Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Birro: Nu är det nog med förortsromantik

Kanske är det de rapporterade grymheterna.

Kanske är det för att Valand klockan fyra, nattvagnen hem och tillfälliga bekanta och tillfälligt upplysta små rum runt om i staden, även Hisingen, var mitt vardagsrum under flera år.

Jag känner Göteborg. Jag var länge tillsammans med Göteborg. Vi hade en relation. Jag känner igen de där hållplatserna.

Min förståelse har runnit ut. På internet läser jag om mördaren som utsatte henne för ett skoningslöst, barbariskt lidande, som krossade flera ben i hennes kropp, och jag tänker på alla sobra förbannade kulturdamer och -herrar som gärna vill förstå dessa förbannade ghetton, dessa stinkande avträdeshögar till bostadsområden.

Jag har ingen förståelse för män som mördar kvinnor. Jag är trött på att sätta dessa grymheter i ett sammanhang. Lås in dem för all framtid. Gör det väldigt tydligt att Sverige inte är ett land i krig.

Förlåtelse är Guds uppgift, inte min.

Ingen vill bo i dessa områden.

De fattiga tvingas till det.

Men alla fattiga mördar inte.

Mordet på Elin är bestialiskt, rått och att det sker i en förbannad förort är ingen slump. Det är heller ingen slump att människor som av fattigdom tvingas bo i dessa områden hatar det, vill flytta, drömmer sig bort.

Jag är uppväxt i en förort. Jag hatade förorten. Den var bara avskärmad, ful, tråkig och meningslös.

Detta var ändå för rätt länge sedan när några packade grannar ställde till det på gårdsfesten två gånger om året.

Det var långt innan delar av Sverige förvandlades till laglösa zoner; hela bostadsområden runt de stora städerna (och även de något mindre) är delvis i de kriminellas händer.

De städade, skötsamma människorna med stora drömmar, låser in sig, lämnar fältet fritt. Vi är utsatta för terror i vårt eget land.

Av missanpassade människor (både svenskar och svenskar från andra länder) som skövlar, begår brott och dränerar oss på allt vårt ljus.

Samtidigt hör jag på radio att UD varnar svenskar (och jag är själv utländsk medborgare men svensk) för att resa i Europa. De militanta muslimerna - skäggiga män i klänningar som hukar i grottor - håller hela den fria, civiliserade världen i skräck med hjälp av sin förbannade terror.

Jag hatar att sitta fast i deras terror. Jag hatar att deras förbannade fundamentalism gör mig rädd när jag utnyttjar min självklara rättighet att få resa vart jag vill. De tvingar mig till rädsla. Det är också ett slags underkastelse.

Min förståelse har runnit ut.

Mitt hopp har det inte.

Vi måste se vårt eget land i vitögat.

Innan det är för sent.

MARCUS BIRRO