Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Barnens överklassafari

Nätverket Allt åt allas "överklassafari" fick ett enormt genomslag i media härom veckan. Safarin gick ut på att en buss avgick med destination Solsidan, ett välbärgat område i Stockholmstrakten. Tanken var att belysa klyftor i samhället samt att "odla sitt klasshat". De möttes av äggkastande ungdomar, som odlat sin egen variant.

Folk gick i spinn åt både höger och vänster. Den ena sidan menade att "klass" är ett stendött begrepp i dag och att det därtill är destruktivt att odla hat. Den andra sidan tyckte ungefär tvärtom. Att klasser finns, även om man väljer att inte prata om dem och att det är konstruktivt att hata dåliga saker.

Jag förenklar grovt här, men det ligger också i linje med att barnen nu får sin egen överklassafari. I morgon är det nämligen premiär för nya barnprogrammet Pappas pengar, skapat av Eric Haag och med Johan Ulvesson i en av rollerna. Vi får följa far och son som bor på slottet Stjärtnäs. De är stenrika förstås och i princip helt okunniga om världen runt dem. I de två första avsnitten försöker sonen (som heter Bröli!) lära sig att åka buss och bo i hyresrätt. En lägenhet är som en "mysig koja", berättar pappan när han försöker förklara varför inte hemhjälpen bor i ett slott. De ilar hem i helikopter från en medaljutdelning på franska ambassaden när sonen blir bajsnödig, vilket triggar i gång funderingar om allmänna transportmedel.

De representerar kort sagt den klassiska nidbilden av en överklass som uppmanar de fattiga att äta bakelser när det inte finns bröd. Samtidigt så är de skildrade med ömhet. Man vill faktiskt mest av allt krama om dem. Hatet är långt borta, men hela serien bygger på konceptet om att det finns skilda världar. Med tanke på den senaste tidens debatt så får man säga att Eric Haag har haft ett känsligt finger i luften.

Frågan är om man verkligen kan prata om klassernas död när det till och med sipprat in i barnprogrammens värld?

Nja, det pågår snarare en riktig klassfest.