hamnade i missbruk när jag var 13 år på grund av att de skickade mig till ungdomskliniken i Lund. Och där skriver de ut stämpelrecept på Mogadon till mig. Till en 13 åring, förstår du hur sjukt det är?

Tonåringen Ulf Borgström går knappt till skolan men lyckas ändå lämna nian med godkända betyg.

– Det är så här att jag har rätt mycket hjärnceller. Jag gjorde mina uppgifter snabbt men fick hela tiden nya. Det var tråkigt och jag slutade gå dit.

Gryningspyromanen begärs häktad i oktober 2008. Han är misstänkt för tre mordbränder i Ystad, samt en serie mordbränder under sommaren i Simrishamn.

Advokat Mats Johnsson (t v), den då 44-årige Ulf Borgström efter häktningsförhandlingen den 12 oktober 2008.

Hans blick rör sig vant, från person till person. Uppmärksamheten är välkommen och han tar stor plats i rummet, trummar ivrigt med fingrarna längs överarmen. För att hålla hjärnan alert pluggade Borgström upp sina betyg och läste ett hundratal böcker i fängelset. Han fyllde 53 år förra söndagen och springer milen på under 45 minuter. Ulf Borgström ser yngre ut än den man som fördes in i rättssalen på Ystad Tingsrätt 2011.

– Jag började träna i fängelset. Det blev ett sätt att överleva. Sitter man i fängelse så länge måste man ha någonting att göra.

– Jag brukar skoja och säga att staten tog fem år av mig, och om jag slutar röka så tjänar jag in dem.

Flera av skämten som kastas över bordet blir efter en liten stund allvar, seriösa teorier och planer.

– Polisen försökte äta upp mig. Jaga ihjäl mig. Sen kommer jag in där. Jag slutar röka, tränar upp mig och kommer ut som en starkare människa. Då har jag inte förlorat så mycket.

Hans handlingar är ett plus-minus spel. Han bestämmer sig för att göra något och räknar sedan ut hur det ska gå till. Träningen är ett sätt att ta revansch efter matchen, som staten vann, i och med att han dömdes. När polisen, som han säger, trakasserade honom startade han ett krig som skulle ta tio år av hans liv. Ett krig som saknar vinnare, men har hundratals förlorare.

Polis och räddningstjänst i arbete vid den övertända villan på Thorssons väg i Ystad nionde oktober 2008.

– För mig handlade det om det här: Om ni jävlas med mig då jävlas jag med er. Och om man då inte har någonting annat än det att leva för ... Då kan man göra det bra?–… då kan man göra det riktigt bra.

Redan 1990 upptäcktes en rad oförklarliga bränder i Sverige. De första drabbar Telias telestationer efter att företaget anklagat Ulf Borgström för bedrägerier. 1995 döms Borgström för bedrägerierna. Han får ett kort fängelsestraff och när han frisläpps fortsätter det att brinna i kulturbyggnader runt om i Skåne. Han misstänks för bränderna och är nära att dömas vid flera tillfällen. Nästa gång han frihetsberövas, år 2000, förlorar han sin bostad och hans ägodelar konfiskeras. Händelsen blev startskottet för ett tioårigt långt krig mot polisen i Ystad. Mellan 2000 och 2010 brann flera unika kulturbyggnader i södra Sverige. Bland andra Snickerboa på Gibberyds gård, Ösjöfors handpappersbruk, Västra Vemmenhögs kyrka, Nils Holgerssongården och Heliga Trefaldighetskyrkan i centrala Kristianstad. Under perioden myntas öknamnet gryningspyromanen.

Brandkåren på plats på Blekegatan i Ystad 2010.

– Att folk var rädda för mig, det var en del av alltihop.

Du ville att de skulle vara rädda?

– Bland annat. Jag ville ställa till ett jävla liv. Jag hade ingenstans att bo, polisen trakasserade mig, frivården jävlades och socialen jävlades. Det som händer då är att jag säger jag ifrån. Att folk blev rädda gav handlingarna mer effekt.

Till slut segrar ändå polisen i Ystad. En rå decembernatt 2010 såg polisens spanare Ulf Borgström lämna ett hyreshus på Bollhusgatan i centrala Ystad. Sekunder senare stod byggnaden i lågor. Textilfibrer från en matta, som låg på vinden där eldsvådan bröt ut, hittades på Borgströms kläder.

– Om du begår en brottslig handling, en gång, tio gånger, hundra gånger, tusen – till slut kommer du att åka fast. Du har lagen om alltings jävlighet. Det vill säga: Om du tar mina kläder i beslag hundratals gånger så kommer du tillslut hitta textilfibrer som kommer från brottsplatsen.

En sliten och trött man förs in i rättssalen på Ystad tingsrätt, våren 2011. Ulf Borgström är misstänkt för grov mordbrand på Bollhusgatan natten mellan den första och andra december 2010. I byggnaden bodde 17 hyresgäster som var nära att brinna inne. Ulf Borgström dömds till åtta års fängelse. Att åka fast var inte hans plan, men han förväntade sig att det skulle hända.

Gryningspyromanen Ulf Borgström, här med advokaten Matts Johnson, vill bli frikänd, men polis och åklagare anser sig ha starka bevis för att det var han som anlade brand på vinden på Bollhusgatan i Ystad. Malmö 2011-06-08 .

– Jag tänkte det skulle hända, men det spelade inte någon roll. Det är det jag menar: Det spelar ingen roll. Jag hade ju ingenting att förlora. Om hela samhället vägrar hjälpa mig med ett boende. Om alla inklusive polisen gjorde allt i sin makt för att jävlas med dig. Då förstår du att det leder till någonting som ingen har kontroll över, inte ens jag.

Klipp från SVT:s arkiv.

Ett tiotal personer kunde ha mist livet på Bollhusgatan i Ystad på grund av att Ulf Borgström var arg på staten. Ångrar du det som hände?

– Ånger. Nej, det gör jag inte. När det gäller Ystad tycker jag att det är lika mycket rätt åt dem. Så som Ystadborna, polisen och socialen behandlade mig så förtjänar de mycket mer egentligen. Man gör inte så som de gjorde. Jag blev av med allt jag ägde och de stod och skrattade åt mig. Jag ser det så här: Det är Ystadbornas skyldighet att stoppa dem, det är deras polis.

Ulf Borgström menar att han har större chanser att leva det liv han vill nu och har inga planer på att fortsätta kriga mot polisen. ”Så länge de inte jävlas med honom”. Men vad menar han egentligen med så länge de inte jävlas?

– Om jag fråntas möjligheterna att leva då kommer jag att föra ett jävla liv. Polis, myndigheter och även Ystadborna behandlade mig jävligt illa. Nu är det inte så längre. Den kommunen jag bor i har varit sjyst mot mig. Jag har ett vanligt jobb, en bostad, ja det rullar på. Jag har pengar så att jag klarar mig.

Vad gör du om du känner att någon jävlas med dig igen?

– Det är inte hela världen om någon behandlar mig illa. Men det beror på vilket sätt. Polisen tog ifrån mig allt utom mitt pass och kastade ut mig. Då går jag till socialen som också ber mig dra. Då ringer de polisen och kastar ut dig. Jag ser det som väldigt svårt att det skulle hända igen, men man ska aldrig säga aldrig.

Det var bara ett år sedan han kontaktade journalisten Micke Ölander på Kvällsposten. Då avtjänade han delar av sitt straff på anstalten Salberga i Sala. Han var arg på kriminalvårdarna som arbetade där och ville tala om det i media.

– Så som de beter sig här, plitarna så kommer jag att göra en mellanlandning i bygden för jag tar inte det här. Det ska brinna här i bygden, sa han till Kvällspostens Micke Ölander i mars 2015.

Susanna Ahnlund berättar om intervjun med honom.

Vårt samtal kretsar kring känslan av förlust och hur Ulf Borgström bestämt sig för att ta tillbaka det som stulits från honom. Det som staten tagit, som han själv säger. De flesta som känner till historien om gryningspyromanen undrar hur den ska fortsätta. Kanske är Per Ågren, som lägger ner mycket arbete, utanför ordinarie arbetstid, på att träffa Ulf Borgström, den som undrar allra mest.

Du har sagt att det ska brinna igen?

–Jag skrämdes bara. Då hade jag en egen agenda. Jag vill bara leva mitt egna liv som alla andra. Jag vet ju att om jag säger att det ska brinna till en journalist så skrivs det i hela media, så det kan jag använda som ett verktyg ju.

Men då kan allt som du sagt till mig också vara verktyg?

–Ja, det får du själv förstå själv. Det sa jag till Micke Ölander också. Jag har min egen agenda sa jag.

Fler kryptiska svar spelas in på min ljudinspelare och får aldrig någon förklaring. Per Ågren lyssnar och tar sig ibland för pannan. Men han får också många klappar på axeln.

– Jag ser honom inte som en polis, mer som ett stöd. Sen får jag tänka mig för vad jag säger till honom ändå. Jag vet att om det krisar kan jag slå honom en signal så försöker han hjälpa till med det han kan.

Så länge Ulf Borgström stannar i Västmanland kommer deras relation hållas vid liv. Mellanlandningen han skulle göra i länet verkar bli längre än han trott. Ulf Borgström planerar att utbilda sig på nytt och köpa den där båten.

– Jag vet inte hur länge det blir, men jag kommer inte att flytta förrän jag sett Mälaren på riktigt.

Alla artiklar i
Gryningspyromanen