Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Berit Olars: Tjejvasan – när Stockholmstjejerna missade tåget och undrade när nästa ”pendel” till Oxberg skulle gå

Allting var definitivt inte bättre förr, men personligen blir jag nostalgisk när jag tänker på hur roligt vi som åkte Tjejvasan premiäråret 1988 hade det i och vid sidan av spåret och även de närmast kommande åren då vi fyllde ett 19 vagnar långt tåg som i sakta mak tog oss upp till starten i Oxberg.

Där satt vi med nummerlappar på och ryggsäckar fyllda med allt möjligt gott. Vissa hade rött läppstift med sig och passade på att bättra på sminket före start. Valla brydde vi oss inte så mycket om. Musiker underhöll i kupéerna och tävlingsledaren Åsa Mattsson, som själv vann Vasaloppet åren 1986 och 1987, gick genom hela tåget och presenterade kransmasen. Stämningen var alltid på topp och det kändes som själva resan var lika mycket värd som den resa vi snart skulle göra tre mil tillbaka till Mora på skidor.

I dagens lopp pressar många motionärer sig till det yttersta för att få en något bättre tid än året innan. En större portion allvar har kommit in som inte kändes av de första åren. Ta bara en sån sak som startleden! Första året fick du ställa dig var du själv ville. Åka fort, Glida lagom, Gå på tur var den i mitt tycke underbara uppdelningen som fungerade utmärkt, men så var vi bara 1 550 startande i första loppet också och diplomen som vi fick efteråt med våra namn var handskrivna!

Guldfynd var huvudsponsor och visade upp lagpriset, en brudkrona i guld och diamanter, värd en kvarts miljon kronor. Kronan hade placerats i en glasmonter, bevakad av två Securitasvakter. IFK Moras skiddamer vann detta pris så kronan finns kvar i Mora, fri att använda för alla giftaslystna.

Efter loppet hade alla tjejer chans att gå till Mora Hotell på pjäxdans. Kultur före "Kulltur" i Mora kyrka kvällen före Tjejvasan var under många år ett stående inslag med några av Sveriges ”hetaste” artister.

Tjejvasan föddes 1988, samma årtionde som andra motionslopp med prefixet Tjej gjorde entré. Vilket behov fyllde löplopp på en mil och skidlopp på tre mil? Det finns det olika åsikter om, men den som ger sig ut på en ”resa” på Internet med tjejlopp som sökord finner flera intressanta artiklar och studier och för och emot lopp enbart för kvinnor.

För fyra år sedan publicerade forskare vid Uppsala universitets centrum för genusvetenskap en studie där en av slutsatserna var att ”Samhällets fokus på hälsa och träning gör att just den fysiska aktiviteten legitimerar att man (kvinnorna) är frånvarande i familjen och ger sig tid för egen träning”.

”Träningsresor för kvinnor är vår tids husmorssemester”, läser jag i studien och skrattar högt, eftersom det är sådana resor jag själv och mina väninnor gav oss ut på när vi åkte långlopp på skidor i Sverige och andra länder i 40- årsåldern och för det mesta, men inte alltid, lämnade man och barn på hemmaplan.

Första Tjejvasan vanns av Karin Värnlund, IFK Mora. Hon var då endast 19 år gammal och fortfarande yngst av alla segrare hittills. Helgen efter den egna triumfen hade hon äran att som kranskulla lägga kransen om halsen på inte bara en utan två segrare då bröderna Anders och Örjan Blomquist, efter visst huvudbry för tävlingsjuryn fick dela segern, i mitt tycke en av de allra mest minnesvärda målgångarna i Vasaloppets historia.

Jag berättade om det 19 vagnar långa Tjejvasatåget som en gång per år körde nära 2000 skidtjejer. Två Stockholmstjejer missade ett år tåget upp till starten och ställde frågan ”När går nästa pendel till Oxberg”? ”Om ett år”, blev svaret, men mannen som fick frågan ordnade bilskjuts till Oxberg.

Rätt många år senare var jag bjuden på 50-årsfest i Stockholms skärgård. I minglet kom jag att prata med en kvinna som berättade att hon varit i Mora och åkt Tjejvasan. Hur det nu var så berättade jag för henne om tjejerna från Stockholm som missade tåget och undrade när ”nästa pendel” skulle gå. Det var jag det, svarade hon glatt. Otroligt men sant!

Idag skulle jag själv vilja ställa samma fråga, men jag är rädd för att svaret inte blir ”nästa år” utan ”aldrig”.

BERIT OLARS

Bildtext: Tågvagnar lånades in från hela Sverige till Mora under Tjejvasan i många år, vilket resulterade i Sveriges längsta persontåg, hela 19 vagnar, ett tåg som styrdes av lokföraren Thure Klintman, Borlänge, som var den som fick ihop den komplicerade logistiken år efter år ända fram till 2002 då tåget ersattes av bussar.