Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

66-åringens ord i förhören

Annons

Det första förhöret hölls i polishuset i Ludvika den 31 oktober klockan 13.20-13.35.

Brottsmisstanke: Försök till mord, alternativt försök till dråp.

Berättelse:

XX underrättas om brottsmisstanken och hans rätt att anlita försvarare. XX erkänner påtalat brott och säger att han under utredningen vill ha Björn Henriques som offentlig försvarare.

XX berättar att han under lång tid trakasserats av olika grannar genom att hans väg använts som ridväg med följd att den skadas. XX har vid flera tillfällen sagt att han inte vill att vägen används som ridväg.

För någon vecka sedan flyttades cirka 15 hästar till Östanbjörka och ägaren till dessa började använda XX väg som ridväg. XX har sagt till mannen som har hästarna att han inte vill ha någon ridning på vägen men det har mannen ej brytt sig om utan ridningen har fortsatt.

I dag någon gång före lunchtid var XX ut och sade till mannen på nytt när han red på vägen men fick bara ett ”uppkäftigt” svar.

”Då svartnade det för ögonen på mig” säger XX som direkt gick in i sin bostad och låste upp vapenskåpet och tog fram ett jaktgevär kaliber 6,5 samt ammunition, Norma Vulcan, och gick ut och sköt mot mannen på hästen.

”Jag vet inte om jag siktade på någon särskild punkt”, säger XX, ”jag var arg och allt var svart”.
Avståndet till ryttaren var cirka 50-75 meter, säger XX.

Efter skjutningen går XX in och inser då vad som hänt och förstår att polisen ska komma varför han sätter sig och väntar.

Efter en tid, hur länge vet han ej, kommer polis och han grips.

Den andra förhöret hölls den 11 december klockan 10.05-10.40.

Brottsmisstanke: Försök till mord, alternativt försök till dråp.

Berättelse:

XX underrättas om misstanken gällande försök till mord alternativt försök till dråp och tillfrågas hur han ställer sig till angiven misstanke. Genom sin försvarare förnekar XX påtalat brott och hänvisar till den berättelse som följer.

XX berättar att han steg upp ganska tidigt på morgonen den aktuella dagen, 2002-10-31, och åt frukost samt läste tidningen.

Han kan ej erinra sig att han sedan gör något speciellt men minns att han sedan fick se en ryttare som red fram och åter på vägen utanför XX gård.

Ryttaren red fram och tillbaka ett flertal gånger innan XX går ut och säger till ryttaren att det inte är någon travbana och att han inte skulle rida på vägen på grund av att den redan var dålig och blev i sämre skick om han red på den.

Ryttaren svarade i spydig ton, ”ganska förgiftig” enligt XX. Vid detta samtal befinner sig XX och ryttaren vid det dike som finns cirka 70 meter väster om XX gårdsinfart.

Ryttaren stannade inte upp utan red vidare varför XX vänder och går hemåt och möter då på nytt ryttaren som vänt vid infarten till XX gård. Just att han vände vid gårdsinfarten upplevde XX som provocerande.

Vid detta möte som sker något närmare infarten till XX gård, säger XX till ryttaren ”dra åt helvete” och ryttaren svarar då i mycket spydig ton något i stil med ”tack så mycket” och red vidare västerut på vägen.
Inte vid något av mötena stannar ryttaren utan rider hela tiden.

XX går då in och om han var ut något mera minns han ej men han pratade dock inget mera med ryttaren.

Då XX sedan tittar ut ser han att ryttaren fortsätter rida på vägen och XX ”ilsknar till” och blir rejält arg och tänker visa detta genom att gå ut på altanen med sitt gevär, endast för att visa sig, men han hade ingen tanke på att skjuta på vare sig häst eller ryttare.

XX har sedan ett svagt minne av att han hämtade ut sitt gevär ur vapenskåpet. Vapenskåpet är alltid låst men
XX har en nyckel till skåpet på sin nyckelknippa som han bär med sig.

XX har sedan ett svagt minne eller en svag aning om att han skjutit, om det är ett eller flera skott vet han ej.

”Det måste ha slagit slint”, ”det svartnade”, säger XX. Huruvida han laddade bössan eller när han gjorde detta minns han ej men det måste jag ha gjort, säger XX, för bössan är aldrig laddad i vapenskåpet.

XX går sedan in och lägger bössan i köket och tittar ut genom fönstret och ser då att ryttaren ligger på åkern. XX första tanke eller yttrande är då ”snälla nån, vad har jag gjort”.

XX säger på fråga från advokat Henriques att han minns att han gick ut på balkongen/altanen och att han hade vapnet med sig men hade det riktat ned mot golvet/marken och att han ser att ryttaren rider på vägen. XX är riktigt arg då han går ut på balkongen.

Han minns sedan ett skott och att han genom kikarsiktet endast sett skog och kåkar. Han säger sig ej ha siktat på vare sig häst eller ryttare.

”Det kändes som om det inte var jag som var där”, säger XX.

I samband med att XX lägger ifrån sig vapnet på en stol i köket vaknar han till och då han förstår eller inser vad han gjort förstod han att det bara var att vänta på att polisen skulle komma.

XX är efter vad som hänt mycket uppskakad.

XX tror inte att han och hans sambo sade särskilt mycket till varandra i detta skede men det minns han ej.

XX sitter så inne i huset och väntar på att polisen ska komma och han plockar i ordning den medicin han måste ha med sig och lägger den i en påse.

Då polisen inte kommer in säger XX till sambon att gå ut och säga till polisen att komma in och hämta honom.
Sambon går ut och pratar förmodligen med poliserna men kommer in själv och säger till XX att han ska gå ut vilket han gör.

XX går fram till poliserna och de pratar en stund och XX får ställa sig bakom en polis så att inte pressfotograferna på platsen ska kunna ta kort på honom. XX förs sedan till polisstationen i Ludvika.

På fråga från advokat Henriques angående XX minnesbild av händelsen så säger XX att han hade en bättre minnesbild av händelsen vid häktningsförhandlingen än vad han nu har. XX har försökt förtränga minnesbilden då han helst inte vill tänka på detta.

Mer läsning

Annons