Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Berit Olars: ”Det kan bli tomt - det kan bli tyst”

Efter tårta och tacktal av chefen lämnade jag Kaffestugan i Mora. Med en stor blomsterkvast promenerade jag gågatan fram, vek av mot Strandgatan, gick en trappa upp och tittade in i mitt tomma arbetsrum, lämnade Tidningshuset och gick ut i friheten.

Vilken frihet? Frihet att göra ingenting efter drygt 40 år som journalist?

På väg hem mötte jag en för mig okänd man som sa: Jag såg i tidningen att du slutar. Vad ska du göra nu då?

Jag minns inte riktigt vad jag svarade, kanske sa jag på skoj att jag skulle ligga i soffan och äta praliner, men jag minns mannens kommentar: Du ska veta att om du inte hittar på något själv så kommer det inte att hända någonting.

Jag anade inte då hur rätt han hade och hur tråkigt jag i längden skulle tycka det var att inte gå till jobbet. Visst blev det några extra resor till barnbarnen, som bor 27 mil från Mora, visst blev det några extra konditoribesök och visst åkte jag fler mil skidor den där första vintern och plockade extra många liter

lingon i mina gamla hemtrakter i Västerdalarna.

Men- och nu vänder jag mig till dig som bara går och väntar på att kunna pensionera dig- det kan bli tomt, det kan bli tyst när en viktig ingrediens i livet försvunnit: känslan av att ingå i ett sammanhang på en arbetsplats.

Att sätta sig ner med en kopp kaffe en måndag morgon och gå igenom hur helgen varit och planera hur veckan framför oss ser ut att bli. Vi som jobbade länge tillsammans hann med att uppleva både jobbiga och roliga stunder.

Vardagarna är fler än helgdagarna. Därför är det bra och fullt möjligt, utan att lura sig själv för mycket, att tycka att måndagar är lika roliga som fredagar. Har du försökt?

Jag tycker faktiskt lite synd om folk som på måndagar bara uttrycker en önskan om att det ska bli fredag snart. Den som enbart lever för jobbfria dagar missar mycket av det som är livet.

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet, som författaren Stig Johansson skrev i dikten "Förlusten".

Det är meningsfullt att jobba och i mångt och mycket är det en inställningsfråga och ett eget ansvar att göra även ett ”trist” jobb meningsfullt, vilket kanske är lätt för mig, som haft ett roligt och intressant jobb, att säga.

Livet är kort även om vi skulle bli 100 år så ta vara på det, i skolan, på jobbet och på fritiden.

Hur gjorde jag då när det blev lite trist att ”ha roligt” hela tiden? Jag började jobba frivilligt en dag i veckan i Röda Korsets butik vid Fridhemsplan, men det räckte inte, så då började jag vikariera i skolor och förskolor i Mora, något som jag hållit på med i drygt tre år, även om det blivit få dagar i år på grund

av Coronapandemin.

Inför förra kommunvalet i Mora fick jag en förfrågan från ett politiskt parti om jag kunde tänka mig att stå med mitt namn på det partiets lista. Jag blev överraskad över frågan, men bestämde mig att tacka ja och har sedan dess några uppdrag som fritidspolitiker.

Nu är det inte längre tomt och tyst.

Alla ni som snart ska gå i pension: planera någon eller några sysselsättningar för även om det kan vara trevligt att göra ”ingenting” i början så kommer det kanske, beroende på livssituation, förr eller senare att kännas tomt.

Nu vet jag förstås att många som gått i pension övergår till en tillvaro som ”Byggare Bob”och åker till barn och barnbarn och bygger altaner, lekstugor och annat eller har en stor trädgård att ta hand om. Några av oss andra har ett fritidshus att åka till, men jag menar att det inte går att jämföra med att ha ett gäng arbetskamrater att slänga käft med. Helt enkelt att ingå i ett jobbsammanhang.

Det kan bli tommare än du tror. Det kan bli tystare än du tror att gå i pension.

BERIT OLARS