Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Birger Nylén: Dansband – sex säkra kort

Pandemien har nästan helt slagit ut dansbandsbranschen. Dansbandsveckan kippar efter andan.

Läget är miserabelt, inte minst jämfört med hur det var för  50 år sedan.

På 70-talet fanns imponerande många dansband i Mora, Orsa och Älvdalen. Alla hade kalendern fullklottrad av hyfsat välbetalda spelningar. De flesta, även de yngsta, disponerade någon form av turnefordon med bandets logotype på. Alla hade för det tiden optimal musikutrustning, och samtliga hade mer eller mindre fjantig scenkostym, vilket var obligtoriskt för skattemyndigheten. Det gick att dra av kostnaden för en "clownkostym" i deklarationen, men inte för vanliga byxor, kavajer och skjortor. Att det lät bra på 70-talet visade Kent-Alfs i en LP som David Gunnarsson, sonson till Kent-Alfs gitarrist Mats Gunnarssson, presenterade förra året. Ett grävarjobb som gav David ett välförtjänt kulturpis.

Det hände något i början på 70-talet. De modsinfluerade popbanden från 60-talet började kalla sig "dansband". Det var det säkraste sättet att få spelningar.

I Mora startade Lasås Per Danielsson från Färnäs "Joker produktion" med "Sex säkra kort": Bonntas, Per-Kenneths, Blitz, Masarna, Swedes och Boströmmarna. Bonntas med medlemmar från Nusnäs och Färnäs hörde till de yngre banden, medlemmarna var 16-17 år när de spelade för fullt.

– Vi hade Lasås Per som chaufför. Han var ju minst sagt intresserad av vår musik så det fungerade perfekt, berättar Carina Nygard.

Joker samarbetade med Elverum konsertbyrå, vilket innebar att samtliga Jokerband hade extremt många spelningar i Norge. Carinas sambo Perra Ernlund minns:

– Alla Moraband spelade i Norge mellan jul- och nyår. Det var tradition. Vi träffades och hade kul och spelade i stort sett varje kväll. Multimusikern Perra är sedan länge tillsammans med Carina Nygard, som var unik för den tiden.

Hon både spelade klaviatur och sjöng.

Det vanliga var att tjejerna enbart var söta vokalissor. Det var på vippen att Perra kommit ihop sig med Carina redan då. Carina skulle ju bli vokalissa och det var meningen att jag skulle spela klaviatur i Bonntas, som var otroligt populära i Norge. Jag kom till replokalen i Färnäs gamla skola och vi skulle sätta igång och spela när dörren plötsligt slås upp med en smäll. In rusar Anders Klockar och skriker att jag måste komma med honom. Jag undrade vad som var på gång men hängde med. Det här var långt före mobiltelefonernas tid. I Anders bil, på väg till Stockholm, fick jag veta att jag skulle vikariera i Curt-Börjes istället för Pelle Klockar, som åkt på akut blindtarmsinflammation.

– Det visade sig vara en hel folkparksturne. Från replokalen till en turné över en natt. Det kunde gå undan på den tiden, minns Perra.

Anders var trummis i Curt-Börjes. Många av banden bytte medlemmar regelbundet och flera musiker var aktiva i olika band, ibland samtidigt.

– Genom att jag vikarierade i Curt-Börjes fanns jag ledig inom kort när Sten Boström ringde och undrade om det fanns nån basist. På så sätt kom jag med i Boströmmarna, berättar Perra.

Blitzers, som den andre kulturpristagaren i år, Roger Zackrisson, startade i tidigt 70-tal firade 40-årsjubileum för några år sedan med Perra Ernlund som en av medlemmarna, Anders Klockar också faktiskt.

– Bandet klarade discovågen utmärkt och är inte officiellt nedlagt, berättar Roger.

Av någon anledning ansågs vi spela svår musik därför att musikförmedlarna inte kände till låtarna. Lite löjligt tyckte vi, för det var utmärkta låtar att dansa till. Det fanns många dansband i trakten redan på tidigt 60-tal. Mer om det i en kommande krönika.

Birger Nylén