Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Besked? Var god dröj!

Annons

Sedan Stefan Löfven tillträdde som partiledare för S tidigare i år har han på frågor om partiets framtida politik sagt två saker:

1. "Det där tänker vi inte ändra på" - om regeringens olika skattesänkningar. 2. "Vi ska komma tillbaka till det där senare" om politikområden som skattepolitiken (där Leif Pagrotsky leder en s-kommitté), vinst i välfärdsföretag (Carin Jämtin), barnfattigdomen (Anna Johansson) och bostäderna (Veronica Palm).

Valet 2014 kan ännu synas avlägset men vid den här tiden under förra mandatperioden började Mona Sahlin formera sitt regeringsalternativ, till en början med MP men efter LO:s och partivänsterns protester strax också med V.

Detta att ta med V medgav Sahlin senare var ett misstag. Att mittenväljare insåg att en röst på S kunde ge Lars Ohly en ministerpost var mer svårsmält än att en röst på något av de borgerliga mittenpartierna kunde leda till att Fredrik Reinfeldt blev statsminister.

Sahlin formerade sitt lag utifrån en styrkeposition; opinionsvindarna fyllde hennes segel. Motvinden kom senare. Löfven har också ett klart övertag vid halvtid i matchen. En ny opinionsmätning från TV4/Novus ger alliansen bara 40 procent av riksdagsplatserna, eftersom C och KD båda skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag.

Men frågorna som avgör riksdagsval är jobbpolitiken och regeringsförmågan. Löfven må framstå som en värdig utmanare i jobbfrågan, med sin nya Affärsplan för Sverige - men hur är det med regeringsförmågan?

Bildandet av Allians för Sverige, vid den här tiden för två mandatperioder sedan, ritade om den politiska kartan. Nu kräver väljarna alternativ de kan ta ställning till redan i valrörelsen.

Alliansen går mot fördjupat samarbete. Reinfeldt har flaggat för ett gemensamt valmanifest, ett konvent där alliansens grundläggande värderingar slås fast samt en valkommitté för den gemensamma valkampanjen. Att helt slå samman allianspartierna debatteras också.

När Löfven får frågor om vilken politik han som statsminister skulle driva (om olyckan är framme) kommer det inte att hålla för honom att också i valrörelsen 2014 dra till med beskedet att han inte vet det, för att han inte förhandlat med V än.

Väljarna vill höra något annat än "Vi ska komma tillbaka till det där senare".