Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Biodlaren som avlar fram framtidens bin

Väderväxlingar och sjukdomar, biodlare får slåss mot många hot för att klara sig. Åke Flood avlar fram renrasiga bin, och tänker testa att använda amerikanska bin som ska stå emot parasiten Varroa.

Annons

Se TV-inslaget: Se biodlarens värld - drönarsperma till insemination

Biodlaren Åke Flood bryr sig inte särskilt mycket om det kladdiga, det vill säga honungen. Det är aveln han vill ägna sig åt, och att umgås med sina bin. Han gillar sina bin så mycket att han mår dåligt av att klämma på dem.

– Drönarna måste ju klämmas ihjäl för att få ur sperman från dem, som man sedan insiminerar drottningen med. Det är synd, säger Åke.

Han tar fram bin från ett minisamhälle och visar upp dem.

– Det ryms en tekopp bin i ett sånt här samhälle. Här ser du drottningen och hennes hov, de vaktar upp henne och hjälper till, berättar Åke.

Lite längre bort står stora samhällen, i en trädgård mitt i Övre Tjärna. Bina är hur lugna som helst. Samhällena är rena och fina.

Han tar i en drönare och klämmer fram sperma. En mikroliter, det behövs tio till för att räcka till en drottning.

Han har kämpat hårt för att få fram sina lugna och snälla bin. De svärmar inte. När en drottning börjar bli gammal så byter bina bara in en ny. Utan bråk.

Åke behöver inga skyddskläder, och har inga problem att hantera dem. Klagomål från grannar uteblir, och han har lyckats så bra i sitt avelsarbete att han skickar drottningar till hela södra Sverige.

– Ja även Portugal, Danmark och Finland har fått. Jag postar en drottning i en liten bur, med några bin som håller henne sällskap och tar hand om henne. Så får man klippa några hål i kuvertet så att de får luft, berättar han.

I fjol hade bina i Dalarna det svårt, en kall och blöt sommar var katastrof för honungsproduktionen. Bina började svälta, men situationen blev bättre på sensommaren.

I år är läget bättre. Men får man inte slåss mot vädergudarna så är det framförallt parasiten Varroa som är bekymmersam. Parasiten lever på honungsbin och skadar ynglen, och betraktas som en pest för bin.

En framavlad sorts bin från USA kan bli räddningen. Hallandsväderö är en parningsstation där de amerikanska bina finns. De är VSH, "Varroa sensitive hygiene".

Läs också: Sammetsgeting kan hota biodlingar

Det betyder att bina själva kan avslöja biyngel som är infekterade med parasiten Varroa och bära bort dem. Åke tänker testa dem med hälften av generna från hans egna bin, så att han får en drottning med 50% VSH arv. Om en vecka så väntas dem.

Han är nyfiken, men orolig att det kan förstöra hans avelsarbete.

– Jag vet ju inte hur ilskna de där bina är. Men jag hoppas det kan gå bra.

Han tar aveln på stort allvar, och har till och med kvar stamtavlor från 1980-talet. I dag har han hållit på i flera årtionden och är en av de mest progressiva biodlarna, trots hans ålder på 83 år.

– Problemet är att så få avlar på bin, och att det därför blandas för mycket. För många korsbefruktningar mellan raser skapar ilskna bin och får dem att svärma, menar Åke.

– Därför är det viktigt att hålla dem renrasiga. Jag har bara Ligustica bin här. Man ska kunna ha bin i trädgården utan att bli stucken. Du ska kunna gå i t-shirt och shorts, utan skyddsutrustning, säger han.

Han hoppas att fler kan börja med inseminering och avel. Det skulle underlätta för alla biodlare. Svårhanterliga bin kan också skrämma bort nybörjare.

– Jag är totalt ensam i Dalarna när det gäller avelsarbete, och det är bara en handfull i Sverige som arbetar med det. Men jag tror jag gör viss nytta och tillhandahåller med rätt arv till drottningarna, säger Åke.

Hur det går till

Först tar man könsmogna drönare och klämmer ihjäl dem så sperman kommer ut. Varje drönare kan man få ut en mikroliter av. Det krävs tio till tolv drönare för att få ihop tillräckligt med sperma för en drottning.

Sedan sätter man fast drottningen i ett rör där hon får gas och somnar. Hon hakas fast, och man vidgar isär henne försiktigt. En nål förs in med sperma.

Apparaturen som drottningen ska sitta i ser skräckinjagande ut, men med ett starkt mikroskop och försiktiga händer så skadas inte drottningen.

– Hon sövs i lagom dos, de kvicknar till ganska på en gång efter att man släppt lös dem. Dagen efter tar man in den och lägger i en plastpåse och sprutar in kolsyra så de får sova en tio minuter till, så de tappar brunsten, förklarar Åke Flood.

Ladda hem nya versionen av DT:sIphone-app här

Ladda hem nya versionen av DT:sAndroid-app här