Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Berit Olars: "Jag håller inte andan när jag passerar Leksand"

När jag var tonåring i slutet av 1960-talet vann Leksands IF sitt första SM-guld. Det hände att min far och jag satte oss i den blågråa Volvo Amazonen hemma i Dala-Järna och åkte till Leksand för att se den tidens storheter på isen: bröderna Abrahamsson, Mats Åhlberg, Dan Söderström, Kjell Brus, Nisse Nilsson. . .

Tiotalet år senare hade jag flyttat till Mora, börjat jobba på Mora Tidning och så småningom, när yngste sonen började spela hockey i Mora IK:s pojklag, återupptog jag hockeyintresset som varit vilande ett antal år.

När jag som förälder följde med på bortamatcher i Björbo, Ludvika eller Borlänge var det snarare regel än undantag att någon i bussen uppmanade de andra att hålla andan när vi passerade Leksand.

Det må så vara att barn uttrycker sig så för att vara lite ”tuffa”, men när vuxna hockeysupportrar och spelare med, för den delen, på allvar säger samma sak och Leksandssupportrar vice versa om Mora, då tycker jag bara det är löjligt.

-Det är något speciellt med Mora och morfolk. Jag har problem med dem. Jag är fostrad så, sade Leksandsveteranen Jon Knuts i en intervju i en kvällstidning i samband med kvalspelet till SHL i mars 2019.

Dåvarande Moratränaren Mats Lusth å sin sida sade i en intervju att ”Leksandshatet får man sedan nappflaskan. Man ärver det från de äldre och för det vidare nedåt i generationer”.

Jag är Morasupporter och har haft säsongskort i många år, även nu i Coronatider då ingen av oss vet när vi kan få besöka ishallen och se hockey på plats. Att jag är Morasupporter innebär inte att jag inte tycker om laget på andra sidan Siljan. Just nu, när Leksand spelar i SHL och Mora i Allsvenskan går det ju utmärkt att heja på båda lagen. Annars ligger Mora IK mig närmast hjärtat, förstås, efter drygt 40 år som Morabo.

Under årens lopp har jag ibland, både på skämt men mer och mer på allvar sagt på jobbet och till vänner och bekanta att Mora IK och Leksands IF borde slås ihop till en enda klubb, Siljan Hockey till exempel. Och ja, jag har mer eller mindre blivit idiotförklarad, men på senare tid har jag faktiskt pratat med leksingar som inte blir särskilt upprörda när jag kastar fram mitt förslag.

”Det har jag tyckt länge”, sa en hantverkare från Leksand för inte så länge sedan.

Då var det jag som höll på att tappa kaffekoppen i golvet, men jag blev glad. En leksing som inte ogillar Mora IK!

Både Leksand och Mora har åkt jojo mellan SHL och Hockeyallsvenskan under den senaste tioårsperioden, utan särskilt lyckat resultat och med ansträngd ekonomi, åtminstone under året i Allsvenskan, vars intäkter är en droppe i havet jämfört med lagen i högsta ligan.

Dalarna hade 287 191 invånare sista december 2019, Mora 20 400 och Leksand 15 807 invånare vid samma tidpunkt.

Vad skulle hända med de idrottsliga resultaten om Mora och Leksand inledde ett tätt samarbete med gemensam plantskola för unga hockeyspelare?

Jag är inte så naiv att jag tror att ett närmande mellan Mora IK och Leksands IF är nära

förestående. Å andra sidan föll ju Berlinmuren innan någon knappt hann förstå att det verkligen skulle ske.

Att Mora IK nu värvat en huvudtränare som har spelat i Leksand, bor i Leksand efter många år som proffs i USA ser jag också som att några fogar i ”murstenarna” mellan Mora och Leksand börjar luckras upp.

Berit Olars