Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Berit Olars: ”Det mesta i vårt samhälle fungerar så bra, även nu”

Facebookvännernas bilder och berättelser från fredagsmys med puttrande grytor på spisen eller utomhusaktiviteter med korvgrillning på distans fladdrar förbi i oförminskad takt och är trevliga att titta på för stunden.

Vissa inlägg har längre hållbarhet. Ett exempel på det är Morakonstnären Pelle Engmans egen solskenshistoria över hur väl han blivit bemött av vården i samband med att han insjuknade i Covid -19.

”Nyhetsflödet beskriver total katastrof när det gäller provtagningar och vaccin”, skrev Pelle i ett Facebookinlägg nyligen. Själv har han upplevt det motsatta och drar slutsatsen att han ”måste leva på fel planet”, eftersom hans egna erfarenheter är de motsatta.

I inlägget berättar han att han ringde sjukvårdsupplysningen på 1177 när han för ett par månader sedan förstod att han insjuknat i Covid-19 och fick en provtagningstid dagen därpå. Så snart han testat positivt blev han uppringd både av en läkare och en sjuksköterska samma dag. De ställde några frågor och gav honom goda råd.

”Helt fantastiskt”, skriver Pelle i sitt inlägg.

När hans åldersgrupp, 70-plussarna, stod på tur att bli vaccinerade, gick det lika smidigt den gången: ”Superupplägg, snabbt och smidigt med fantastiskt mottagande av personalen”, berömmer Pelle Engman som gärna delar med sig av sina upplevelser som motvikt till allt negativt som sprids.

”Men det blir kanske ingen bra TV. Ingen dramatik och inga skyldiga”, konstaterar Pelle som slutkläm på inlägget.

När jag går mina så gott som dagliga ”pandemipromenader” tänker jag mycket på varför vi har så lätt för att klaga på allt möjligt. Därför är Pelle Engmans berättelse viktig.

Varför klagar vi som bor i den här delen av världen ofta så mycket, trots att det mesta i vårt samhälle fungerar så bra, även nu? Är det för att vi inte är vana vid att vår frihet begränsas, att vi inte räknat med att en pandemi skulle kunna drabba oss utan bara andra, ungefär på samma sätt som vi lite trött i TV-soffan noterar naturkatastrofer, svält eller väpnade konflikter mellan länder geografiskt bortanför vår lilla horisont som något som inte kan hända oss?

Och köerna till vaccination, provtagning eller helt vardagliga köer i matvaruaffärer är ju något som vi kan påverka själva genom att välja tider att handla på när inte ”alla andra” handlar. Det är provocerande att se mamma, pappa och flera barn strosa runt i matvarubutikerna samtidigt, trots tydliga uppmaningar på skyltar utanför butiken om att handla en person i samma familj.

Vi måste alla ta det ansvar på allvar och hålla de avstånd som Folkhälsomyndigheten upprepat varje dag i mer än ett år. Är det verkligen en stor uppoffring att inte kunna ta en öl på krogen klockan 22?

Allra mest provocerande är ändå de som inte ens tror att det är en dödlig pandemi vi lever mitt i, utan torgför olika konspirationsteorier. Sådana skadliga och vilseledande teorier har ökat, främst på nätet, under Coronapandemin. En konspirationsteori bygger på att man tror att vissa händelser i hemlighet styrs av starka krafter med onda avsikter.

Ibland går det att avfärda sådana stolligheter genom att inte bry sig, men i just det här fallet är det den hårt belastade sjukvården som drabbas ännu hårdare när konspirationsteoretikerna, som samlas fysiskt till stora demonstrationer, själva hamnar inom sjukvården med behov av intensivvård.

Andra vägrar låta sig injiceras med en viss sorts vaccin efter det att allvarliga biverkningar i form av blodproppar kopplats ihop med just det vaccinet. Själv kommer jag att tacka ja till vilket vaccin jag än erbjuds när jag inom kort ska få första sprutan. Risken att bli sjuk och dö i Covid -19 är många gånger högre än risken att drabbas av allvarliga biverkningar av ett vaccin.

Förresten är det rätt riskabelt att leva utan pandemier också. En riskfri tillvaro finns inte. Jag känner mig inte rädd för vaccinet. Däremot kan jag känna mig rädd ute i trafiken när jag ser alla farliga omkörningar i kurvor med dålig sikt eller när jag ser att någon vid ratten ägnar större uppmärksamhet åt att titta i en telefon än att titta på vägen. DET är livsfarligt på riktigt.

BERIT OLARS