Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Birros bok stundtals underhållande

"Släng alla kartor" är en vibrerande rad hämtad från Joakim Thåströms låt Släpp aldrig in dom. Det är också titeln på en ny bok som kryssar genom två decennier och slår upp dörren till det mest privata. Författaren heter Marcus Birro.

Annons

1992 stank bakfyllan, ugnen osade bränt, telefonen var avstängd och det surt förvärvade socialbidraget täckte kostnaderna för lägenheten som var skriven i mammans namn. "Jag hade egentligen bara en enda dröm. Att bli författare. Det var ingen dröm som hägrade eller skimrade en bit bort. Det var en dröm som var en del av vem jag var", skriver Birro.

Resan därifrån, in på bokförlagen, kultursidorna, radiokanalerna och TV-rutan har varit stormig. Alkoholmissbruket har knölat till vägen, konflikter har blivit tröttsamma följetonger i pressen, och impulskandiderandet som partiledare för Kristdemokraterna ledde till en högljudd petning från debattprogrammet Kvällsöppet förra året.

Allt det där skriver han om i Släng alla kartor, men infogat i ett större sammanhang. Det är en utlämnande berättelse som berör hela spektret från att klämma en V12:a ("vårrulle och tolv starköl") till att slåss med löpsedlar. Doppen i de olika konflikthärdarna blir dock bitvis snuttifierade och kantas av inflammerade, råa bett från författaren.

Det är istället i partierna när Birro riktar sig inåt, när han innerligt och bildrikt sjunker ner i sina erfarenheter, inte minst kring barnen som kom och gick bort, när han breder ut sina reflektioner kring iakttagelser i samhället, oavsett om man stämmer in eller inte, som boken bränner till. Och så naturligtvis när han skriver om sitt eget skrivande.

Birro debuterade 1992 med diktsamlingen I den andra världen. Sedan dess har han utkommit med allt från lyrik till prosa. Några exempel är romanen Flyktsoda (2005), sorgesirenen Svarta vykort (2007) - vars titel lånats från en Tranströmer-dikt - och romanen Att leva och dö som Joe Strummer (2010). Den senare ledde även till en rockpoesiturné med Wayne Hussey från The Mission. 2007 tilldelades Birro också Dan Andersson-priset, och ett av memoarbokens avsnitt låter ana storheten i att för en timme ensam få rå om Anderssons kammare i stugan utanför Ludvika.

Bredden i Birros ordkonst är lika oförutsägbar som intressant. I nedstigningarna och förenandet finns både puls och kärlek, vrede och beundran, desperation och hopp.

Släng alla kartor - memoarer mitt i livet 1992-2012 lägger sig som ett naket navigationsverktyg till alla Birros fraser och livet runt omkring. Det är en eldig och innerlig bok om att söka och om att hitta hem, både rumsligt och själsligt. Stundtals är den också ganska underhållande.