Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bjurman: Mycket tok på tv

/

Annons

Det räcker att det skränas för mycket.

Eller att nån får på truten.

Eller – allra värst – att en lallare i en trailer för nån fånig dokusåpa säger nåt som vittnar om begränsade studieskulder.

Då skakas det långsamt på huvudet i fåtöljen längst fram vid tv:n och en mun snörps ihop i en skeptisk grimas.

Sen kommer det, lika givet som Amen efter en predikan av Anders Åkerlund:

– Vad mycket tok det är på tv.

Detta scenario och denna kommentar har jag i sommar sett och hört så ofta att det blivit lika familjärt och hemtrevligt som kokkaffe, kålpudding och den här förnämliga tidningen utbredd över köksbordet på förmiddagarna.

Ja, mamma har i och för sig alltid haft den synen på mediet i fråga – det var, vill jag minnas, mycket tok på tv redan när Scooby Doo utgjorde det våldsammaste vi fick se i Sverige – men eftersom det denna regnsjuka sommar inte funnits så mycket annat att göra än att sitta och glo på den där lådan har frekvensen av – och kanske också intensiteten i – sågningarna varit rekordartade.

Men hon har ju, som en hel uppsjö vänner konstaterade när jag beskrev "vad-mycket-tok-scenerna" på Facebook, alldeles rätt.

Det ÄR mycket tok på tv.

Och även om det inte var det skulle hon vad mig anbelangar få säga det ändå.

Hur mycket hon vill.

Det är ju mamma.

Hon som gör en kålpudding godare än patéerna på Per Se i New York. Hon som kan lugna oro och darriga nerver med en liten klapp på armen. Hon som pälshandlarna på Manhattan fruktar. Hon som faktiskt är en av mina bästa polare.

Vi har med avbrott för mina utflykter till Stockholm, Leksand och Notgården i Ludvika – tre absoluta måsten varje sommar – umgåtts precis hela tiden under den här semestern och haft skoj som tonåringar på sommarkollo. Oavsett om vi fikat på Rastastugan i Duvnäs, åkt på roadtrips i Bjursås-trakten, varit på besök hos Birgitta i Hytting, rensat gamla uthus i Gagnef, läst Jens Runnbergs magnifika sågning av kulturvänstern, löst Melodikrysset eller bara suttit och tittat på allt – just det – tok på tv har det varit ett evigt fnissande, flässande och gapskrattande.

Ingenting jag kan tänka mig är roligare,

Jag antar att det gör mig till en präktig morsgris.

Det är jag i så fall glad och stolt över.

Nu går semestern mot sitt slut, det är bara en Springsteen-helg i Göteborg kvar, och sen åker jag tillbaka till USA. Det svider förstås lite i morsgrisen, men det ska också bli ohyggligt skönt att åter få njuta av new yorksk värmebölja, delivery-service, civiliserat blandade drajjor och ryggläge i Central Park om söndagarna.

Men framförallt:

Det är mindre tok på tv därborta...

Per Bjurman

 

Annons